Vi kanske inte ska slå våra påsar ihop...

När jag för en tid sedan stillsamt läste lite på en av mina favoritbloggar, .en handfull vardagsrealism, så upptäckte jag något alldeles enastående; ett inlägg som handlade om ett härligt bastubad.
Det var en strålande beskrivning; så där målande så att man ser allt framför sig. (Själva bragden att kliva ner i plurret under första halvan av oktober imponerar inte på mig som har badat i havet på julafton, men ok.)
Sedan på väg in i bastun igen så händer detta: "Krafsar mig på pungen."

Det är förvisso inget konstigt. Jag skulle nog kunna kommas på med att just krafsa mig lite på pungen i en bastu. Det kanske kliar lite och det finns ju en snabb bot mot det. Krafs, krafs.
Jag har inte varit i någon bastu, där det har hängt någon förbudsskylt mot pungkrafsande, så görs det snyggt och aningens diskret så ser jag inget hinder.
Vad som får mig att stanna upp och fundera lite är att det är en tjej, som skriver detta. Mmmm, flera av er visste att personen som skriver under pseudonymen Comvidare är en kvinna; en snygg kvinna också, ryktas det.
Nu har dock allt ställts på ända för mig. Hon har en pung!

Frågor staplas på varandra. Varför har hon det? Har hon måhända låtit operera dit en. Varför i så fall?
Jag lutar nog åt att den har vuxit ut spontant; en så kallad Pungus spontanus. I så fall så kommer någon att få Nobelpris. Kanske inte Comvidare själv men troligen någon medicinare som undersöker henne och förklarar detta fenomen.
Jag förutsätter att pungen är ganska ny. Hade den funnits med en längre tid så hade det ju stått att läsa om den i medicinska tidningar.
En lite mer brännande fråga är ju om det växte ut något mer samtidigt. Ingen pung utan… ja ni vet. De hör ju liksom ihop. Då hade väl den å andra sidan fått sig ett litet krafs där i bastudörren?
För enkelhetens skull bör vi väl anta att än så länge så har hon bara pung. Därmed inte sagt att den inte kan få sällskap vid ett senare tillfälle.

Jag ska heller inte sticka under stol med att jag funderar på var pungen sitter. Jag menar i förhållande till allt annat där nere. Nu är ju ni som läser denna blogg och jag som skriver den inte alls så påstridiga att vi menar att detta bör klarläggas med ett foto. Det skulle ju räcka med en enklare skiss eller i värsta fall ett par förklarande rader i bloggen: "Ni tror mig väl inte men den sitter strax ovanför..."

Fortfarande i tron att pungen är relativt ny så vill jag gärna hjälpa Comvidare lite. Jag har ju trots allt haft pung i hela mitt liv. Här är några tips och skötselråd:

Din pung - allt du behöver veta!

Tvätta den såsom andra kroppsdelar med tvål och vatten.

Aktas för stötar! Det gör hemskans ont att få ett slag direkt på pungen. Även ett indirekt slag som en fotboll som träffar en mellan benen kan förorsaka stor smärta.

Alltför tight klädsel kan klämma åt pungen, vilket kan göra ont (se ovan) eller bara vara allmänt obehagligt.

Du kommer att märka att din nya pung uppför sig lite olika beroende på lufttemperaturen. Där i bastun var den nog lite "hängig". Jag hoppas att du inte blev bekymrad. Den ska vara sån när det är varmt. När du just kommit upp från den iskalla sjön så var pungen förmodligen mer ihopdragen och det kändes som om kulorna var på väg upp någonstans i magtrakten. Det var helt normalt det också.

Din pung levererades antagligen med en del hår. En del vill gärna ha den så. Andra föredrar att raka av håret. Det finns inget rätt eller fel här. Pröva dig fram. Prata med dem som du är intim med och fråga hur de vill ha det.
Några varningens ord kan dock vara på sin plats: Om du rakat din pung och sedan bestämmer dig för att låta håret växa ut igen kommer du att tvingas genomlida en period av infernalisk pungklåda. (Har man sagt mig…)

Undrar du något annat så får du gärna höra av dig.
Grattis och lycka till med din nya pung!

Jag funderade på hur jag skulle illustrera detta inlägg på ett smakfullt sätt. Jag kom fram till att detta var ett bra alternativ till närbilder på underliv:

Detta är en författare från Australien. Hennes namn är Alice Pung.