söndag 19 april 2009

Hej!

Det är flera saker som jag tycker är bättre med att bo på landet jämfört med att bo i stan. Förutom de uppenbara som renare luft, mindre buller, egen trädgård, djur och natur inpå knuten, böljande ängar som utsikt etc, så finns det en annan sak.

När jag i ett annat liv reste runt i en stor arkipelag på andra sidan jorden, upptäckte jag något intressant. På huvudön där den enda egentliga staden låg, var folk som folk är mest i och i anknytning till städer. Man skyndar fram och är noga med att inte möta någon med blicken. På de angränsande turistöarna såg det ungefär ut på samma sätt.
Det var först när jag ifrån dessa öar begav mig ytterligare ett snäpp bort, som skillnaden blev uppenbar. När jag anlände till öar med färre invånare och öar utan flygplats så började folk hälsa. Inte sällan kom man fram också och skaka hand och prata. Bäst var om de kunde engelska men jag kunde fuska mig fram lite lätt på min dammiga skolfranska.

Det lustiga är att jag ser detsamma här en bitt norr om Göteborg. Folk hejar om man möter dem ute på rundan med hunden. Människor stannar och pratar. Fullständiga främlingar ger mig en nick eller vinkar när de kör förbi med sina bilar.

Vi ser varandra istället för att bara skynda förbi.

1 kommentar:

linda sa...

precis. här hejas det hela tiden på skogsvägarna. och vi har lagt märke till att det även går en gräns, ja inte en helt bestämd gräns eller så men när man kommer fram till mer folktätt område som i båthamnen (en hemskt stor båthamn!) då är det inte längre lika självklart att heja och jag tror det beror på att det är mer "storstad" där, om man säger så.