Hur kommer min sista dag se ut? Hur kommer min sista natt att vara?
Här är en gripande berättelse från någon som höll i en hand.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
Ett titthål in i mitt liv. Ett titthål in i min själ.
Ett ventilationshål att släppa ut lite ånga ur.
Ett hål att kika lite ut ifrån. Hål i huvudet.
5 kommentarer:
Speciellt viktit att fundera över nu när frågan om dödshjälp har blossat upp!
"Ja, kära mamma... Aina gick bort i söndags. Det var så fint så, hon var så nöjd! De åkte till en vitsippsbacke, hon och Lars och Stina, och så fick hon ett sånt där piller du vet som finns nu för tiden, du vet för de gamla när de har bestämt sig för att det kanske inte är så stor mening att fortsätta livet här på denna jorden utan vill komma hem, om man så säger, och få träffa sina föräldrar och mor- och farföräldrar och så som finns där på andra sidan. Stina sa att det var SÅ vackert där i sluttningen ner mot sjön och att Aina hade verkat SÅ belåten när hon slöt ögonen..."
Oj vad ställd jag blev när jag klickade på länken... Den gick ju till mig :)
Många kramar!
Bah... Jag fick för mig att Pysselitens kommentar var din egen, Pseudonaja, därför spånade jag vidare på dödshjälpsspåret. Det hade ju inget med ditt inlägg att göra. Sorry.
Oj, jag ska svara hur jag vill dö istället. Som min farmor!
Hon tog ett glas bubbel och skålade med sin ende son (pappa) och äldsta sonson (storebror) och tackade för sitt, berättade att hon var nöjd med sitt liv och gick till sängs! Dagen därpå skulle pappa och storebror fara hem till Sverige och lämna Oma ensam kvar i Tyskland, men hennes hjärta hade stannat under natten och dom fick istället ta hand om Oma!
Den stora rädslan i familjen var ju förstås hur det skulle bli när hon gick bort, vem skulle vara hos henne, vem skulle ta hand om henne? Vi var så långt borta. Hon var nöjd med sitt liv och dog en naturlig död, med sin älskade son hos sig! Det tror jag är få förunnat!
Skicka en kommentar