Alkohol

Det klassiskt manliga att göra nu när jag mår dåligt, vore ju att ta till flaskan. Det är ju så som många, och speciellt män, gör för att döva smärtan. Jag kan på rak arm nämna tre män som jag känner till, som i samband med kris i sina relationer, söp till å det värsta. Det kanske hjälpte för stunden men ingen av de tre lever med längre ihop med kvinnorna som det krisade med.
Lyckligtvis är det inte min grej. Jag dricker inte för att må bra utan när jag mår bra. Jag behöver väl knappast påpeka att det inte har blivit mycket alkohol på sista tiden?

När jag var yngre tillhörde jag dom som ansåg att spriten skulle släppas fri. Systemet skulle läggas ner och det skulle gå att köpa alkohol i alla affärer eller åtminstone i bottle shops, som skulle ha öppet en lång tid in på kvällen sju dagar i veckan. Den höga skatten på sprit, vin och öl skulle sänkas eller slopas helt.
På ”äldre dagar” har jag tänkt om. Alla studier visar att lägre pris och ökad tillgänglighet ökar konsumtionen av alkohol. OK, men att folk har lite roligt och tar sig en grogg extra då? Ja, du och jag kanske nöjer oss med det medan andra inte har det så lätt.

Ca 10% av Sveriges befolkning har alkoholproblem. Deras drickande förorsakar misshandel av kvinnor och barn, för tidig död, en belastning av vårdapparaten pga alkoholrelaterade sjukdomar etc; kort sagt en lång rad av mänskliga tragedier.
Nej, det går inte alls bra nere i Europa. Frankrike, som ofta framhålls som någon sorts avslappnad förebild till hur man ska hantera alkohol, har betydligt fler fall av skrumplever än vi. Där diskuterar man hur man ska kunna minska drickandet. I det liberala och gemytliga Danmark är medellivslängden betydligt lägre än i Sverige.

Vi är ett gäng som träffas ibland och äter och dricker under trivsamma former. Ibland gör vi det ute på restaurang. Ibland köper vi med oss mat och sitter hemma hos någon av oss.
Det finns en kinakrog i en lite ruffigare del av staden. Dom har bra och prisvärd mat. Dock ska man passa sig för att äta på plats, eftersom det är ett tillhåll för den stadsdelens alkoholister, eller i alla fall dom som fortfarande är så pass ”stadgade” att dom har ekonomi att dricka på krogen istället för på bänken utanför Systembolaget. På deras bord är det inte många friterade räkor som serveras men desto fler starköl.
Alltid medan vi väntar på att maten ska bli klar brukar det bli någon sorts ”scen” borta vid alkisbordet; någon råkar i bråk med någon; röster som höjs och händer som gestikulerar vilt. Vid ett tillfälle tillfrågades vi av en av de överförfriskade om vi hade sett till Hasse-Lasse. Det blev sedan kvällens skämt: ”Har du sett Hasse-Lasse? Ha ha ha!”
Lite förnöjt brukade vi alltid också konstatera när vi gick därifrån att ”alla var där”; han med det stora skägget, gubben som alltid gick med krycka, den kraftiga, rödbrusiga kvinnan med den genomträngande rösten osv.
Kort sagt var det en sorts bisarr och elak lyteskomik för oss.

Allt tog en vändning för ett halvår sedan. Allt var precis som vanligt; vi stod och väntade på vår mat och det skrålades vid alkisbordet. Så kommer dom. En av stammisarna, klädd i smutsiga jeans och en matchande lika solkig jeansjacka. Plånboken i en kedja och en fimp instucken bakom örat. Med sig har han en liten kille som är 8-9 år gammal. Dom sätter sig vid alkisbordet. Pappa får in en starköl och hans son en Fanta. Ingen mat beställs.
Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på det. Det var antagligen varken första eller sista gången som den grabben var tvungen att under en kväll få se sin pappa berusa sig. Man vågar knappast tänka på hur ett julfirande ter sig i den familjen. Födelsedagar som glöms bort. Att aldrig kunna ta hem kompisar, eftersom det är risk att farsan är full och gapig. Tänk att vara ständigt rädd. Vad är det för jäkla uppväxt?

För den lille pojkens skull och för alla andra som lever nära inpå någon som inte kan hantera spriten så är det ok för mig att betala extra skatt på alkohol. Det är också ok att jag inte kan köpa sprit, vin och öl nere i ICA-butiken. Jag är beredd att avstå från billig och lättillgänglig alkohol, eftersom min olägenhet är så mycket mindre än det lidande som alkoholmissbruk orsakar.