Carros pissiga måndag

Jag hör ljudet av höga klackar som närmar sig mitt kontor …

Carolinas måndag börjar illa. Klockradion glömde hon att ställa innan hon somnade och nu har hon försovit sig. Det blir väldigt bråttom.
Carolinas pojkvän, Björn, har lämnat en lapp på köksbänken: "Ta ut hunden innan du går. Jag hinner inte." Carolina svär för sig själv: "Fan, tror du att jag hinner då?"

Det regnar när de kommer ut. Rex kissar snällt några gånger på de vanliga ställena men Carolina vill att han bajsar innan de går in igen. Annars finns risken att han gör det inne under dagen istället.
Rex har inte bråttom alls. Han vet att han kan förlänga promenaden ifall han håller sig. Han nosar glatt på varje stolpe de passerar. "Mmmmm, jag tror att den där snygga tiken löper igen."
Till sist gör Rex det han ska och Carolina skyndar in med honom med lägenheten.
Spårvagnen missar hon och hon gnisslar tänder. Hon vet att det är mycket arbete som väntar på henne på kontoret och nu är hon 20 minuter sen.

När hon till sist rusar in på kontoret har hon oturen att möta VD:n i entrén. "God morgon på dig, Carro." Chefens tonfall gör det klart att han vet att Carolina är sen.

Med andan i halsen slår hon på datorn. Varför startar den så långsamt när det är så mycket att göra?
Det första hon får se är ett mail från Stockholmskontoret. "Vi skulle behöva månadsavstämningen för 15 minuter sedan!"
En av Carolinas arbetsuppgifter är att starta körningen av avstämningen på ett av företagets system, och det ska göras den första arbetsdagen varje månad. Hon loggar in och startar körningen, men det var värst vad långsamt det går. Klentroget stirrar hon på skärmen, då körningen saktar in ännu mer och till sist stannar. "FAN! Det är någon annan som är inne och kör något stort mot databasen!"

Med bestämda steg marscherar Carolina iväg mot IT-avdelningen.

Jag tittar upp när jag hör orden: "Är det någon här som kör något mot Omega-databasen?"
Jag håller just på att labba lite med en SQL-fråga just mot den databasen. Det är en beställning som jag fick i fredags som jag nu ska fixa.

– Ja, jag håller på med den, säger jag och ser på hennes blick att jag är den dummaste människan på kontoret eller kanske till och med i hela staden.
– Vet du inte att vi kör månadsavstämningen nu?
– Nej, det hade jag ingen aning om.

Hon suckar djupt och himlar med ögonen. Min kollega ringer till företaget som levererat systemet och berättar vad som hänt. Carolina står bredvid och ser djupt bedrövad ut. Var tjugonde sekund suckar hon djupt.
Vi får till svar att de ska rulla tillbaka databasen så att en ny körning kan påbörjas.

Carolina ger mig en sista sur blick och försvinner ut från rummet.

En sista eftersläng kommer en kvart senare via mail, skickat till samtliga på Göteborgskontoret:

Hej!
Vi kör fortfarande månadsavstämning i OMEGA nu, tyvärr har vi stött på problem så avstämningen kommer ta längre tid än vanligt.
Det är jätteviktigt att ingen börjar göra några ändringar i systemet innan vi går ut med ett mail att vi är klara med avstämningen.

Med vänlig hälsning
Carolina

Om jag i fredags skaffade mig en vän här på kontoret så har jag utjämnat förutsättningarna. Idag har jag fått en ovän.