Jakt för svagsinta?

En del män, ja det är nästan bara män, ger sig ut i skogen med gevär. Det kallas jakt och är ett av Sveriges största fritidsintressen. Det finns ganska mycket att säga om jakt och dess utövare, men just nu nöjer jag mig med att säga att det är bra om älg, rådjur och hare inte blir för många nu när deras naturliga fiender som t.ex. vargen inte är tillräckligt många för att hålla stammarna i schack.
Att då den jakten också bedrivs för att det är roligt att komma ut i skog och mark tillsammans med vänner och grilla lite korv och kanske ta sig en diskret sup ur någon medhavd plunta må väl vara hänt.

Vad jag däremot inte förstår är tjusningen med att under flera timmars tid skjuta prick på 450 levande fasaner. Det visar sig vara ett spektakel som lockar män med stor plånbok och liten hjärna. Ja just det, det är vår kung och hans kompisar som har varit ute och roat sig. Om man efteråt åtminstone hade plockat med sig fåglarna hem, men det är helt uppenbart att den här jakten inte har ett dugg att göra med att man skjuter för att få mat på bordet utan enbart för sitt eget höga nöjes skull. Det är skoj att döda.
Är det bara jag som tycker att man kunde ägna sig åt lerduveskytte då?

Läs mer om det här.