Lappmarodören 4

Mitt avantgardiska spratt med post-it-lappar i köket har tagit en ny, festlig vändning. Den första lappen kom upp samma dag som den nye chefen anlände. Nu har mina smarta kollegor dragit slutsatsen att det är han som sätter upp lapparna. "Det är typiskt sånt som dom lär sig på ledarskapsseminarier."

Alltså fick gårdagens lapp "Vänligen mata inte igelkotten" sitta kvar och folk gick runt med listiga miner och uppmanade varandra att inte mata några igelkottar.

Det är ju ett ganska mäktigt vapen som jag för en kort tid kommer att förfoga över. Jag kan skriva saker, som kommer tas för någon annans ord.
Visst kliade det lite i fingrarna idag på morgonen. Det hade varit kul att slå till med "Jag satt hela kvällen i trädgården med gödsel upp till näsan" eller något sånt, men det får vänta lite. Bubblan ska inte brista ännu.

Istället blev det just lite ledarskapsmjäk på dagens lapp: "Tillsammans ska vi klara det!"

Ett slutet system

Cow With An Awesome Talent - Watch more free videos

Jag måste bara låta er ta del av denna. Först fattade jag inte vad som var på gång. När jag insåg det så skrattade jag rakt ut.

Musik norrifrån

Ok, killen med sälskinnsbanjon kanske inte sjunger så bra. Då är det tur att killen till vänster sjunger gudomligt. När han öppnar sin mun och låter sin klara stämma ljuda över de isiga vidderna så är det som att höra en ängel sjunga.

Lappmarodören 3

Solen skiner från en blå himmel och ett trist möte har ställts in med kort varsel. Humöret är på topp med andra ord.

Dagens lapp i köket sitter i ögonhöjd ovanför diskbänken. Den har en lätt vädjande ton: "Vänligen mata inte igelkotten."

Jag hade förresten en gång en chef som kommunicerade med post-it-lappar. Satt det en sån på datorskärmen med en tidsangivelse och uppmaningen att man då skulle infinna sig på hennes kontor, så var det alltid för att man skulle få sig en skopa ovett.
Jag hör via mina kontakter på det företaget att hon inte har personalansvar längre. Bra så!

Lappmarodören 2

Det tog 30 minuter så var min lapp borta. Vår nye chef kom idag och han fick väl inte roas/oroas av lite "svår" humor. Skam den som ger sig. Imorgon kommer det upp en ny lapp.

Naturligtvis överträffar verkligheten mina försök att vara rolig.
I vår personalmatsal har vi en avdelning som heter Hela världen. Namnet i sig är smått lustigt eftersom det inte är mat från hela världen. Det är kinamat och inget annat.
Idag var kinesen, som står där, sjuk. Det meddelades på en lapp med texten: "Hela världen stängd pga sjukdom".
Det känns liksom definitivt.

Freudian slip?

Jag fick den här skickad till mig när jag var ny på mitt nuvarande jobb. Jag bröt ihop fullständigt och var tvungen att rusa ut på toaletten och skratta.

Den är fortfarande rolig. Dels är det skoj att hon säger det. Dessutom säger hon det efter en konstpaus och med stor övertygelse.

Lappmarodören

Jag läste i morgontidningen om bloggen Arga Lappen; en blogg dit folk skickar in bilder på lappar av sorten "Din morsa jobbar inte här så diska efter dig".
I bilen på väg in till jobbet tänkte jag att det är dags att skoja lite med mina arbetskamrater. Jag tänker den närmaste tiden sätta upp en ny lapp i köket varje dag med förvirrande text.

Dagens bidrag blev : "Nu får det vara nog!"

Lika bra att gå ut hårt! :-)

Ännu en lista

Som vanligt är frågorna stulna men svaren är mina.

Vilka är ditt favoritpar skor?
Hmmm, skor är något som jag tänker väldigt lite på. Det får i så fall bli mina kritstrecksrandiga, svarta Converse.

Vad gör du?
Funderar på varför det gör ont i magen för tredje kvällen i rad.

När drack du sprit senast?
Det är ett par veckor sedan.

Har du lugg?
Nej

Fest eller slacking?
Det finns en tid och ett intresse för båda

Gillar du sport?
Allt mindre

Vill du ha barn?
Ja och det är för sent att ångra sig

Vilka språk kan du?
Svenska, engelska och tyska är jag ganska skarp på, även om tyskan har varit bättre. Med min franska kan jag beställa bord och mat på restaurang men inte mycket mer. Jag fuskar mig fram på danska, vilket är en arbetsskada från mitt gamla jobb.

Borde man få röka på pubar?
Nej, det är så skönt att inte lukta askfat när man kommer hem från en kväll ute.

Är du stolt över ditt liv?
Det är jag för det mesta, tror jag

Vilken låt lyssnade du på senast?
Idag har varit en tyst dag vad gäller musik. Jag spelade Hej sa Petronella på flöjt i eftermiddags och döttrarna sjöng till, så det var väl den då.

Vilken stad vill du åka till i skrivande stund?
Sydney. Gick med hunden på en sväng för en stund sedan och tänkte just på att jag lätt skulle kunna spendera ett par veckor i den staden utan att ha långtråkigt. Sedan skulle jag med Sydney som bas kunna göra dagsutflykter i alla väderstreck utom öster i ytterligare ett par veckor.

Har du ngt djur?
Ja, hunden som gästspelar hemma och ormarna.

Har du ngr trummor?
Nej, men är sugen på ett elektroniskt kit. Får bli när jag tjänar massor av pengar.

Tittar du mkt på tv?
Allt mindre.

Har du varit med i lokaltidningen?
Nej, inte vad jag minns

Har du varit med i TV?
Ja

Vad kostar det du har på dig?
Inte många spänn. Det skulle vara tröjan då som jag fick i födelsedagspresent, fast å andra sidan har jag ju ingen aning om vad den gick på.

Vilken färg har dina väggar?
I rummet där jag sitter nu är dom ljusgrå.

Vad gör du när du inte kan sova?
Surfar eller läser. Turligt nog var det längesedan jag inte kunde sova.

Har du duschat idag?
Ja, jag duschar varje dag.

Vad gör du om ett år?
Säg det.

Brukar du läsa horoskop, isf brukar de stämma?
Nej, tror lika lite på astrologi som jag tror på tebladsspående gummor i sjal.

Brukar du svära mkt?
Ibland så svartnar tungan. Att ha barn inom hörhåll stramar upp språket på ett välkommet sätt.

Bästa fikat?
Det beror på vad man får till kaffet, hur kaffet smakar, eventuellt sällskap, plats för fikat osv.

Det dyraste du äger?
Hälsan kan ju inte köpas för pengar. Innebär det att den är dyr eller innebär det att den hamnar utanför skalan, eftersom man inte kan köpa den ändå? Barn kan man ju heller inte köpa. Hmmm, om vi alltså håller oss till saker som går att köpas, så är det huset som jag bor i. (Den delen som banken inte äger…)

Favoritpålägg?
Går inte att nämna ett. Ost är ju gott. Kaviar är jag svag för. En hel radda med charkuteriprodukter är också mums, fast inte alla på en gång. Grovmalen, dansk leverpastej, spontantänker jag på. Honung på hönökaka är smaskens. Ägg, räkor och majonäs på en smörgås är rena festen. Sill är också gott.

Vad är det för färg på byxorna du har på dig?
Ett par hemska, beiga mysbyxor.

Vad lyssnar du på just nu?
Klockans tickande. Ikväll efter en dag med många och höga ljud så är det skönt att ha det tyst.

Vad åt du senast?
Kardemummakaka

Hårfärg?
Är jag mörkblond?

Ögonfärg:
Blå

Favoritmånad?
Har just ingen speciell. Kanske juni eller juli då.

Favoritdag?
Fredag eller lördag

Choklad eller vanilj?
Det är gott med båda

Vad har du för färg på tandborsten?
Den är blå

Ny åkomma

Äldsta dottern beklagar sig: ”Pappa, jag tror att jag håller på att få en ögoninvasion!”

Hoppas att ni har haft en trevlig helg!

Sveriges öar

Det var Världsbokdagen tidigare i veckan. Därför passar jag på att pusha för en bok idag. Den är skriven av Anders Källgård, till vardags läkare, men på fritiden hängiven ö-fantast.
Tidigare böcker av Källgård har mestadels handlat om mer exotiska öar i Söderhavet, t.ex. om Pitcairn Island, dit verklighetens Bountymyterister flydde. Än idag bor deras ättlingar kvar där.
I Sveriges öar har författaren, som namnet skvallrar om, tagit sig en närmare titt på öar i svenska farvatten:

"Sveriges öar handlar om alla de 1216 svenska öar som dels saknar fast landförbindelse, dels har haft fast befolkning någon gång efter år 1900. Det är en tjock, påkostad och utförlig bok om Ö-Sverige: referensverk, öguide och reseskildring i ett - och dessutom, tack vare Johnny Ahlborgs akvareller och tuschteckningar, en vacker bok."

Man kan maila direkt till författaren för att köpa boken. Man kan också beställa den över internet.
ISBN 10: 9172034653

Den mänskliga faktorn slår till

Jag har en bakdörr som jag kan smita in igenom och prata direkt med den skarpa databasen. Det är helt emot gällande bestämmelser men vi använder den vägen ibland för att snabbt och lätt göra ändringar.

Alltid när jag pratar direkt med produktionsdatabasen är jag extra noga med syntaxen. Man vill ju inte vara den som sänker en databas.

Nu skulle jag bara radera några rader. När man tar bort rader i en databas är det viktigt att man är specifik så att man inte tar bort allt. Jag var specifik. Jag talade om att alla rader som var äldre än ett visst datum skulle bort. Dessvärre glömde jag att tala om att det endast gällde för en viss site. "Are you sure you want to run this query?" Ett klick och all rader äldre än 14 april försvann…

Nu är det ingen katastrof, eftersom det inte var mer än kollektioner med publiceringsinformation som raderades. Alla filer finns kvar.

Dock är jag förtjänt av kommentaren som jag fick av kollegan: "Om du ska göra något viktigt så ställ dig upp. Det är bra om blodtillförseln fungerar till den delen av kroppen, som du tänker med."

God morgon, herr Häst

Denna syn mötte mig imorse när jag hämtade morgontidningen. Enligt uppgift ska det vara någon ras från Österrike.

Flora

I am a Violet What Flower Are You?

Jag har ju länge gått och funderat på vilken sorts blomma jag är. Gissa om jag blev glad när jag tack vare Ullah förstod att det fanns ett test, där man på några minuter kunde få reda på vilken växt som man är. "You have a shy personality. You tend to hesitate before trying new things or meeting new people. But once people get to know you, you open up and show the world what you are really all about."

Vi har på allvar börjat kolla genom vår trädgård. Det kommer upp en del fina blommor i gräsmattan. Dock är jag lite fundersam beträffande plantan, som jag fann bakom garaget. Kanske kan någon av er med gröna fingrar hjälpa mig att artbestämma och ge lite skötselråd?

Många gör inte det själv

Det finns mer jobb i svenska hem än det finns hantverkare att utföra dem. En typisk konversation i lunchrummet:

Kollega 1: Nu är vårt badrum äntligen klart. Hantverkaren tackade och sa adjö igår.

Kollega 2: Aha, var det en bra kille?

Kollega 1: Nej det kan man inte säga. Först kom han inte på den dagen han hade lovat. Först efter tredje påringningen hörde han av sig och vi kunde bestämma en ny tid. På den utsatta dagen var han över 90 minuter sen. Jag fick be honom att släcka cigaretten som han tände så fort han kom innanför dörren. Arbetet han sedan gjorde var lite halvslarvigt och det blev dyrare än han sa.

Kollega 2: Perfekt! Kan jag få hans nummer? Vi ska göra om vår gästtoalett.

och inte ett öga var torrt...

Musiken är en kraft som inte går att stoppa. Musiken är en blomma som skjuter upp genom asfalten och strävar upp mot den blå himlen.

Gillian Welch

Gudarna ska veta att jag inte är någon stor beundrare av hästjazz, men den här old-school countryn (Bluegrass?), som kommit tillbaka under senare år, har verkligen något visst.
Min stora favorit är Gillian Welch. Det är en bli-glad-låt.

Till sjöss

Min morfar var sjökapten. Han arbetade för Svenska Ostasiatiska Kompaniet. Hans lastfartyg anlöpte Japan och Kina, och det innebar att han kunde vara borta många månader hemifrån, speciellt när Suezkanalen var stängd och man tvingades till omvägen ner runt Afrikas horn.

Jag minns hur jag i 4-5årsåldern var med mamma och mötte morfar nere vid Lindholmskajen i Göteborg, när han kom hem från en resa. Uppe i kaptenshytten fanns en garderob och inne i den fanns spännande presenter från leksaksaffärer i Tokyo. Om min bror och jag skrek ”JA”, som svar på morfars ramsa ”Vem vill ha sill å spa? Den som försten ropar ja!”, öppnades skåpet och paket delades ut.

Jag minns också hur jag följde med pappa ner till Amerikakajen för att titta på Svenska Amerikalinjens Gripsholm en sista gång innan hon såldes. Året var 1975 och det var inte längre lönsamt att bedriva passagerartrafik mellan Sverige och USA. Tänk ändå att det faktiskt en bit in på 70-talet gick att resa med båt till New York från Göteborg.
Gripsholm såg gigantisk ut men var naturligtvis en plutt jämfört med dagens Danmarks- och Tysklandsfärjor.

Kanske satt det i generna, men jag hade allvarliga funderingar på att följa i morfars fotspår, när jag var 14-15. Jag antar att jag fick mersmak av att få en PRAO på Argos också.

Några år senare fanns det annat som drog, men jag kan fortfarande känna att det är något speciellt att resa med båt. Det där pirriga när en resa börjar är mer njutbart och utdraget, när man långsamt stävar ut ur Göteborgs hamn, genom skärgården och ut på öppna havet. På väg!

Detta är en bild på det sista fartyget som morfar var skeppare på innan han gick i pension. Det hette Nicobar. Det var den båten som jag var uppe på med mamma och lillebror. Det är en spännande tanke att det kanske var morfar som stod på bryggan när bilden togs.

Argos

Inspirerad av Lottens blogg måste jag lägga in en bild av forskningsfartyget Argos, som jag hade PRAO på under två veckor i nionde klass. Det var ett riktigt äventyr för en 15-årig kille.

Under dessa två veckor var hade man med en grupp marinbiologer (institutionsmänniskor som gärna gick klädda i koftor), som tog vattenprover. Den första veckan tillbringades i vatten uppe i Bohuslän. Den andra veckan gick vi ner till Öresund och vidare in i Östersjön. Innan jag blev avsläppt i Karlskrona hann vi med en avstickare in på finskt och ryskt vatten.
Under mina veckor ombord fick jag städa, navigera, stå vid rodret, knacka rost och hjälpa till med allt möjligt.

Sista dagen ombord klättrade jag upp i masten ovanför skorstenarna. Det var högt…
Det var i särklass den bästa praktiken som jag varit med om.

En dag ute

Det har varit en skön dag ute i solen. Här är ett par bilder från våra fynd ute i naturen.

Idag och imorgon

Större delen av dagen har jag tillbringat i eller i anslutning till garaget. Båda bilarna har fått sina sommardäck, och det tog sin stund. Undrar om det inte får bli en mutterdragare till hösten, när det är dags att byta tillbaka till vinterdäck. Det var ett väldigt snurrande med fäljkorset idag.

Imorgon bitti ska jag iväg på årets första reptilexkursion. De tjocka handskarna är framlagda. Mina fältbyxor och ormpåsen ligger på byrån i hallen. Imorgon blir det orm!

Inga monster. Inga monster alls...

När jag var liten hade jag ofta mardrömmar om monster, som bodde hemma hos farmor och farfar. Jag var mycket hos farmor och farfar, när jag var liten. I drömmarna försäkrade farmor mig att det var OK med monster. Det var ingen fara. Jag visste att monster var farliga och jag kunde inte förstå att farmor kunde påstå att allt var lugnt. Varför lät farfar och hon monster bo i huset?

Nu är jag vuxen och jag vet att det finns monster. Nu är det min tur att förklara för mina barn när det är dags, att det är en helt OK värld att leva i, fastän det finns monster som är absolut livsfarliga. ”Var inte rädd!”

Handlar saker

Den här veckan jag har köpt en ny domkraft, eftersom jag ska byta däck på båda bilarna under helgen.
Idag köpte jag en sån här också. Erkänn att jag har tagit grymt många vuxenpoäng nu!

Anfall är bästa försvar

Påven är på en mycket viktig resa i USA, där pedofilskandalerna kring katolska präster har varit för många för att kunna tystas ner. Nu var det tänkt att det skulle bli lite positiv publicitet kring katolska kyrkan. Emellertid tycks man ha valt fel strategi.

Jag vikarierar som rubriksättare

Kvällstidningsjournalistiken sprider sig inte bara till morgontidningar, som numera rapporterar om Let’s dance och sån skit, utan även till msn.se. Nedanstående är saxat (helt ofrivillig lustighet) från msn:s startsida nu ikväll.
Är det inte något väldigt alarmerande med den rubriken? Anar man inte bara en cat-fight utan kanske betydligt hårdare tag?


Kan man inte ta steget fullt ut och skriva så här..?

En lägesrapport

Mitt sömnbehov verkar ha ökat igen. Jag lägger mig 21 på kvällarna, tar med mig en bok i sängen, öppnar den och blir bums så sömnig att jag måste lägga ner den och somnar omedelbart.
Morgonen därpå vaknar jag och känner mig inte det minsta utsövd. Snarare är jag supersömnig och huvudet känns tungt. Det är nästan en sorts baksmällekänsla.
"Jag mår som jag förtjänar" har sällan känts mer avlägset. Jag är bakfull utan att ha varit framfull. Jag har fått de trista bieffekterna men blivit blåst på de positiva. Orättvist, säger jag om ni frågar mig. Orättvist, säger jag även om ni inte frågar mig.

Hur som… Jag sitter här på jobbet och klockan är snart hemgång. Jag har för första gången sedan jag vet inte när (Jo, det vet jag: Maj 2007) lite roliga arbetsuppgifter. Jag utvecklar (= programmerar).

Jag skulle vilja likna programmering en aning med bipolär sjukdom (manodepressivetet). När allt flyter på så svävar man uppe bland molnen och det finns ingen, som kan slå en. Man är helt enkelt bäst.
När man har kört fast så är inget roligt. Man tragglar fram och tillbaka. Prövar nya saker. Laddar upp till servern. Nytt fel uppstår. Man begraver huvudet i händerna. Hämtar mer kaffe. Testar en work-around. Felet består men en ny bugg infinner sig. Programmering är så jäkla trist och jag borde arbeta med något annat…

Efter en timmes joxande fram och tillbaka så faller plötsligt alla bitarna på plats. Sidan ser ut just som man tänkt sig! Jag svävar uppe bland molnen och det finns ingen, som kan slå mig. Jag är helt enkelt bäst.

Fältstudier

Jag längtar grymt ut i fält. På söndag drar exkursionssäsongen igång på allvar med en utflykt som i bästa fall resulterar i att vi får se huggorm, snok och hasselsnok.

Min arbetsplats

Här sitter jag och arbetar. Fast snart ska jag gå ut i köket och hälla något gott i den där koppen.

Några sanningar om Chuck Norris

When the Boogeyman goes to sleep every night, he checks his closet for Chuck Norris.

Chuck Norris doesn't read books. He stares them down until he gets the information he wants.

There is no theory of evolution. Just a list of creatures Chuck Norris has allowed to live.

Outer space exists because it's afraid to be on the same planet with Chuck Norris.

Chuck Norris does not sleep. He waits.

Chuck Norris is currently suing NBC, claiming Law and Order are trademarked names for his left and right legs.

Chuck Norris is the reason why Waldo is hiding.

Chuck Norris counted to infinity - twice.

There is no chin behind Chuck Norris’ beard. There is only another fist.

When Chuck Norris does a pushup, he isn’t lifting himself up, he’s pushing the Earth down.

Chuck Norris is so fast, he can run around the world and punch himself in the back of the head.

Chuck Norris’ hand is the only hand that can beat a Royal Flush.

Chuck Norris can lead a horse to water AND make it drink.

Chuck Norris doesn’t wear a watch, HE decides what time it is.

Chuck Norris can slam a revolving door.

Chuck Norris does not get frostbite. Chuck Norris bites frost

Min första gitarr

När jag var 10 år började jag spela gitarr i kommunala musikskolan. Innan dess hade jag tvingats genomlida ett års blockflöjtspelande. Man var på den tiden nämligen tvungen att börja med blockflöjt, mandolin och fiol(!) innan man ansågs redo att ge sig på det man egentligen ville spela (dvs gitarr, piano eller något annat som man kunde göra något häftigt av.)

Min pappa hade inget mot att jag ville spela gitarr. Tvärtom passade det väldigt bra eftersom han redan hade en gitarr som jag kunde spela på om jag nu ville lära mig. Problemet var att den gitarren hade sett sina bättre dagar. De bättre dagarna för den gitarren hade antagligen varit någon gång under 30-talet. Den var alltså ganska sliten. Vid ett tillfälle när jag bläddrade genom gamla bilder hemma hos mina farföräldrar så fick jag syn på gitarren på ett foto. Där hängde den på väggen i något gammalt bondehem i någonstans hos någon avlägsen släkting i Västergötland. Hur den hittade hem till oss minns jag inte, men den hade fram till min kursstart fört en tynande tillvaro i ett hörn, halvt täckt av en gardin.
Instrumentet hade inte heller samma form som en vanlig gitarr. Kroppen var lite annorlunda utformad. Inte så att det inte såg ut som en gitarr men den var liksom lite speciell.
Sedan hade den något slags träsnideri som täckte tonhålet. När jag fick den så hade en liten bit trillat bort. Efter en tid i min ägo så trillade ett större bit bort när min lillebror lekte med den. Föll pappa till föga och köpte mig en ny gitarr då? Nej! På något jäkla vänster fick han tag på någon specialist i 80-årsåldern, som lyckades limma ihop de bitar som fanns kvar och dessutom ersätta de förlorade med nya bitar som han snidat till. Jag undrar vad det kostade. Kanske hade en ny gura varit billigare?

När jag dök upp på första lektionen så skämdes jag för min skruttiga gitarr. Alla andra elever hade nya eller i alla fall gitarrer som såg nya ut. Lärarens gitarr var naturligtvis allra finast. I förbifarten undrade han om jag brukade spela tennis med min gitarr. Jag sjönk ännu längre ner i skorna.
Jag ska inte säga att det skojades om min gitarr speciellt ofta, men lite då och då fick man en retsam kommentar slängd åt sig. Framför allt kändes det kymigt att packa upp gitarren på ställen där jag inte varit tidigare eller när det var folk i närheten som inte visste hur ful den var.

Nåja, utseende är ju inte allt, tänker ni. Det kanske gick att spela på den ändå? Hmmm…
Nu var detta egentligen en stålsträngad gitarr. När man går och lär sig gitarr i musikskolan så är det alltid klassisk gitarr man lär sig, och en klassisk (spansk) gitarr har nylonsträngar. En klassisk gitarr har dessutom en ganska bred hals. Min gitarrhals var smal.
Detta borde väl ha satt stopp för ytterligare experiment med den gamla klenoden.
Pappa lät sig dock inte hindras. Han tog ner gitarren till en musikaffär och lät stränga om den med nylonsträngar. Eftersom fästet inte var anpassat för annat än strängar av stål så gjorde expediten någon slags specialarrangemang för att nylonsträngarna skulle sitta kvar.

Hur var den då att spela på? Förutom att halsen var alldeles för smal för att etyder och klassiska stycken skulle kunna göras rättvisa, så låg strängarna ungefär en kilometer ovanför halsen. Det gjorde det extra tufft att trycka ner strängarna och speciellt då i början innan man fått ordentliga förhårdnader på vänster hands fingertoppar. Aj! Oj! Om man inte trycker ner en sträng så långt det går så är risken att det låter ”klonk” istället för ”pling”.

Alla dessa argument förde jag fram men min pappa, som inte spelade gitarr, mötte mig med oförstående blickar och argument som:
”Det är inget fel på den gitarren.”
”Den fina gitarren har varit med länge.” (Jotack!)
”Nu när vi har reparerat den så får du spela på den också.”
Jag hade antagligen haft större framgång med att försöka få lov att rymma med en cirkus eller gå till sjöss.

Hur länge varade mitt påtvingade förhållande med skruttguran? Det varade i ett par år tills jag skaffade mig mitt första extrajobb och med en efter mina mått sprängfull plånbok traskade ner till gitarraffären och köpte två nya gitarrer; en klassisk och en elektrisk. Efter det så spelade jag aldrig en ton på det gamla skrället.
Inte heller kan jag ta fram den idag känna mig nostalgisk. En granne som jag under en period spelade i samma band med, lånade den och jag brydde mig aldrig om att be att få tillbaka den. Jag kan inte påstå att jag sörjer den speciellt mycket. Pappa frågar emellertid ibland vart den fina, fina gitarren tog vägen…

Just utanför ens synfält

Har du någonsin haft en känsla av att det du gör, det du är, det du strävar efter... inte är det du egentligen borde fokusera på?

Du ser vad det är, eller snarare, du skymtar det i ögonvrån, men när du vänder dig för att ta dig en ordentlig titt så är det borta.

Har du någonsin haft den känslan?

God gives and God takes

Detta är egentligen inte det minsta roligt men det är så absurt att det blir roligt i alla fall.
Ikväll mellanlandade jag i lägenheten, där jag bodde de sista åren fram till att jag flyttade hemifrån 19 år gammal.
Jag fick en lägesrapport om hur saker och ting förhöll sig.
Tvärs över gatan bor sedan många år tillbaka två äldre bröder. De har båda fysiska handikapp. Bror nummer 1 saknar armar (Nej, jag skojar inte.) Bror nummer 2 har uppenbara problem med att gå. Han liksom hasar sig fram, mycket framåtböjd i långsam takt, med gåstol. De är sedan decennier innehavare av kvarterets enda personliga handikapparkeringsplats. Eller var innehavare snarare. Numera är det är en dam i 55-årsåldern, som har ”lite ont i knäna”, som parkerar på den platsen.

Det är möjligt att jag inte har alla detaljer, men det är svårt att låta bli att fundera på hur det kunde bli så. Jag menar, i något läge måste ju någon med ansvar för parkeringstillstånden i stadsdelen haft två akter framför sig: En med två handikappade bröder 75+, och en med en businesskvinna i högklackat, som har fått knäproblem. ”Hmmmm, vem ska ha handikapplatsen? Ole dole doff…”

Vi reser några år bak i tiden

80-talet var ju ett decennium med ganska utmärkande frisyrer och mode. Som i exemplet ovan så inser man ju att alla hade kunnat byta frisyrer med varandra utan att det hade sett konstigt ut. (Eller i alla fall inte konstigare…)

Nu sitter jag här och försöker komma på vad som var typiskt 90-tal. Hur såg man ut i håret? Vad hade man för kläder? Kanske ligger det för nära i tid för att man ska kunna säga det? Ni får gärna tipsa!

Det jag minns var att rutiga flanellskjortor var inne i början av 90-talet. Man såg ut lite som en skogshuggare i en sådan. Vid samma tid så var det mycket jordiga färger: Brunt, ockra, gult osv, vilket gick igen i heminredning. Det fanns senapsgula tapeter lite här och där.
Men vad hade man annars på sig på 90-talet?

Min klichéskola

1. ”Man kan inte tro att detta är i Sverige”
Sagt av svenskar så fort man ser någon sorts uteliv på sommaren. Man hör det oftast på stadsfester, där både maten och ölen kostar massor och priserna ligger alltför högt.
För underhållningen står artister i mittfåran.
Min kommentar: Jo, det är just Sverige det är. Jag kan inte tänka mig något mer svenskt än att betala 55 kronor för en folköl i ett glas av plast.

2. ”Dom förstår mer än vad vi tror”
Sagt om barn eller djur med löjligt känslodarr i stämman.
Min kommentar: Om vi är medvetna om att de förstår mer än vi tror, så förstår dom väl inte mer än vi tror längre? Eller är det så att då förstår de ÄNNU mer? Man orkar inte tänka den tanken till sitt slut…

3. ”Frukt är också godis”
Min kommentar: Jag var bara tvungen att ha med den.

4. ”Skola, vård och omsorg”
Sett på var och varannan valaffisch när det drar ihop sig vart fjärde år.
Min kommentar: Avslöja valflosklerna! Sätt påståendena i motsatsförhållande; dvs ställ dig frågan: Finns det något parti som inte vill satsa på vård, skola och omsorg eller som är mot demokrati eller liknande. Knappast. Spara skogen, sluta tryck intetsägande valupprapningar (sic)!

5. ”Gilla läget”
Sagt av auktoritär figur som inte har lust (eller kan) motivera ett impopulärt beslut.
Min kommentar: I klartext betyder det: ”Håll käft och jobba!”
Är du modig så påminn om att samma chef tidigare har sagt: ”Det är högt i taket på det här företaget.”

Too close for comfort?

Det görs en headcount på Företaget.
En yxa föll idag över skrivbordet bredvid mitt. Ett uppdrag avslutas vid halvårsskiftet. Jag vet inte om jag ska vara lättad eller kanske lite besviken över att det inte var jag.

Dödsrädd för dödsbädd?

Saker som jag hoppas slippa behöva säga på min dödsbädd:

Jag gjorde inget vettigt av mitt liv, men oj va’ mycket bra på TV jag såg!

Jag gjorde inget vettigt av mitt liv, och inte var det något bra på TV.

Jag gjorde inget svettigt i mitt liv, men oj en sån hjärtattack jag fick!

En spruta mot vad säger du..?

Men om du tar hallbordet så kan hon få gökuret. Blir det bra då?

Hallå! Är det någon där? Jag tror jag håller på att dö här inne! Syster?! Hallå?! Jag behöver kissa dessutom! HALLÅ!


Men däremot skulle jag inte ha något emot att få säga:

Vad skönt att ha mina nära och kära här! Går det att få en öl till förresten?

Men om du tar båtarna så kan hon få godset. Blir det bra då?

En vuxenpoäng som man inte vill ta

Nu är alla sjuka inklusive jag själv. Dock hålls jag som minst sjuk av oss så allt fortsätter, som tidigare, dvs jag snyter näsor, fixar mat och delar ut febernedsättande. Skillnaden är att jag själv tar febernedsättande också. Att bara lägga sig ner och vara sjuk fungerar inte.
Jag önskar att jag bara kunde lägga mig och sova hela förmiddagen.

VAB

Jag ska villigt erkänna att det är tufft att vara hemma med två sjuka barn. I lördags var det ganska soft, eftersom de mådde så dåligt då att de mest sov eller låg i soffan och kollade dvd.
Idag är det annat ljud i skällan. Döttrarna är inte riktigt så bra att man kan ta dem till dagis. Dock är de tillräckligt bra för att leva rövare och visa sin frustration över att vara inomhus fjärde dagen i rad.

Själv känner jag mig ganska trött efter flera nätter med "fläckvis" sömn och jag längtar lite till kontoret. Jag har roligt jobb, som ligger där och väntar på mig. Kanske kommer jag iväg imorgon.

Det osar om OS

För några år sedan beslöt ett antal mäktiga idrottspampar att det var dags att ge Kina ett olympiskt spel. Ganska många undrade vad en av världens hårdaste diktaturer hade med den olympiska tanken att göra. Pamparna försäkrade oss om att ett OS skulle få Kina att känna sig mer suget på västerländsk demokrati. Dessutom hade Kina lovat öppenhet och fri rapportering för journalister. En morot är alltid trevligare att hålla fram än en piska.

Nu blev det inte riktigt så. Kina tog sitt OS som en intäkt för att man kan avrätta tusentals människor varje år, föra en brutal politik i Tibet och strypa den fria pressen och ändå få ett prestigefyllt evenemang.
Lustigt nog så viner piskan lik förbannat. Nu är det dock vanligt folk, som låter rappen randa Kinas och IOKs ryggar, ty idrott och politik hör ihop och har alltid gjort det.

Wombater på taket målar huset grönt

I mitt vanliga liv händer inte så mycket, fast i mitt förvirrade huvud händer mycket. Ord, känslor och funderingar far som expresståg genom mig. Alla stationer är indragna och tåget dundrar vidare utan att släppa av mig, så varför inte ”Wombater på taket målar huset grönt”?

Med det sagt kunde jag å andra sidan sammanfatta mitt liv så här:

Genom barnen, musiken, äventyret och naturen.

Jag är ju inte alltigenom galen… Jag lovar. :-p


Länk

Last man standing

Alla utom jag är sjuka. Hela huset är en enda stor sjukstuga. Överallt ser jag rinnande näsor. En har tappat rösten och en annan hostar konstant. Jag har ägnat förmiddagen till att pyssla om, fixa mat och torka näsor.

Nu sover en, en annan ligger och läser och den tredje kollar på Nalle Puh. Nu har jag lite egentid!

Ett kollektivt sötsug

Det hade kunnat sluta med katastrof!
Jag gick förbi listan i köket för att se vem som skulle ha fredagsfika. Det är alltid intressant att kolla upp, så vad man vet vad man har att vänta. Vissa bakfantomer kommer med hembakat, vilket alltid ger stilpoäng, medan andra, som jag, tycker att det är bekvämast att låta bageriet sköta den detaljen.

När jag låter ögonen fara över listan ser jag att dagens leverantör av sötsaker är den kollegan, som legat sjuk hela veckan. Panik!
Jag rusar ut i landskapet, får tag i den kollega, som arbetar mest med sjuklingen och frågar hur det är med honom. "Nej, han är nog hemma idag också." "Men fredagsfikat då?" utbrister jag med förtvivlan i rösten.

Nu reser sig flera kollegor upp med bister uppsyn och ansluter till vårt lilla krismöte. Hur ska vi lösa detta?
"Vi skiter ju i hur killen mår, bara vi får något till kaffet", hamrar jag in för att understryka allvaret i situationen. Alla håller med och någon erbjuder sig att kvista upp till bageriet.

En av telefonerna ringer. Det är den sjuke kollegan:"Ni behöver inte bekymra er om fredagsfikat. Jag har pratat med Pelle, som tar hand om det i mitt ställe".
Folk suckar av lättnad och vi återgår till arbetet.

Kl. 9.30 bänkar vi oss i lunchrummet och stämningen kommer att vara den högsta på hela veckan. Det är härligt med fika och det är härligt med fredag!

Jobbet

Här inne sitter jag och jobbar.
Vinka åt mig!

Top Gun (Director's Cut)

Skynda er att se den innan Tom Cruise stämmer brallorna av YouTube. :-D

Årstidsfunderingar

Klimatförändringar till trots får man ändå säga att vi fortfarande har fyra årstider. Sedan delar vi in årstiderna i några, ska vi kanske kalla dem, underårstider eller subårstider?
Vi pratar ju t.ex. om försommar och sensommar. Sommar är den enda årstid, som vi ger både ett för och ett sen. Vi säger ju inte förvinter.

De här funkar:

• Senhöst
• Senvinter
• Försommar
• Sensommar
  

De här funkar inte:

• Förhöst
• Förvinter
• Förvår
• Senvår
  

Senvår avfärdar jag dock med en reservation. Det kanske går ändå.

Varför är försommar självklart medan förhöst låter konstigt? Har det att göra med att vi gillar sommar så skarpt att vi har bråttom till den, försommar, och sedan inte riktigt vill släppa taget, sensommar.
Sedan finns det ju dessutom ytterligare en sommar, brittsommar, som används om solen skiner och vi får en varm dag i oktober.
Varför säger vi inte förvinter, när senvinter går bra?
Någon som har en idé?

Sömnproblem

På radio och i tidningarna varnas nu för att unga män/äldre pojkar skaffat sig knepiga sömnvanor, som i längden är mycket skadliga:

"De här killarna är makabert sömnstörda. De kan sova 12-15 timmar och sedan vara vakna ett dygn eller två. Det värsta är att vi har så svårt att hjälpa dem", säger Jan Hedner sömnforskare vid Sahlgrenska Akademin.

Makabert sömnstörda är ett smått roligt uttryck. Han kunde ju ha sagt mycket sömnstörda eller oroande sömnstörda. Istället så drämmer han till med makabert sömnstörda.


Jag är böjd att hålla med om att detta är ett problem. Jag hittade denna bild från ett Linux-konvent i USA. Klicka gärna för större bild! :-)
Vi ser här ett gäng gossar som gillar att sitta vid sina datorer. Ordet nörd far genom mitt huvud. En inte alltför vågad gissning är att dom alla är singel och kommer att förbli så ett bra tag.
Vi får också anta att dessa killar är i riskgruppen att bli makabert sömnstörda.
Den roligast figuren av dom alla hittar vi dock längst till höger. Sitter han på en pall eller har han hasat sig upp och satt sig på ett bord? Långt hår och stort skägg är i sig en rolig kombination, men det stannar ju inte vid det: Han har en propellermössa! Lysande! Den där gubben har ju gått från tönt till att vara väldigt cool.
Samtidigt är han ett varnande exempel: Sov på nätterna, ungdomar, och låt bli Linux! Annars kommer ni en dag att loda runt med en propellermössa på huvudet!

Robban kommer ut

För att spinna vidare på temat homosexualitet så kan jag inte låta bli att skriva några rader om metal-ikonen Rob Halford.
I mitten av 70-talet dök det upp ett engelskt band med en karismatisk sångare. Bandet hette Judas Priest och spelade heavy metal. Sångaren var just Rob Halford och han klädde sig på scen i läder och nitar. En hel värld av hårdrockare tog efter och i decennier har läder och nitar varit lika naturliga attribut som ylande gitarrer och dubbla baskaggar. Många ser nog hårdrocken som väldigt manlig också, eftersom utövare såväl som fans i huvudsak är killar.

Det lustiga i kråksången är att 1998 kom Rob Halford ut som gay. Han berättade samtidigt att han hade snott sin klädstil från gayklubbar i Hamburg och London. Säkert hade någon gjort kopplingen tidigare, men nu tvingades man i hårdrockskretsar att konstatera att man klädde sig likadant som läderbögar.
Det togs med en axelryckning och alla är överens om att Rob Halford fortfarande är den hårdaste hårdrocksångaren av dom alla.

KDs problem

Lennart Sacrédeus i Kristdemokraterna satt i Agenda igår på SVT och menade att en könsneutral äktenskapslag var ett problem. KD är ju inte speciellt förtjusta i att homosexuella då skulle kunna gifta sig "på riktigt".
Som om vi vanliga, dödliga inte förstår allvaret med detta, och det gör jag verkligen inte, så drämmer han till med att en könsneutral äktenskapslag öppnar för månggifte, pedofili och sexuella relationer med djur!
Hade Sacrédeus möjligtvis blandat ihop dagarna och klippt till med ett aprilskämt redan igår? Jag vill ju tro det, men inser att han menar allvar.

Där har vi också KDs dilemma. I partitoppen sitter ett gäng människor, som kanske privat är tveksamma till homosexualitet i största allmänhet, men som har vett att hålla käft om det. Dessa kallar jag för slipade politiker.
Dock behöver man inte gå så långt ner i leden för att skaka fram mörkermänniskor, som Sacrédeus, med åsikter som doftar svavel och medeltid.

Hallå alla kristdemokrater! Vad hände med människokärleken?