I fredags var vi på sjukhuset med 6-åringen. Fantastisk personal mötte upp. Med fantastisk personal menar jag människor som satte sig ner på huk och hälsade på vår dotter och pratade med henne en stund innan de reste sig och hejade på oss. Med skämt och beröm som ackompanjemang togs röntgenbilderna och efteråt blev det Bamseklistermärken. När en sköterska upptäckte att 3-åringen också var med, fick även hon en klistermärke.
Igår var det återbesök och träff med läkare för att diskutera vad som framkommit av röntgenbilderna.
Det tog ett par minuter att förklara att allt var normalt. Två föräldrar, som kände sig lite helare än stunden innan, lämnade sjukhuset med sina två underbara flickor.
Man kan dra ihop orden fruktansvärt och lätt till ett ord:
– Pappa, min nya cykel är fruktanslätt att cykla på!
6 kommentarer:
Oj. Jag känner mig lättad! Hur ska då ni känna er!!
Fruktanslätt, ett kanonord!
ÅH! Vad bra! Hjälp vilken ångest. Och vad skönt att personalen mötte er flicka och tog hand om henne på ett bra sätt. Jag blir så glad när jag hör det. Jag tror att de flesta av oss som varit med om svensk sjukvård säger som du. Att man är nöjd med bemötande och omsporg från personalen. Vi har bra sjukvård. Det är fantastiskt.
Fruktanslätt ;)
Jag har också otroligt goda erfarenheter av personalen på Östra sen den tiden när vi hängde där en hel del med våra ungar. Medaljer och tårtor åt dem! Skönt att det inte var något farligt, förresten.
För tre år sedan opererades vår nuvarande sjuåring för en tumör i ljumskeln. Den visade sig vara godartad men ångesten som jag och min man kände medan vi väntade på besked var så fasansfull att jag blir tårögd och skakig nu när jag beskriver den. Tack gode gud för bra personal då.
Grattis till ett underbart besked.
Kram på dig och den fruktanslätt coola sexåringen.
Åh så skönt att allt var bra. Hur ont gör det inte att oroa sig för sina barn, och hur befriande det är när allt är som det ska.
Ovärderligt är det också att mötas av varma och engagerande människor i sånna lägen.
Jag glädjer mej att det är som det ska och fnissar åt den verbala kreativiteten som spirar. Vem kan hon ha fått de ifrån mån tro=)
Kramar!
Vilken lättnad. Vad bra att allting var normalt.
Skicka en kommentar