Pärlor för svininfluensa

Jag önskar ibland att jag hade någon sorts medicinsk utbildning. Jag skulle vilja kunna ifrågasätta och föreslå lite mer de stunder då någon nära anhörig eller jag själv måste underkasta mig andras kunskap.
När man kommer in till barnakuten så bjuds det upp till dans but it takes two to tango, som det brukar heta. Är man lekman och knappt det så är man hjälplöst två steg bakom och får finna sig att i långsam, långsam takt placeras i väntrum, undersökningsrum, väntrum, nytt undersökningsrum och att berätta samma sak för receptionspersonal, undersköterska, sjuksköterska, läkare, läkarstuderande etc.

Då kanske även ultraljud hade kommit före lavemang, vilket kanske också hade underättat för samtliga inblandade. Ultraljudet kanske till och med hade kommit någon gång under första kvällens närmare sex timmars vistelse på Drottnings Silvias barnsjukhus och inte under andra dagens fem timmar, vilket hade kunnat utesluta blindtarmsinflammation.

6-åringen hade väldigt ont i magen. Hon var inte förstoppad (men lavemang blev det ju ändå) och det var inte blindtarmen. Ultraljudet visade friska njurar, lever, tarmar men ingen blindtarm (om den hade synts så hade det varit ett dåligt tecken.)

Vi åkte hem - trötta men lättade.

Jag tackade förresten min lyckliga stjärna för iPhonen. När det blev som långtråkigast kunde jag bjuda dottern på en Youtube-kavalkad med Pippi, Emil, Madicken och Nalle Puh. Hurra för tekniken!

Något som slog mig var hur svininfluensaberedda man var. Alla frågade om någon i familjen hade haft besvär i de övre luftvägarna. Sköterskan frågade om vi hade varit utomlands någon gång de senaste veckorna. Killen som reparerade kaffeautomaten undrade om vi hade legat på något utländskt sjukhus under det senaste halvåret... nej inte men nästan.

Det är en epidemi på väg.