Rubank

Ordet ger mig både behagliga och obehagliga associationer.

Vi tar de obehagliga först. Jag tänker på träslöjden. Det är synd att säga att det var mitt bästa ämne. Det var snarare ett av mina sämre ämnen. Redan i späd ålder insåg jag att jag inte var speciellt händig. Eller också var det kanske slöjdmajjen som talade om det för mig.

Annars så luktade det ganska gott i en slöjdsal. Det var en doft av virke och trälim som var angenäm. Om man handslipade en bit trä så luktade det extra gott. I övrigt fanns det inte så mycket att glädjas åt den där uschliga dubbeltimmen på fredagsförmiddagen.
Föresten, varför hade alla slöjdlärare skägg? Alla mina hade det. Ja, inte tanterna som höll i syslöjden, så klart, men alla som hade trä- och metallslöjd. Metallslöjd förresten; hur ofta gjorde man något i metall? Jag tror att jag kan ha gjort någon sorts brosch i koppar men annars var resten i trä.

I en slöjdsal finns en rad olika maskiner, verktyg och redskap. Det flesta var sådana som man inte fick röra utan tillåtelse av läraren. Allt som var skittrist var helt ok att röra utan tillstånd. Till skittrista verktyg hörde definitivt hyvlarna. Med viktig min förklarade Bernt eller vad han nu hette vad man använde de olika hyvlarna till. En av dom hade det säregna namnet Rubank. Varför den hette så fick vi aldrig veta. Tråkig var den att använda hur som helt. Givetvis fanns det maskiner som kunde göra samma jobb, men vi var ju inte där för att göra saker och ting snabbt. Vi var där för att lära oss. Det gjorde man tydligen genom att stå och handhyvla ett stycke trä.

Eftersom jag då inte var speciellt intresserad alls av slöjd så valde jag ett vad jag trodde lätt projekt. Jag skulle göra en skärbräda som jag sedan kunde ge bort till någon lycklig/olycklig i julklapp. Det var ju bara att såga till en brädbit, hyvla lite och sedan finputsa med sandpapper.
Icke! Det där hyvlingsmomentet drog ut på tiden. Det var stört omöjligt att få trästycket plant. Jag lade min blivande skärbräda på ett bord. Undersidan hade luft under sig och gick att vicka upp och ner. Jag hyvlade lite försiktigt på den delen av brädan som var tjockare än resten. Testade igen. Samma visa, fast nu var det en annan del av brädan som låg i.
Så där höll jag på i veckor och träbiten blev tunnare och tunnare. Jag minns inte om jag fick hjälp på slutet men till sist blev eländet klart. Det blev en ganska fin skärbräda till sist, men i och med att dess tillverkning drog ut så på tiden kostade den mig min svaga trea i betyg.
Slöjd: 2
Jäkla rubank, jäkla träslöjd och jäkla Bernt!

Den behagliga associationen består i att Anekdoten, ett bra band, har en låt som heter Rubank. Jag minns inte riktigt men jag tror att den är instrumental och ganska brutal. En recensent skrev om Anekdoten en gång: "Det gör ont att lyssna på Anekdoten."
Det som gör dom lite häftiga är att dom växlar mellan fjäderlätta, spröda toner och blytungt, mördande sound. Kolla själva deras Myspace så får ni se.