fredag 10 april 2009

Huka er gubbar - Nu laddar han om!

Jag jobbade på ett ställe en gång som hade en innergård där en alltför stor skara duvor stortrivdes. Det diskuterades lite från och till vad man kunde göra åt saken, men problemet ansågs inte speciellt stort eller akut.

Jag har i tidigare inlägg konstaterat att om man är fler än 20 personer på en fest, gruppresa, skolklass, arbetsplats eller dylikt så är minst en person i sällskapet spritt språngande galen. Så också här.

Denna person hade, innan min tid tack och lov, under en fikapaus visat en videoupptagning av sin hemorrojdoperation. Han hade även på sitt rum en frystorkad hund som stod och stirrade dystert.
I många avseenden var detta även en handlingens man; inte nödvändigtvis en eftertänksam, handlingens man, utan kanske mer de överilade handlingarnas man. Givetvis gick duvproblemet att lösa; med våld.

En dag hördes skottlossning på jobbet. De som satt i kontor som vette mot innergården kunde i efterhand vittna om att rikoschetterna smattrade muntert mot husväggen.
Javisst, min kollega stod nere på gården och gav eld med ett salongsgevär. I ett moln av fjädrar lyfte en handfull duvor och flög iväg i panik för att inte återses på flera minuter.

Man tycker att huvudskyddsombudet på arbetsplatsen skulle ha haft en del att säga om detta tilltag. Dessvärre var han upptagen med att skjuta med salongsgevär.

5 kommentarer:

Drottning M sa...

åh!!! är den här killen singel?
*ler förhoppningsfullt*

Pseudonaja sa...

Jag har anledning att misstänka att han är det.
Är du inte strax över 60 så är ni visserligen inte jämngamla men kärleken är ju blind, sägs det.

Ullah sa...

Luftens råttor, som min mormor alltid brukade säga.

Pseudonaja sa...

Ullah: Och tänk att dessa agressiva fåglar blivit fredssymboler.

Yvonnes bärbara blogg sa...

Det var ju ett intressant sätt att lösa problemet på. Verkar tryggt med ett sånt skyddsombud! Eller inte.