När jag var liten såg man ofta män som rökte pipa. Pappa hade flera vänner, som när de var på besök förr eller senare skulle plocka upp pipan, stoppa den och bolma. Nu var det ju inte som att tända en cigarett. Piprökande var och är ett större och mer långvarigt projekt.
Tydligen kunde pipan slockna varpå den kunde tändas igen. Uppenbarligen fanns där några tobakssmulor som kunde brinna lite till. Slutligen knackades den ut för att sedan stoppas med tobak igen och tändas.
Jag minns inte om pappas piprökande vänner var speciellt smarta eller spirituella, men jag har bilden av en piprökare som en man som sitter där och suger tankfullt på sin pipa för att sedan säga något vist.
Det kan ha pågått en diskussion, som han lyssnat på en längre stund, och nu fäller han orden som avgör det hela: ”Vet ni, det var faktiskt James Cook som kartlade Nya Zeeland” eller något liknande.
Vad har hänt med alla piprökare? Kanske har de flesta lämnat jordelivet i en lungcancerdroska? Det verkar dåligt med återväxten också och det kanske är lika bra det.
Graham Chapman - berömd och rolig piprökare
5 kommentarer:
Jag röker endast cigariller... men om jag mot all förmodan avancerar och börjar röka fler än två i månaden så ska jag banne mig skaffa en pipa.
*tuff tuff* :)
Och följdfrågan: hur ser konsumenternas köpkraft gällande piprensare ut? Av de som fortfarande säljs, hur stor andel går till att rensa pipor?
Och hur stor andel används enbart tillsammans med flörtkulor?
Statistik, statistik, statistik...
Skulle vara kul att få detta utrett.
PaljettenQ: du säger ju att du har finskt påbrå men du måste ju vara danska! i Danskeland röker kvinnor cigarrer.
nonsensakuten: Visst ligger man vaken och grubblar? Jag undrar om den där gigantiska tobaksaffären i Arkaden i Göteborg fortfarande ligger kvar. De hade en speciell cigarravdelning och pipor i glasmontrar.
Min pappa röker pipa. Han är nog den ende i hela världen.
Hetsen mot avstressade piprökate är politiskt framhejad, då cancer är skrämmande i alla dess former och kroppsdelar. Bra arbetare växer inte längre på träd. Pengar att spara!
Är man ändå fascinerad av uppväxtens alla tänkande mumlare och deras munhängda hantverk, så finns Svenska pipklubben kvar! Med Sagan om ringen och storstadskommunistiska helskägg, experimenterar yngre inte helt sällan med att suga pipa. Priserna på begagnade pipor, tycker jag också har stigit på senare år? Försöker utöka min samling, med en pipa per år. Minns morfars knä, där jag satt och räknade oförbrända tobaksboss efter avslutat stopp.
Skicka en kommentar