Jag har några riktigt stora favoriter i genren inlästa sagor.
På första plats kommer Toivo Pawlos inläsning av Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang. Jag brukade gå i på biblioteket som barn och lyssna på den skivan. Det är Toivo Pawlos berättarröst som man hör till Kalles Klätterträd också. Visst var han bra?
Allan Edwall måste nämnas också. Jag är mycket förtjust i hur han varierar rösterna i Nalle Puh. Han låter verkligen som Nasse. Man kan också höra på Edwalls röst hans röst att Puh verkligen är en björn med en mycket liten hjärna.
En annan sagoläsare av rang var Håkan Serner. Han har varit död i ganska många år han också, så tyvärr hör man honom inte ofta. Han läste bl.a. in Det susar i säven.
Det är något visst med Astrid Lindgren också. När jag läser hennes sagor för barnen så hör jag hennes röst i huvudet. Man kan ju inte tänka sig någon annan läsa in hennes böcker.
Eller kan man?
Nyligen sprang jag på den här inspelningen. Det är en stämma len som sockerkakssmet, som smeker orden varsamt och kliar dem lite försiktigt på ryggen. Kanske kan den här människan komma att läsa in sagor av Astrid Lindgren framöver i den mån som det behövs nyinspelningar?
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
13 kommentarer:
Astrid Lindgren är svår att läsa högt. Det går nästan bara med AstridLindgrenprosodi, särskilt den där stilfiguren vad den kan heta när hon kommenterar vad hon just sagt i en bisats: "VAR inte det en stor synd på marknadsdagen, jo det var det, och det VISSTE Emil" ... exakt så pratar nog bara hon och ska man läsa det med nåtslags rytm är det bara härm som duger. Vi får slita på de gamla Astridbanden så länge.
Hihi, nu har jag också lyssnat på sagan.
Vilken underbar stämma. Som kåda klibbar den sig fast i mitt öra och vägrar lämna mig. Tack. Verkligen!
Eller hur. Den rösten kan smälta is. :-)
Men ojojoj, vem tillhör den ljuva stämman?
Hahahaha, så fick man ett ordentligt skratt så här som avslutning på arbetsveckan (nåja, den korta starten på arbetsveckan). Jag syftar förstås på den ljuva stämman, som är obetalbar.
Håkan Serners röst minns jag mycket väl. Jag tycker tyvärr att Det susar i säven var ett ovanligt segt barnprogram. (Eller var det rösten som var seg?)
Ha en trevlig helg!
Vi har Nalle Puh med Allan Edwall på rullband ... suck!
Mina barn kan inte lyssna på Krister Henrikssons Harry Potter för han uttalar Hermionies namn fel, dom stör sig så pass att dom inte orkar höra klart! Visst är det superviktigt med rätt röst!! Jag älskar Viveca Lärn's Eddie, men lyssnar aldrig på vuxenböcker!
Kan man inte få Emil på Götebosska?
Och jag kan inte stava till Hermione ...
Håller med om alla utom Astrid Lindgren egentligen. Det kanske beror på att jag tycker AL är överskattad så där i största allmänhet. Toiwo Pavlovs inläsningar njöt jag alldeles särskilt av när jag jobbade på dagis på 80-talet. Det var en fröjd att ansvara för vilan när vi körde det bandet!
Nu har jag hört på Emilklippet och det var i sanning en riktig slakt på ett fint verk. Lite Christer Sjögren sjunger Yes.
Toivo Pawlo gjorde också all speak i HasseåTage-filmen Picassos äventyr. En fantastisk röst, liksom Håkan Serner. Jag skrev ett inlägg en gång om de fördelar man får med de gamla Emilbanden i digitalt remastrad version.
Den finns på http://nonsensakuten.blogg.se/2008/september/digitalt-krak.html
Härlig skånk stämma.., len som tryffel i truten!
Jag håller med ovanstående inlägg. Susar i säven är ett av mina mer traumatiska minnen så trist den var.
men trist är inte dina inlägg, inte nånstans
Du har prickat in mina favoriter nästan hundraprocentigt. Skulle bara vilja lägga till Margaretha Krook som läser Prostens barnbarn.
Skicka en kommentar