Mitt avantgardiska spratt med post-it-lappar i köket har tagit en ny, festlig vändning. Den första lappen kom upp samma dag som den nye chefen anlände. Nu har mina smarta kollegor dragit slutsatsen att det är han som sätter upp lapparna. "Det är typiskt sånt som dom lär sig på ledarskapsseminarier."
Alltså fick gårdagens lapp "Vänligen mata inte igelkotten" sitta kvar och folk gick runt med listiga miner och uppmanade varandra att inte mata några igelkottar.
Det är ju ett ganska mäktigt vapen som jag för en kort tid kommer att förfoga över. Jag kan skriva saker, som kommer tas för någon annans ord.
Visst kliade det lite i fingrarna idag på morgonen. Det hade varit kul att slå till med "Jag satt hela kvällen i trädgården med gödsel upp till näsan" eller något sånt, men det får vänta lite. Bubblan ska inte brista ännu.
Istället blev det just lite ledarskapsmjäk på dagens lapp: "Tillsammans ska vi klara det!"
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
1 kommentar:
ojojoj... den där var klockren!!! Hur många gånger har man inte hört den... och alla ungefär skakar på huvudet - inombords, går ju inte att visa utåt, nej... Där ler man och ser glad ut och håller med, eller?
Må så grankott... Hm, och den kanske skulle passa imorgon? ;)
Skicka en kommentar