En fest med kluddisar

Jag var på födelsedagskalas igår. Jubilaren var en av mina vänner sedan tiden i det militära. Numera är han arkitekt. En stor andel av gästerna var arkitekter. En stor andel av gästerna tyckte att det var väldigt trevligt att prata med andra arkitekter. ”Jasså du är på Wingård nu. Ni har väl mycket på gång nere i Malmö?” ”Ja, det kan du ge dig på.”
När jag fick frågan av en gäst, arkitekt så klart, vad jag sysslar med och svarade sanningsenligt: ”IT-konsult”, så blev svaret ”Ja… sånt skulle man kanske lära sig lite mer av.” Ungefär som att han planerade att ta en helgkurs om ett tag och lära sig IT. Han vände sig sedan om och hittade snabbt en annan arkitekt att prata med.
Som tur var hade jag med mig två egna arkitekter som inte alls hade något emot att prata med en simpel IT-konsult.

I ett hörn satt ett band. Ja, dom var arkitekter också. Flöjtisten tillika dragsspelstraktören förklarade för mig att: ”Arkitektur är frusen musik.” När det sedan fått sjunka in en aning så kom det väntade: ”Musik är upptinad arkitektur.”
Nåja, dom spelade bra i alla fall. Det var irländsk folkmusik och man längtade till någon sorts genuin pub i en liten by. Där skulle man sitta med en öl i handen och språka med lokalbefolkningen.
Öl saknades det förvisso inte. Tyvärr var tiden för kort. Jag var tvungen att påbörja resan hem tidigt. Det är en klar nackdel med att bo en bit utanför staden. Nästa gång får jag försöka bo över hos någon i stan eller strunta i att dricka och ta bilen hem.