Jag har i tidigare inlägg konstaterat att om man är fler än 20 personer på en fest, gruppresa, skolklass, arbetsplats eller dylikt så är minst en person i sällskapet spritt språngande galen. Så också här.
Denna person hade, innan min tid tack och lov, under en fikapaus visat en videoupptagning av sin hemorrojdoperation. Han hade även på sitt rum en frystorkad hund som stod och stirrade dystert.
I många avseenden var detta även en handlingens man; inte nödvändigtvis en eftertänksam, handlingens man, utan kanske mer de överilade handlingarnas man. Givetvis gick duvproblemet att lösa; med våld.
En dag hördes skottlossning på jobbet. De som satt i kontor som vette mot innergården kunde i efterhand vittna om att rikoschetterna smattrade muntert mot husväggen.
Javisst, min kollega stod nere på gården och gav eld med ett salongsgevär. I ett moln av fjädrar lyfte en handfull duvor och flög iväg i panik för att inte återses på flera minuter.
Man tycker att huvudskyddsombudet på arbetsplatsen skulle ha haft en del att säga om detta tilltag. Dessvärre var han upptagen med att skjuta med salongsgevär.
5 kommentarer:
åh!!! är den här killen singel?
*ler förhoppningsfullt*
Jag har anledning att misstänka att han är det.
Är du inte strax över 60 så är ni visserligen inte jämngamla men kärleken är ju blind, sägs det.
Luftens råttor, som min mormor alltid brukade säga.
Ullah: Och tänk att dessa agressiva fåglar blivit fredssymboler.
Det var ju ett intressant sätt att lösa problemet på. Verkar tryggt med ett sånt skyddsombud! Eller inte.
Skicka en kommentar