Med anledning av dessa viktiga politiska händelser stämde jag träff med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Detta parti vinner ju alltfler sympatier i vårt avlånga land. Jag tyckte därför att det inte är mer än rätt att de får lite utrymme på min blogg.
Jag träffar Jimmie Åkesson utanför uppgången till hans lilla tvårumslägenhet i Rosengård. Han hälsar glatt på grannar som dyker upp och pekar sedan stolt upp mot balkongen som är hans: ”Där uppe brukar jag sitta på eftermiddagarna och kvällarna. Det är trevligt att sitta och titta ner på gården, ropa åt kompisar som kommer förbi och njuta av allt exotiskt matos som strömmar ut ur lägenheterna. Sedan jag satt upp parabolen är det visserligen lite trängre men det funkar ändå.”
Vi fortsätter till kvarterets servicebutik som drivs av Jimmies kusin, Istvan. Med varsin cola med polsk text på etiketten sätter vi oss på en soldräkt gräsmatta och pratar. Flera gånger under intervjun kan Jimmie inte hålla sig utan rusar upp och sparkar lite boll med de mörkhåriga ungdomarna, som trixar och har kul med en sliten läderkula.
Jag: Jösses, jag måste medge att det kom som en överraskning att få veta du valt att bosätta dig här i Rosengård. Hur hamnade du här?
Jimmie Åkesson: Jag tror att om man ska ha en massa åsikter om invandring så bör man närstudera ett område, där det bor många invandrare. Jag flyttade hit till Rosengård i maj 2008 och stortrivs. Jag har aldrig bott på ett bättre ställe.
Jag: Vad är det som är så bra med att bo i Rosengård?
Jimmie Åkesson: Det finns en stor gemenskap mellan människor som jag inte mött på något av de ställen där jag tidigare bott. Visst finns de typer som man inte vill möta i en gränd efter mörkrets inbrott, men de allra flesta människor här är såna som du och jag; dvs de vill ha ett jobb så att de kan försörja sin familj. Dessutom måste jag erkänna att jag är helt såld på all den goda maten som finns att köpa här i kvarteren. Blir jag sugen på en falafel så finns det att inhandla nästgårds. Vill jag klämma en kebab till Bingolotto så ringer jag bara till killarna på 37:an så får jag det hemlevererat. Känner jag för några dadlar så sträcker jag mig bara över till grannens balkong och plockar dem direkt från trädet. Det finns dock en baksida och det är att min mage inte ännu riktigt är överens med den etniska maten. Vissa dagar måste jag sitta i timmar på toaletten och där inne kan det gå så hett till att jag måste trycka en kvast mot taket för att jag inte ska lätta från klosetten.
Jag: All den omtalade brottsligheten som man läser om i tidningarna; märker du inget av den?
Jimmie Åkesson: Det är inte så farligt som man tror. Håller man sig bara väl med rätt killar så har man inget att frukta. Sedan så måste man givetvis etablera en viss respekt bland de omkring en. Om man plockar ett par plånböcker och mobiler varje vecka så vet dom att det inte är någon idé att jiddra med en.
Jag: Du har naturligtvis hur mycket som helst att göra i partiet, men vad sysslar du med annars? Arbetar du? Pluggar du?
Jimmie Åkesson: Det är ju ganska svåra tider. Jag går på A-kassa sedan 2001. Du vet, det är ju inte som på 80-talet innan alla invandrare kom hit och snodde våra jobb. Det är sannerligen inte lätt att hitta en anställning. Jag brukar dryga ut pengen genom att åka över sundet och inhandla lite öl och andra feta grejorna, som jag sedan säljer till ungdomarna här i Rosengård. Dom får ju ändå tag på det, så varför inte vara en god kompis och hjälpa till lite?
Jag brukar också stå lite i Istvans butik. Det är ju svarta pengen. Vi tycker båda att det blir lite för micket pappersarbetet om man ska köra vitt.
Jag: Definiera ordet svensk för mig.
Jimmie Åkesson: Alltså, det är någon som blir lite extra glad när den svenska flaggat vajar för vinden. Och köttbullar är god. Jag tror också att språket är viktig. Det är överviktig att du pratar svenska jättefint när du ska söka jobbet.
Jag: Vad ser du dig själv göra om två år
Jimmie Åkesson: Du krabbet, då sitter jag i den svenska Riksdaget och har ett jävla feteskrivbord med krukväxten i fönstret. Kanske har jag huvudduket på när jag jiddrar i talarstollet. Jag ska jobba för att mattorna finns för Meckabönet fem gångerna om dagarna och att vi öppnar gränset och alla tuggar kat.
När intervjun är färdig klappar Jimmie om mig och ger mig två kindpussar; en på varje kind. När jag startar bilen för att köra hem ser jag att Jimmie nappar åt sig två navkapslar. Jag ser ingen anledning att stanna och prata mer med denna man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar