Lite svin får man räkna med

Skinkan är ju ett viktigt attribut på julborden. Olika skinktester finns att läsa i tidningar varje år inför julen. I år missade jag alla dessa och fick därför sätta all min skinktillit till personalen på Ica Maxi. För att öka på min pondus en aning så klädde jag mig inför besöket i vit rock med ett par kulspetspennor i bröstfickan.

Väl på plats stegade jag raskt fram till kundtjänst och utgav mig med barsk röst att vara från Miljö- och Hälsoskydd. Det var ju en smärre lögn men allt är tillåtet i juletider.
Nu blev det fart på de små liven. Jag hotade för säkerhets skull med hög röst att stänga ner hela affären för upprepat blandfärsfusk. I ögonvrån såg jag några kunder vända i dörren och skynda därifrån.

Efter någon minut dök chefen upp med ett leende som såg aningen nervöst ut. Vad jag ville? Ta en titt på deras skinkhantering!
Jag försågs med en besöksbricka och ledsagades bort till köttdiskarna. Vi stod en stund och talade transport, kyltemperaturer och om det skulle bli någon snö till jul. Jag nickade där de var på sin plats och låtsasförde anteckningar i ett litet block.

– Skulle vi nu kunna gå igenom skinksortementet, min gode herre! manade jag på.

Vi kom överens om att börja på toppen med de exklusivaste skinkorna och arbeta oss neråt.

Den första skinkan stoltserade med ett kilopris på strax över 500 kronor. Den kom från frigående grisar, så kallade sprättsvin, som levt det ljuvligaste grisliv. De hade haft tillgång till en stor hage med gigantiska lerpölar. Själva grisstallet var väl tilltaget med små trevliga hus åt varje individ samt de lite större husen för suggor med kultingar. Dagtid spelades Vivaldi på behaglig volym genom ett sofistikerat högtalarsystem med 5:1 ljud.
Själva slakten ägde rum på natten, dvs grisarna slaktades i sömnen - allt för att minimera stressen för djuren.

Nästa skinka kom från Scan. Det var en skinka rätt upp och ner, inga krusiduller. Det betingade ett kilopris på 89 kr. Samma fabrikat hade även en kokt skinka som kostade 120 kr/kg.

Nu rörde vi oss ner i de undre skinkkatakomberna. Nästa skinka var en vattnig historia. Det visade sig vara Icas eget märke. Jag grymtade misstänksamt och tryckte lite prövande med fingret. 69 kr/kg ville de ha för den.

Nu kan ju ekonomin vara lite ansträngd så här års. Det är en del klappar och mat som ska köpas. Jag ville därför veta om det fanns ett riktigt budgetalternativ. Chefen pekade generat på en back fylld med skinkor, som kostade 19 kr styck. Vad var det för fel på dessa? En hel del visade det sig.

De var alla från förra året och hade hittats fastfrysta i taket inne i den där frysen som hade varit trasig några veckor i augusti. Köttet kom från en dansk salmonellagård. Som en extra bonus fick man dessutom med biten mellan skinkorna.
Det hade visserligen spelats musik på i 5:1 ljud för grisarna precis som på den andra gården. Dock var det med Metallica som de stackars grisarna fick lyssna på, berättade chefen.
- Var det så farligt? undrade jag.
- Herregud människa! Du vet väl att Lars Ulrich spelar trummor i Metallica?

Tänk så de stackars djuren måste ha lidit! Det är ju allmänt känt att Lars Ulrich är den sämsta trummisen i branschen.

Det hela slutade med att jag som en "julgåva" fick med mig den dyraste skinkan hem.

På tal om jul så har det blivit dags för mig att önska er en God Jul. Jag hoppas att ni får det riktigt bra de kommande dagarna.