Sitter på jobbet och har tråkigt. Det är lite att göra och jag slösurfar lite. Sätter på Porcupine Trees mörkaste skiva, Deadwing, som handlar om en mor som förlorar sin son i en bilolycka. Ungefär samtidigt ser jag på en nättidning att ett barn var bland de förolyckade i en större krock utanför Alingsås.
Det är sorg i en familj idag. Hur klarar man att resa sig efter att ha förlorat ett barn? Varför händer det? Vad finns meningen i det?
Kommer att tänka på några rader ur Marillions Estonia, en sorglig men vacker låt.
Finding the answer
It's a human obsession
But you might as well talk to the stones and the trees and the sea
'Cause nobody knows
And so few can see
There's only beauty and caring and truth beyond darkness
No one leaves you
When you live in their heart and mind
And no one dies
They just move to the other side
When we're gone
Watch the world simply carry on
We live on laughing and in no pain
We'll stay and be happy
With those who have loved us today
Australienbloggen flyttar till Vagabond
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar