Inga monster. Inga monster alls...

När jag var liten hade jag ofta mardrömmar om monster, som bodde hemma hos farmor och farfar. Jag var mycket hos farmor och farfar, när jag var liten. I drömmarna försäkrade farmor mig att det var OK med monster. Det var ingen fara. Jag visste att monster var farliga och jag kunde inte förstå att farmor kunde påstå att allt var lugnt. Varför lät farfar och hon monster bo i huset?

Nu är jag vuxen och jag vet att det finns monster. Nu är det min tur att förklara för mina barn när det är dags, att det är en helt OK värld att leva i, fastän det finns monster som är absolut livsfarliga. ”Var inte rädd!”