Det osar om OS

För några år sedan beslöt ett antal mäktiga idrottspampar att det var dags att ge Kina ett olympiskt spel. Ganska många undrade vad en av världens hårdaste diktaturer hade med den olympiska tanken att göra. Pamparna försäkrade oss om att ett OS skulle få Kina att känna sig mer suget på västerländsk demokrati. Dessutom hade Kina lovat öppenhet och fri rapportering för journalister. En morot är alltid trevligare att hålla fram än en piska.

Nu blev det inte riktigt så. Kina tog sitt OS som en intäkt för att man kan avrätta tusentals människor varje år, föra en brutal politik i Tibet och strypa den fria pressen och ändå få ett prestigefyllt evenemang.
Lustigt nog så viner piskan lik förbannat. Nu är det dock vanligt folk, som låter rappen randa Kinas och IOKs ryggar, ty idrott och politik hör ihop och har alltid gjort det.