För massor av år sedan hade jag ett arbete på ett företag där det rådde uniformstvång och alla bar namnbrickor. Uniformerna gick det inte att göra så mycket åt. Vi med smått rebelliska anlag la ner krutet på namnbrickorna.
Vi skulle ha med både för- och efternamn var det bestämt. Jag varierade mig därför med olika varianter med namnskylt med enbart initialer, namnskylt med alla mina namn, inklusive mitt andranamn som alla tror är ett efternamn, utskrivna eller namnskylt med någon kollegas namn.
Under en period körde vi en kampanj, som hade anknytning till Bingolotto. Som ett hån klistrade jag fast en liten bild av Loket på min namnbricka. Ironisk humor var emellertid inget som slog an någon sträng hos våra inavlade kunder. De blev glada, pekade på min skylt och utbrast lyckligt: ”Åååh, där är ju Loket!”
Loket åkte ner i papperskorgen efter ett par dagar.
Allra roligast var dock att ändra kollegornas namnskyltar. Det gick ju förstås att byta så att Lars hette Barbro och vice versa i några timmar innan någon humorlös, trist kollega påpekade för Lars/Barbro och Barbro/Lars att någon sorts skämt hade utförts.
Den mest lyckade namnskyltsattacken vill jag själv ta åt mig hela äran för. (Vilket ger er en idé om hur fruktansvärt rolig/barnslig jag är.)
Föremålet för namnskyltsskojet var Nicklas. På skylten hans stod det givetvis NICKLAS. En tisdagsförmiddag petade jag ut papperslappen med han namn på och ersatte den med en ny lapp, där det med tryckbokstäver stod: TESTICKLAS.
Nicklas, eller Testicklas, gick runt med den skylten i två dagar. När jag hörde mitt förnamn vrålas från omklädningsrummet så visste jag att det roliga var över, eller snarare börjat.
För sedan kunde vi ju garva åt honom och försöka få honom att räkna ut hur många hundra människor som hunnit läsa hans TESTICKLAS-namnskylt. Han gömde ansiktet i händerna, när han insåg det.
Stackars Testicklas!
Var vi så löjliga att vi gjorde om samma skämt? Jajamen!
Skojar ni på era arbeten också?
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
6 kommentarer:
Om man skojar på mitt jobb får man löneavdrag ;)
När jag jobbade på sjukhuset i den stora staden inte långt ifrån ditt hem skojade vaktmästarna friskt med skyltarna så att vi allihop hette perversiteter baserade på våra verkliga namn. Vad Britta blev kan du ju räkna ut men ibland var de riktigt fyndiga.
Sen slutade det lika plötsligt som det börjat.
Jag har ingen att skoja med på jobbet, men när jag gick i skolan smög jag och några till in på lärarrummet och bytte ut en lärares kontorsstol mot en grön toalettstol. Han blev sur, och rektorn kallade in oss och sa åt oss (under kvävda fnitterattacker) att omedelbart bära ut den gröna toalettstolen.
Det återstår ju att se hurdan skämtkultur det är på nya jobbet. Men det verkar lovande, konsulten som dyker upp då och då fick en uppblåsbar Barbara i femtioårspresent. Den satt uppblåst och klar i bilen och väntade på honom när han skulle åka...
Hahah!! Underbart!! Om det bara skulle finnas humorbefriade människor på jobbet skulle det inte vara kul! Genialt med testicklas!! hahahaha!!
Ja möten är såå givande. =)
Såg nu att du hade kommenterat en grej till.. =)
Nej beveglighet är nog inget svenskt ord, hehe. Men det låter bra. =)
Skicka en kommentar