lördag 16 februari 2008

Musik på riktigt 2

Ikväll inträffar en av de absolut största pseudohändelserna i Sverige. Det är Melodifestival på TV. Det ger mig absolut inget alls. Det är inte musik på riktigt; bara en sorts löjlig skrattspegel av vad musik är, skapat av folk vars enda intresse är att tjäna pengar. Dessutom sjunger alla till förinspelad musik. En del har ändå med trummisar och andra som spelar något på scen. Varför? Det hörs ju inte ändå. Det är ju nästan i nivå med roliga timmen i skolan, men roliga timmen var åtminstone ärligt och lite rart.
Som en diskret protest tänker jag varje dag som det är schlagerfestival på TV länka till musik som är på riktigt. Eftersom det var festival även förra helgen så blir det två ikväll.



Först ut är Magnum, som är ett engelskt band som spelar melodisk rock med progressiva inslag. Notera att gitarristen tillika låtskrivaren Tony Clarkin ser ut som han vore med i ett MC-gäng. Notera också att låten, Need a lot of Love, är med på skivan Vigilante. Vigilante har hånats för sitt fula omslag på den hysteriskt roliga bloggen Katastrofala omslag. Tur att musiken är bättre än förpackningen.
Notera också att verserna går i moll. När refrängen sedan kommer så är den i dur. Enkelt men väldigt effektivt låtskrivarknep.

We need a lot of love
Got to take a lot of pain


Amen to that!




Kvällens andra knäböjning inför den goda musiksmakens altare blir On the turning away med Pink Floyd. Inbitna fans har svårt att acceptera att Pink Floyd gjorde två skivor efter att Roger Waters hade lämnat bandet. Waters skrev alla texter och stor del av musiken. PF kunde aldrig bli samma utan honom. Kanske inte, men för den sakens skulle behöver ju det inte betyda att det blev dåligt. Skivorna sålde och hundratusentals fans såg dom på stadions på världsturnéerna. On the turning away är kanske den allra bästa post-Waters-låten. Här är den i en live-upptagning. Varma vågor av välbehag (nej inte den sorten!) far genom min kropp när jag hör den.

Gåshudsögonblick:
  • 03.27 När alla sjunger med
  • 04.08 När David Gilmours gitarrsolo drar igång. Han lägger så mycket känsla i varje ton. Jag undrar om inte detta solot slår det i Comfortably Numb.
  • Lasershoven. Jag älskar laser!

Inga kommentarer: