Elvis och Jacko

Tidningarna varken kan eller vill släppa taget om Michael Jackson. Han var helt enkelt för bra och för konstig för att inte skriva om nu när han kilat vidare.
Jag funderar en stund på vad Jackson själv tycker om saken, om vi för ett ögonblick antar att han "befinner" sig någonstans mer än hos en begravningsbyrå samt hjärnan hos Dr Frankenstein. Jag tror att Micke är lite snopen men samtidigt nöjd över att slippa hela skiten. Tanken på en gammal Michael Jackson är ju bara den smått bisarr. Det insåg han säkert själv också.

Nu när det egentligen inte finns så mycket kvar att skriva om så kommer alla rövarhistorier som den om hans hjärna. Den må vara sann men hur intressant är det egentligen? Skiter vi inte ganska högtidligt hans pannlobs inre?
Tydligen ska han ha varit så gott som helt skallig också. Jag läser bara ca 5% av allt som skrivs, men jag skulle klicka på en länk om jag utlovades en paparazzi-bild på Jacko med skinande hjässa.

Jag hade även tänkt skriva några rader om att det bara är en tidsfråga innan någon påstår att Michael Jackson faktiskt fortfarande lever; att han har iscensatt sin egen död osv.
Givetvis har detta redan skett.

Nu skyndar jag mig istället att skriva att det bara är en tidsfråga innan någon skapar inte bara en kult kring Michael Jackson utan en religion, såsom en hög tokiga amerikaner gjort med Elvis.

Varför siktas förresten Elvis mest i servicebutiker? Varför ser hans fans honom alltid i färd med att plocka prylar i en korg inne på någon nattöppen shop on the corner?
Är det för att Elvis-fans handlar i stort sett allt de behöver i servicebutiker? Är det för att Elvis handlade/handlar i stort sett allt han behövde/behöver i servicebutiker. Är det för att Elvis innan, eller möjligtvis efter, sin död tecknade ett fett kontrakt med samtliga större servicebutikskedjor i USA. Det skulle onekligen förklara ett och annat.
Jag undrar var Michael kommer att synas. Mellanstadieskolor? Plastkirurgsmottagningar? Ja, jag driver med the King of Pop.

På en långresa kom jag att träffa på två mycket trevliga amerikaner. De hade en del sköna historier att berätta; de flesta innefattade droger och att USA borde kriga mindre. Vi kom att tala om kulten kring just Elvis och alla gånger som han setts i servicebutiker.
En av dem kontrade då med en artikel, som han hade läst för ett tag sedan. Den handlande om en dam i 50-årsåldern som hört av sig till en tidning med nyheten att Elvis hade uppenbarat sig hemma hos henne. Wow!
Man hade skickat dit en reporter och en fotograf. Dessa fick kika in i tantens kylskåp. Där på kylskåpsdörren fanns något, som med lite god vilja kunde tolkas som en Elvissiluett – i grönt, luddigt mögel.
Jag skrattade så jag grät.

På tal om Elvis och Michael: Kanske den äldre har ett och annat att säga den yngre om det där äktenskapet med Lisa-Marie? Ska vi tro att han inte är alltför nöjd? Ska vi rentutav dra slutsatsen att Jacko inte får hänga på nästa gång Elvis ska ner till 7-Eleven för att köpa en gigantisk cheeceburgare?

Vila i frid era tokstollar!