Helgplaner

Vad ska ni hitta på i helgen?

Glad Kille!

Te

Till helgen som kommer så har jag huset för mig själv. Egentid!

En plan som jag har är att dricka groteskt många muggar te. Till frukost både lördag och söndag ska jag sätta på en jättepanna te. Första muggen blir till smörgåsarna. Andra och tredje påfyllningen kommer att intas i favoritfåtöljen, där jag ämnar läsa morgontidningen.

Jag hittade en teblogg. Jag har lagt till den bland under Bloggar jag gärna läser. Nu har jag just inte läst så mycket där ännu, men är den inte bra så får jag väl lägga den under Bloggar som jag ogärna läser eller rent utav sluta att länka till den. Eller så kan jag sätta upp en egen teblogg och ingående beskriva alla de gånger som jag dricker te. Hur roligt vore inte det?

Ur min kommande teblogg:
Idag regnade det. Det hindrade inte mig från att sätta på te dock. Det fick bli Söderblandning som är en pigg och trevlig tesort. Min vana trogen slog jag i rikligt med mjölk och satte mig och njöt av första koppen. Säga vad man vill (och det tycker jag att man ska) så är ändå alltid första koppen den bästa, åtminstone om man brygger en kanna. Precis när teet fortfarande är så varmt att man inte skulle kunna klunka det som en läsk men ändå så man kan ta en lagom klunk i munnen – då är det som allra bäst! Det där läget är svårt att hitta när man dricker andra koppen. Tredje koppen kan behöva en liten sväng in i mikron för att inte bli för sval när jag häller i mjölken. Den värmen är emellertid inte samma som den som nybryggt te har så därför blir det inte samma sak.
Vem är då jag att komma med såna vishetens teord? Jo, det ska jag minsann tala om. Min morfar var en av de största importörerna av te i Sverige vid tiden efter andra världskrigets slut. Det fanns inte ett te som han inte med förbundna ögon kunde sniffa på och sedan säga vilken sort det var. Det fanns heller inte ett te som han inte med öppna ögon kunde sniffa på och sedan säga vilken sort det var.
Jag minns speciellt en gång då vi skojade med honom och blandade ner ett uns snabbkaffe i hans nyligen upphällda kopp med favoritteet. Sedan gömde vi oss bakom soffan och väntade på reaktionen. Reaktionen kom och den blev häftig. Först reste sig morfar upp i givakt och vrålade ut ett "Faaaaaaaaaan." Han skickade en soffkudde efter hunden, som råkade gå förbi. Tekannan slängdes ut genom fönstret. Slutligen grepp han telefonen och ringde och sa upp prenumerationen på morgontidningen.

Allt detta om min morfar är ren och skär lögn, men det kommer jag naturligtvis inte skriva i min teblogg. Morfar importerade inte te. Morfar importerade slavar. Han hämtade hem dom från mörkaste Afrika. När jag säger mörkaste Afrika så syftar jag inte på att slavarna var extra mörkhyade. Jag syftar på att morfar endast var i Afrika när det var natt. Han var nämligen albino och fruktansvärt känslig för skarpt ljus.

Hmmm, jag kanske borde jobba lite…

Snäll

Professor Stefan Einhorn kom för ett par år sedan kom ut med en bok om snällhet; Konsten att vara snäll.

Jag hörde om boken på radion och tyckte att det verkade vara både intressant och tänkvärd. Tankarna i boken påminde mig lite om filmen Pay It Forward med Haley Joel Osment.

Något som slog mig också är att ordet ”snäll” inte har en helt positiv klang. Lustigt nog kan det ju också betyda ”dum”, dvs ”dum” som i ”lättlurad”.
Det är lite synd tycker jag. Tänk om vi kunde vara lite mer snälla mot varandra. Tänk om vi alla kunde sänka garden en aning. Tänk om snäll kunde betyda enbart snäll utan några undertoner.

Författaren till boken sa i intervjun att snällhet betalar sig, dvs att man får som man ger. Om inte annat så borde ju det vara ett lockbete för de som bara tänker mest på sig själva. Fram för snällheten alltså! Alla tjänar på det.

Artikel i Aftonbladet

Nederbörd

Regn när jag åker till jobbet (Seeeg trafik)
Regn när jag är ute på lunch (Äter Thai. Gott!)
Regn när jag kör hem (Många tankar i huvudet)

Regn i mig själv (Kväll och ensam)

Perfekt?

Men skapelsen är ju inte perfekt, sa hon.

Nej, inget är perfekt. Synar man allt tillräckligt nära och ingående så finns där alltid skavanker. Den spikraka linjen är svagt böjd. Det finns små moln på himlen som du trodde var helt blå. Koppen du dricker ur har en liten spricka i sig. Det perfekta leendet är aningens snett.

Om man ändå kan se undret i det icke helt perfekta så kan man skåda äkta skönhet. Om man kan acceptera att allt och alla inte är perfekta så har man kanske nyckeln till lycka?

Bröllop

Vi fick datumet för ett par månader sedan. Plötsligt så var det den 23 februari och jag stod och knöt en slips framför spegeln.

Det var ett fint bröllop. Trevliga gäster, vackert brudpar, underbar mat och gott att dricka.

Jag kom på mig själv med att förbereda ett tal under middagen. Jag höll det också och det blev bra.

Musik på riktigt 3

Jajamen, det är dags för schlagerfestival ikväll. Själv ska jag på bröllop med efterföljande fest på en av stadens allra finaste krogar. Den har en stjärna i Guide Rouge så det borde kulinariskt kunna bli en fullträff. Förhoppningsvis blir hela kvällen en fullträff.

Ni ska inte sitta framför TV:n och lida er igenom ett par timmars musikalisk tragedi. Det finns mycket annat man kan göra på en lördagskväll. Om inte så kolla in detta:



IQ är en av mina absoluta favoriter. Det är en engelsk grupp som bildades för ungefär 25 år sedan. Låten, The Wake, är en av deras tidiga alster. Det var den på YouTube som hade bäst kvalitet. Själv föredrar jag nog deras två senaste skivor. En väldigt bra låt är Harvest of Souls. Lyssna på den!

Gör om mig

Det kommer in en bild. Den ska publiceras som nyhetsbild på startsidan på intranetet. Det är en skarpt beskuren, stående bild. Jippiii!
I vanliga fall så är de bilder jag får snabba jobb: Ta in i Photoshop, minska till rätt storlek och sedan publicera.

Nu måste alla bilder vara liggande när de publiceras som nyhetsbilder på startsidan. Vad jag därför har att göra, och det är förbaskat roligt, är att skapa en verklighet "vid sidan om" som inte finns. (Varför låter det som en del av mitt liv?)
Det går till på det viset att jag klonar in delar av den redan existerande bilden i det nyskapade, svarta utrymmet som jag har lagt till på sidorna för att göra den stående bilden liggande, så att säga.

Bilden föreställer Företagets VD som tar emot något Musse Pigg-pris nere i Tyskland. Han, nej inte Musse, står där med någon sorts pokal i handen och bredvid står någon tysk höjdare. Herr Hosenscheisser har inte ens en hel överkropp att ståta med. En bit av hans kavaj och del av hans ben saknas dessutom. Dags att ta fram kloningsverktyget.

Det tar ungefär en timme. När jag är klar är tysken lite mer hel och dekoren vid sidorna är förlängd för att täcka upp hela bilden.
Eftersom jag tycker att det blev ganska bra så visar jag bilderna här. Dom är något maskerade så att varken personer eller Företaget ska gå att identifiera. Bäst så.

Före

Efter

Snakes and Arrows Live

I höstas spelade Rush, en av mina stora musikfavoriter, i Globen. Det var en väldigt bra konsert. Jag hade en väldigt trevligt sällskap också. Det var en väldigt bra kväll.


I april kommer en live-inspelning från samma turné. *Vill ha*

Kul på jobbet... inte

780 personer tittade på bildspelet under första timmen det var uppe.

Nu hade varit ett bra tillfälle att ringa mig och säga "Du, det där gjorde du väldigt bra. Kan inte du komma över i eftermiddag? Vi ska äta tårta." För det ska dom antagligen göra.

En mycket liten man med glest skägg kommer in och sätter sig utan ett ord på den lediga platsen några meter bort. Han pluggar in sig och börjar arbeta. "Så lätt ska det banne mig inte gå", tänker jag.
Jag går över, sträcker över hand och presenterar mig. Med något lätt förskrämt i blicken säger han att han heter Jens. "Ska du vara här en längre tid?" Det ska han inte. Han är bara här för att "fixa några saker", och blicken vänds sedan mot skärmen.

Fan va trött jag är på IT-konsulter!

Förmiddag på jobbet

När jag kommer in till jobbet på morgonen så är att-göra-listan ganska lång. Kl 12 ska Företaget lansera en ny produkt och jag har sammanställt ett bildspel för internt bruk. Sagda bildspel får inte se dagens ljus (eller användarna i koncernen får inte se bildspelets ljus) innan kl 12. Då efter en telefonpling från Public Affairs ska jag gå online med grejorna.
Jag betar av mina små uppgifter och blir klar med allt strax efter 9.30. Därefter följer… stiltje.
Det är en stillsam förmiddag på jobbet.

Roar mig med att plöja igenom Johan Rheborgs Ensamseglaren på YouTube. Småskoj. En studie i galenskap; en växande sådan.

Nu, strax efter 11 börjar jag bli lite hungrig. Fryser lite också. *suck*

En dag i februari

Idag har det varit en ganska skruttig dag. Försöker komma på något roligt att skriva men det vill sig inte.

*Snabbspolar till imorgon*

Whisky till mig

Jag följer upp gårdagens bistra alkoholblogg med några rader om sprit i en lite gladare ton.
En vänlig själ har gett mig whisky i present. Det kom helt oväntat och det gör det hela ännu roligare. Den heter Glenmorangie Cellar 13. Jag är inte överdrivet svag för whisky, men tar gärna en ibland om tillfälle ges. Jag googlar lite för att hitta mer information. Det visar sig vara en ganska fin sort. Perfekt, tänker jag. Det blir roligt att ta fram vid festliga stunder.


"The difference between Cellar 13 and Glenmorangie 10 years comes from the ageing warehouses. Cellar 13 is near the sea. This whisky lets taste the influence of the sea on the taste and fragrances of a single malt. It is slightly more salted, more iodised, more... than the traditional 10 years old version. In brief, if the Glenmorangie 10 years is excellent, this one is slightly 'more' excellent..."





Sedan surfar jag in på en sida för mycket. Det är ett whiskyforum, där folk bräcker varandra med vad dom har i sina samlingar. Det är då det går upp för mig att det är ju inte så att man måste eller ens bör dricka sin Glenmorangie Cellar 13. Man kan ju spara den.. Länge… Inte röra alls… Hmmmm…

Musik på riktigt 2

Ikväll inträffar en av de absolut största pseudohändelserna i Sverige. Det är Melodifestival på TV. Det ger mig absolut inget alls. Det är inte musik på riktigt; bara en sorts löjlig skrattspegel av vad musik är, skapat av folk vars enda intresse är att tjäna pengar. Dessutom sjunger alla till förinspelad musik. En del har ändå med trummisar och andra som spelar något på scen. Varför? Det hörs ju inte ändå. Det är ju nästan i nivå med roliga timmen i skolan, men roliga timmen var åtminstone ärligt och lite rart.
Som en diskret protest tänker jag varje dag som det är schlagerfestival på TV länka till musik som är på riktigt. Eftersom det var festival även förra helgen så blir det två ikväll.



Först ut är Magnum, som är ett engelskt band som spelar melodisk rock med progressiva inslag. Notera att gitarristen tillika låtskrivaren Tony Clarkin ser ut som han vore med i ett MC-gäng. Notera också att låten, Need a lot of Love, är med på skivan Vigilante. Vigilante har hånats för sitt fula omslag på den hysteriskt roliga bloggen Katastrofala omslag. Tur att musiken är bättre än förpackningen.
Notera också att verserna går i moll. När refrängen sedan kommer så är den i dur. Enkelt men väldigt effektivt låtskrivarknep.

We need a lot of love
Got to take a lot of pain

Amen to that!




Kvällens andra knäböjning inför den goda musiksmakens altare blir On the turning away med Pink Floyd. Inbitna fans har svårt att acceptera att Pink Floyd gjorde två skivor efter att Roger Waters hade lämnat bandet. Waters skrev alla texter och stor del av musiken. PF kunde aldrig bli samma utan honom. Kanske inte, men för den sakens skulle behöver ju det inte betyda att det blev dåligt. Skivorna sålde och hundratusentals fans såg dom på stadions på världsturnéerna. On the turning away är kanske den allra bästa post-Waters-låten. Här är den i en live-upptagning. Varma vågor av välbehag (nej inte den sorten!) far genom min kropp när jag hör den.

Gåshudsögonblick:

• 03.27 När alla sjunger med
• 04.08 När David Gilmours gitarrsolo drar igång. Han lägger så mycket känsla i varje ton. Jag undrar om inte detta solot slår det i Comfortably Numb.
• Lasershoven. Jag älskar laser!

Alkohol

Det klassiskt manliga att göra nu när jag mår dåligt, vore ju att ta till flaskan. Det är ju så som många, och speciellt män, gör för att döva smärtan. Jag kan på rak arm nämna tre män som jag känner till, som i samband med kris i sina relationer, söp till å det värsta. Det kanske hjälpte för stunden men ingen av de tre lever med längre ihop med kvinnorna som det krisade med.
Lyckligtvis är det inte min grej. Jag dricker inte för att må bra utan när jag mår bra. Jag behöver väl knappast påpeka att det inte har blivit mycket alkohol på sista tiden?

När jag var yngre tillhörde jag dom som ansåg att spriten skulle släppas fri. Systemet skulle läggas ner och det skulle gå att köpa alkohol i alla affärer eller åtminstone i bottle shops, som skulle ha öppet en lång tid in på kvällen sju dagar i veckan. Den höga skatten på sprit, vin och öl skulle sänkas eller slopas helt.
På ”äldre dagar” har jag tänkt om. Alla studier visar att lägre pris och ökad tillgänglighet ökar konsumtionen av alkohol. OK, men att folk har lite roligt och tar sig en grogg extra då? Ja, du och jag kanske nöjer oss med det medan andra inte har det så lätt.

Ca 10% av Sveriges befolkning har alkoholproblem. Deras drickande förorsakar misshandel av kvinnor och barn, för tidig död, en belastning av vårdapparaten pga alkoholrelaterade sjukdomar etc; kort sagt en lång rad av mänskliga tragedier.
Nej, det går inte alls bra nere i Europa. Frankrike, som ofta framhålls som någon sorts avslappnad förebild till hur man ska hantera alkohol, har betydligt fler fall av skrumplever än vi. Där diskuterar man hur man ska kunna minska drickandet. I det liberala och gemytliga Danmark är medellivslängden betydligt lägre än i Sverige.

Vi är ett gäng som träffas ibland och äter och dricker under trivsamma former. Ibland gör vi det ute på restaurang. Ibland köper vi med oss mat och sitter hemma hos någon av oss.
Det finns en kinakrog i en lite ruffigare del av staden. Dom har bra och prisvärd mat. Dock ska man passa sig för att äta på plats, eftersom det är ett tillhåll för den stadsdelens alkoholister, eller i alla fall dom som fortfarande är så pass ”stadgade” att dom har ekonomi att dricka på krogen istället för på bänken utanför Systembolaget. På deras bord är det inte många friterade räkor som serveras men desto fler starköl.
Alltid medan vi väntar på att maten ska bli klar brukar det bli någon sorts ”scen” borta vid alkisbordet; någon råkar i bråk med någon; röster som höjs och händer som gestikulerar vilt. Vid ett tillfälle tillfrågades vi av en av de överförfriskade om vi hade sett till Hasse-Lasse. Det blev sedan kvällens skämt: ”Har du sett Hasse-Lasse? Ha ha ha!”
Lite förnöjt brukade vi alltid också konstatera när vi gick därifrån att ”alla var där”; han med det stora skägget, gubben som alltid gick med krycka, den kraftiga, rödbrusiga kvinnan med den genomträngande rösten osv.
Kort sagt var det en sorts bisarr och elak lyteskomik för oss.

Allt tog en vändning för ett halvår sedan. Allt var precis som vanligt; vi stod och väntade på vår mat och det skrålades vid alkisbordet. Så kommer dom. En av stammisarna, klädd i smutsiga jeans och en matchande lika solkig jeansjacka. Plånboken i en kedja och en fimp instucken bakom örat. Med sig har han en liten kille som är 8-9 år gammal. Dom sätter sig vid alkisbordet. Pappa får in en starköl och hans son en Fanta. Ingen mat beställs.
Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på det. Det var antagligen varken första eller sista gången som den grabben var tvungen att under en kväll få se sin pappa berusa sig. Man vågar knappast tänka på hur ett julfirande ter sig i den familjen. Födelsedagar som glöms bort. Att aldrig kunna ta hem kompisar, eftersom det är risk att farsan är full och gapig. Tänk att vara ständigt rädd. Vad är det för jäkla uppväxt?

För den lille pojkens skull och för alla andra som lever nära inpå någon som inte kan hantera spriten så är det ok för mig att betala extra skatt på alkohol. Det är också ok att jag inte kan köpa sprit, vin och öl nere i ICA-butiken. Jag är beredd att avstå från billig och lättillgänglig alkohol, eftersom min olägenhet är så mycket mindre än det lidande som alkoholmissbruk orsakar.

En utmaning som jag inte kunde motstå…

Jag skrev ju för ett par dagar sedan om den roliga bilden på Microsofts styrelse (eller är det möjligtvis hela företaget?) från slutet av 70-talet. Dom såg ut som ett band med country på repertoaren. Sagt och gjort! So let's do it!
I am proud to present… The Microsofteners!
Remember where you saw this image first!

Det här får mig att vilja gå på museum

Det är bilden jag fastnar för. Otäck men oskyldig på en och samma gång.
Tilda Lovells skulpturer finns på på Göteborgs konstmuseum till och med 5 mars.

Mer lunch

Vi skulle avtacka en kollega som lämnar Företaget för andra utmaningar. Bord var beställt på en restaurang som hette något med "Kvarterskrogen." Undrar hur många matställen som har det namnet i Sverige? En krog som heter något i stil med det brukar oftast dra in en stor del av sina intäkter på att servera starköl åt dom som borde hålla sig till enbart vatten.
Vår kvarterskrog visade sig vara ett rent och snyggt ställe, men så var det lunchtid också. Maten var fantastisk. Nästan alla i vårt sällskap åt spättafiléer, ris och en räksås med smak av chili och koriander. Mums!
När vi betalar tackar personalen för besöket och önskar trevlig helg.

I bilen på väg tillbaka till kontoret så konstaterar vi hur trevlig service det var på restaurangen.

Är det inte på sätt och vis ett tecken på hur dålig servicen generellt är i vårt samhälle? Vi blir glatt överraskade när vi blir sedda som de betalande gäster som vi är; gäster som man måste behandla väl om de ska komma tillbaka.
På allt för många ställen, och inte bara inom restaurangsektorn, arbetar en massa människor som inte borde ha serviceyrken alls. En kund för dom är bara ett ovälkommet inslag. Bakom detta döljer sig antagligen människor som inte trivs på sin arbetsplats och/eller kanske inte med sig själva heller.
Ett första steg kan vara att byta jobb.

Sushi

Vi skulle äta sushi idag ett par arbetskamrater och jag. Vi åkte ner till stället i närheten där jag bodde tidigare och ställde oss i kö. Det är ett populärt ställe.

När vi fått köpt vår lunch så fanns det ingen plats att sitta på så vi fick ta våra lådor och gå ut. Vi hittade en ledig bänk ute på kajen, och sedan satt vi där i solskenet och åt sushi. Det kunde inte bli mycket bättre.

Internet Explorer

Bland folk i branschen så är det ju kutym att dissa Microsoft. Deras operativsystem suger, Office suger och så vidare. Naturligtvis ska man inte använda Internet Explorer heller. Det är Firefox som gäller. Lustigt, för några år sedan så var rebellernas browser Opera och ytterligare några år tidigare var det Netskräp. Var man en riktig bad boy så körde man Netskräp på en Mac!
Vare sig ni gillar det eller ej så består Internet Explorers dominans. Det har varit så ganska länge och det kommer förmodligen fortsätta att vara så.

Därför vill jag inte höra folk här i utvecklingsgruppen muttra om Firefox så fort som något ska göras. En brutalt stor majoritet här på Företaget använder Microsoft Internet Explorer. Skulle man fråga runt så skulle förmodligen de flesta inte veta vad Firefox är. Vår beställare har som krav att det vi gör ska se snyggt ut med Microsofts webbläsare och inget annat. Sluta att gny om ert jäkla Firefox!



Den här bilden har ju varit i omlopp ett tag men den får mig fortfarande att le. Större delen av killarna ser ut som att de är med i ett countryband. Det är bara lille Bill Gates som sticker ut en aning. Han verkar vara mer gosse än man fortfarande. Målbrottet var antagligen inte ett alltför avlägset minne.
Tjejerna, jo titta noga, det är två tjejer med. Kanske ingen som man skulle dejta. Förmodligen superduktiga programmerare.

Här är föresten en länk till ett bra och balanserat inlägg om Microsoft i Macworlds forum av alla ställen.

Fri

Jag lägger ut från land
Resan kan börja
All packning är med
Det finns mycket i bagaget

Nere i kajutan puttrar kaffebryggaren
Det är lite kallt i vinden men jag har bra på mig
Jag tittar ner på ett blått hav
Jag tittar upp mot en blå himmel

Fri

En grävande IT-konsult 2

Jag tog mig alltså i kragen och gick ut i garaget och hämtade spade, sekatör (för att klippa en buske som stod lite i vägen) och arbetshandskar.

När jag drämde ner spaden i marken så studsade den. Inget bra tecken. Jorden visade sig också ha mer sten i sig än vad Karl-Oskar och Kristina hade i sin åker i Småland.

Jag grävde och hackade mig från borrhålet fram till husväggen. I öronen hade jag bra musik för att göra det hela lite mer roligt. Riktigt roligt blev det väl aldrig men jag stod ut. Killarna från rörläggeriet slängde åt mig lite uppmuntrande kommentarer, när dom gick förbi.

Allt som allt tog det fyra timmar. Jag unnade mig bara korta raster; in och dricka eller bara sträcka på ryggen under ett varv i trädgården. Hade jag gått in och satt mig ner så hade jag antagligen inte orkat/velat gå ut igen. Bara att jobba på alltså.
Sista timmen var naturligtvis jobbigast. Kraften i armarna höll på att ta slut. Min stackars kropp har inte sett så mycket fysisk aktivitet på lång, lång tid. Sedan släpade jag mig in i duschen och därefter blev det en välförtjänt vilostund på soffan. Puh!


Kl. 09.20



Kl. 10.20



Kl 11.20 Are we having fun yet?



Kl. 12.20 Not the slightest bit!



Kl. 13.20 Äntligen klart!

En grävande IT-konsult

Dom kommer från rörläggeriet. Det är äntligen dags att koppla in bergvärmen. Dom var här redan veckan innan jul och borrade men sedan har det dragit ut på tiden.
Två käcka killar säger ett hurtigt gomorron, när jag öppnar dörren. Vi går ner i källaren och dom kommer med positiva kommentarer om hur lätt arbetet kommer att gå, eftersom källaren ser ut som den gör och något om att elen ligger nära stället där dom ska ställa pumpen.
Sedan tar allt en jobbig vändning när jag öppnar dörren ut i trädgården där borrhålet är.

”Har du inte grävt?”
Jag ser förmodligen ut som ett fån. ”Grävt?”
”Ja, rören kan ju inte ligga direkt på gräsmattan. Det står i dina papper.”
Jag motstår impulsen att säga ”papper?”, och mumlar något om att jag måste ha missat det.
”Ja, ja har du en spade hemma så är det bara att hugga i. Vi ska ändå fixa lite inomhus först, och sedan ska vi ner och hämta pumpen som kommer under förmiddagen. En halvmeter djupt ska det vara.”
”Visst, det fixar jag” säger jag hurtigt.

Nu sitter jag här och drar på det. Tar en extra kopp te. Har ringt till jobbet och sagt att jag kommer in någon gång efter lunch.
Marken är nog hyggligt lättgrävd. Det är ingen tjäle i jorden. Tack gode Gud för den milda vintern! (Trodde aldrig att jag skulle säga det.)

Hmmm, ingen idé att dra på det längre. Jag kommer med en rapport senare idag.

I rymden kan ingen höra dig skrika

Med ovanstående rubrik marknadsfördes en av mina absoluta favoritfilmer, Alien.

Hur är det med den saken i cyberspace?

”På Internet finns ingen som ber dig att hålla tyst”, konstaterade Göteborgs-Postens helgbilaga i ett reportage om just bloggandet.

Jag funderar lite över varför jag bloggar. Dels är det väl för att samla mina tankar.
Dels är det väl någon sorts fåfänga också. Jag vill att folk ska få veta hur jag tänker. Jag vill dela med mig. Mina tankar blir dina tankar...
Sedan så tycker jag att det är roligt att skriva också. Jag bloggade på ett annat ställe för länge sedan. Det som var roligt där i början var att jag ofta kom på mig själv med att tänka: ”Det där måste jag skriva om i min blogg”.

Jag tycker att jag har hittat tillbaka till den skrivarglädjen nu.

Jakt för svagsinta?

En del män, ja det är nästan bara män, ger sig ut i skogen med gevär. Det kallas jakt och är ett av Sveriges största fritidsintressen. Det finns ganska mycket att säga om jakt och dess utövare, men just nu nöjer jag mig med att säga att det är bra om älg, rådjur och hare inte blir för många nu när deras naturliga fiender som t.ex. vargen inte är tillräckligt många för att hålla stammarna i schack.
Att då den jakten också bedrivs för att det är roligt att komma ut i skog och mark tillsammans med vänner och grilla lite korv och kanske ta sig en diskret sup ur någon medhavd plunta må väl vara hänt.

Vad jag däremot inte förstår är tjusningen med att under flera timmars tid skjuta prick på 450 levande fasaner. Det visar sig vara ett spektakel som lockar män med stor plånbok och liten hjärna. Ja just det, det är vår kung och hans kompisar som har varit ute och roat sig. Om man efteråt åtminstone hade plockat med sig fåglarna hem, men det är helt uppenbart att den här jakten inte har ett dugg att göra med att man skjuter för att få mat på bordet utan enbart för sitt eget höga nöjes skull. Det är skoj att döda.
Är det bara jag som tycker att man kunde ägna sig åt lerduveskytte då?

Läs mer om det här.

En fest med kluddisar

Jag var på födelsedagskalas igår. Jubilaren var en av mina vänner sedan tiden i det militära. Numera är han arkitekt. En stor andel av gästerna var arkitekter. En stor andel av gästerna tyckte att det var väldigt trevligt att prata med andra arkitekter. ”Jasså du är på Wingård nu. Ni har väl mycket på gång nere i Malmö?” ”Ja, det kan du ge dig på.”
När jag fick frågan av en gäst, arkitekt så klart, vad jag sysslar med och svarade sanningsenligt: ”IT-konsult”, så blev svaret ”Ja… sånt skulle man kanske lära sig lite mer av.” Ungefär som att han planerade att ta en helgkurs om ett tag och lära sig IT. Han vände sig sedan om och hittade snabbt en annan arkitekt att prata med.
Som tur var hade jag med mig två egna arkitekter som inte alls hade något emot att prata med en simpel IT-konsult.

I ett hörn satt ett band. Ja, dom var arkitekter också. Flöjtisten tillika dragsspelstraktören förklarade för mig att: ”Arkitektur är frusen musik.” När det sedan fått sjunka in en aning så kom det väntade: ”Musik är upptinad arkitektur.”
Nåja, dom spelade bra i alla fall. Det var irländsk folkmusik och man längtade till någon sorts genuin pub i en liten by. Där skulle man sitta med en öl i handen och språka med lokalbefolkningen.
Öl saknades det förvisso inte. Tyvärr var tiden för kort. Jag var tvungen att påbörja resan hem tidigt. Det är en klar nackdel med att bo en bit utanför staden. Nästa gång får jag försöka bo över hos någon i stan eller strunta i att dricka och ta bilen hem.

"Jag vill ha mer!"

Äldsta dottern kommer ner från andra våningen och spänner ögonen i mig. ”Jag har alldeles för lite saker, pappa!” Tydligen har det skett någon slags revision där uppe och hon är inte nöjd.
”Jag vill ha mer!” Jag förklarar att då får hon vänta till julafton. Jag tror inte att hon har en uppfattning om exakt hur långt det är till dess, men så pass är hon med att hon inser att vi snackar lååååång tid fram till nästa presentomgång.
Hon köper därför inte det där med julafton för en sekund utan sätter händerna i sidorna och förklarar att det minsann inte är vuxna som bestämmer när man ska få något utan barnen. ”That would be the day”, tänker jag. Samtidigt funderar jag ett ögonblick över att det finns familjer, där det faktiskt är så. Dom barnen blir med all säkerhet odrägliga och kan heller inte glädjas någon längre tid över det, som dom har tjatat sig till.
Efter en stunds malande om hur viktigt det är att hon får mer prylar ackompanjerat med ett ivrigt viftande med en leksakskatalog så tröttnar jag och ber henne titta mig i ögonen. ”Du fick massor av saker i julas och ännu fler grejor på din födelsedag för en vecka sedan. Lek med dom grejorna. Tänk på dom som aldrig får några presenter eftersom deras mamma och pappa är fattiga.”
Det är synd att säga att mina ord gör intryck. 5-åringen himlar med ögonen och fortsätter med sitt gnäll och tjat. Jag deklarerar att nu lyssnar jag inte på henne längre.

Det slår mig att vi precis har börjat något som kommer att fortsätta tills den dag då hon kommer att tjäna egna pengar. Jag kommer att få höra att hennes kompisar har och får mycket bättre saker än hon. Eftersom min bror och hans fru köper löjligt många och dyra presenter till sina barn, så är det bara en tidsfråga innan det också kommer att bli en källa till avundsjuka. Snart höjs döttrarnas blickar och det blir lika viktigt, eller viktigare, vad andra får jämför med vad man själv får.

Jag hoppas att dom en dag kommer att tycka att det är roligare att ge än att få.
Jag måste vässa mina argument…

Musik på riktigt

Jag vill att det ska vara på riktigt. Vad då på riktigt? Ja, det mesta, men inte minst musik. När jag märker att det är "på riktigt" så kan jag bli helt salig.



Jag hittade detta klippet på Toccata & Fugue i d moll av Bach. Det är inspelat i Town Hall i Sydney och jäklar vad bra det är. Detta är ett otroligt stycke som naturligtvis ska framföras på kyrkorgel; instrumentens drottning. Det är egentligen gåshud rätt igenom för mig här men när han går inför landning 9:20 så är det så fantastiskt så att jag knappt kan sitta kvar vid datorn.

Ett Town Hall/Sydney-minne
Vi var ett gäng utspridda över Sydney. Efter skolan åkte vi ner till Bondi Beach och badade, gick på puben eller tog en fika.
Var det fredag så åkte man hem först, åt lite och tog tåget in till stan igen. Sydney Town Hall var där som vi möttes för att sedan ge oss ut på äventyr. En gång mötte jag en fd klasskompis på trappan utanför. Jag visste att hon var i Australien men hade ingen aning om att hon var i Sydney; en stad med fyra miljoner invånare. Världen är liten!
Något som var helt nytt var att man i Australien kunde köpa vin på låda. 1988 hade inget sånt synts till i Sverige. En kväll hade vi med oss ett par sådana och satt i en park nere under Harbour Bridge och drack, pratade och skrattade. Vinet tog ganska bra och vi somnade. Jag minns att jag vaknade av att jag frös och att jag skakade liv i dom andra. Vi tog oss till Circular Quay och tog våra respektive tåg hem.
Jag hade hela livet framför mig…