Yrkesvägledare

När jag gick min senaste IT-utbildning 04-06 så var det en kille som jag blev kompis med. Vi brukade fika och luncha ihop. Vi skrattade åt samma saker men pratade även om viktiga ting såsom oron att inte få jobb när vi var klara med skolan.
Jag hade redan innan jag kom in på utbildningen tänkt lite på att pröva något helt annat. Vi killar drömmer ju ofta som små om att bli lokförare. Jag hade börjat fundera på det igen. Jag berättade för min kompis hur jag såg mig själv komma där med en termos, ett smörgåspaket och en packe CD-skivor för att hoppa upp i mitt lok och köra iväg med ett godståg ut i natten.

Jag blev anställd av ett IT-konsultföretag några månader innan skolan var slut, läste lite på distans och kom in sista veckan och tentade av det som behövdes för att jag skulle få ut mina papper.
Min kompis hade inte samma tur. Han sökte massor av arbeten, gick på en del intervjuer men nådde aldrig ända fram.

Nu i veckan ringde han: ”Jag kom in. Jag har börjat plugga igen!”
Han befann sig i Mjölby, där han läste till tågförare.
”Jag kunde inte sluta att tänka på det som du sa om att fara iväg i natten.”