Vi kom fram ganska sent men gjorde ändå det där klassiska; vi öppnade dörrarna ut till balkongen och gick ut och andades in lite medelhavsnatt.
Jag vet inte riktigt vad vi hade väntat oss men vi blev ändå positivt överraskade av vårt hotellrum. När det blev dag så såg vi också att vi hade en fantastisk utsikt.
Jag blev begeistrad av hotellfrukosten. Barnen blev begeistrade av poollandskapet och av Lollo och Bernie. Mer om det i ett kommande inlägg.
Efter många år i resebranschen så är jag extra kräsen vad gäller bemötande. Alltför många "arbetar med människor" utan att egentligen vilja det. Sånt lyser oftast igenom. Kroppsspråk och tonfall är avslöjande.
Därför gjorde det mig väldigt glad att vi fick det bästa bemötandet man kan tänka sig av alla som arbetade på Sunwing Kalithea; receptionisterna, utflyktsbokarna, restaurangpersonalen, städerskorna och barnklubbspersonalen. Det var helt klart människor som trivdes med sina arbeten och med sin arbetsplats. Inte minst märkte man det när man hörde hur de pratade med varandra; glatt tonfall, skämt och skratt. Det säger mig: "Det är roligt att arbeta här!" Sånt smittar lustigt nog av sig på mig som gäst också: "Detta är ett bra ställe. Jag trivs här!"
Något som också imponerade på mig var hur personalen lätt och ledigt växlade mellan de skandinaviska språken. Flera av skandinaverna pratade dessutom grekiska. Coolt. (Som språkmänniska imponerar sånt på mig.)
När dessutom de grekiska guiderna på utflykterna vet när det är läge att skjuta in lite extraord i guidningen för att norrmän, danskar och svenskar ska ha samma möjlighet att tillgodogöra sig utflykten, då blir jag ännu mer imponerad.
Kanske det allra roligaste var det bemötande mina barn fick både på hotellet och ute på stan. Inte sällan vände sig man till dem först. Satte sig ner på knä, pratade lite, klappade på kinden och rufsade om i håret. Därefter vände man sig till de vuxna. Jag smälter när jag ser sånt. Barnen blir sedda och får synas.
2-åringen som är så blyg att inte ens far- och morföräldrar kan gå rätt fram till henne, när de träffas, lät sig plockas upp och kramas av främmande greker. Jag bara fånstirrade och log.
Jag, som inbiten backpacker, kan se en rad fördelar med charterkonceptet. Jag kan mycket väl tänka mig en liknande resa om något år eller två.
4 kommentarer:
Åååh...jag har aldrig varit på charter som vuxen. Jag har inga problem med att tänka mig tanken på att bli "omhändertagen" en eller två veckor i solen. Men jag har nog aldrig rest för att "bara" vila utan det har alltid varit späckade program och arbetsnyttiga resor. Men efter ditt inlägg blir jag sugen på en tväräkta semester!
Verkar ha varit ett jätte bra hotell ni var på.
Vad härligt att du fick det positiva intrycket av Sunwing Resort Kallithea! Vi var faktiskt där två år i rad ... och kan varmt rekommendera stället till andra!
Dock tror jag att det passar bäst för familjer med lite yngre barn (läs 2-6 år). Våra barn var nog lite för gamla för hela Lolo och Bernie-konceptet och vi nyttjade inte alla faciliteter som Sunwing erbjöd för just barn.
Tyckte helt enkelt att lägenheten, balkongen och havsutsikten var det bästa!
Men du har rätt: Personalen var mycket serviceinriktad! Sånt ser jag med ... Gammal hotellreceptionist som man är.
PS. Fotot väcker en del minnen ... Känner mig riktigt hemmastadd där!
Kan det vara konkurrens från östligare turistparadis som jagat upp kvalitén på semesterorterna i europa tro? Jag vet ju inte, har bara varit på charter två gånger och var iofs nöjd båda gångerna. Men jag kan lungt säga att en vecka är lagom, efter två har jag myror i kroppen.
Jag har faktiskt aldrig varit på charter med undantag från klassresan till Sunny Beach i nian.
Sitter just nu och planerar en resa till Hemön och Surtsey med ungarna, fast det är ju mycket möjligt att de har mer utbyte av charter. Och billigare blir det nog också.
Skicka en kommentar