Won’t get fooled again?

Det är lagom när ytterkläderna ska på som 5-åringen säger: "Pappa, jag mår inte riktigt bra."
När jag frågar vad problemet är så säger hon: "Magen, det gör liksom lite ont och så mår jag illa." För att understryka allvaret så tillägger hon: "Och halsen – jag har ont i halsen."

Vis av bluffen som hon drog i våras så lutar jag mig fram och ger henne en puss på pannan, (Det är så jag snabbkollar hennes temp), och minsann känns hon inte lite varm.
Jag kapitulerar, ringer till dagis och meddelar att vi inte kommer och ringer till jobbet för att tala om att jag är hemma med sjukt barn.

Jag plockar fram frukost åt 2-åringen och mig. Mest för sakens skull så frågar jag 5-åringen om hon vill ha något. Istället för det väntade nejet kommer en stor och ingående frukostbeställning och sedan äter hon som en häst.
Efter maten busar hon runt ordentligt med lillasyster och jag känner mig duktigt blåst - igen. Jag påminner henne om den svåra sjukdomen som plågat henne tidigare på morgonen. Hon tar hela 30 minuters paus från lekandet för att ligga på soffan med ett lätt plågat ansiktsuttryck. Sedan kan hon inte hålla sig längre utan lekar vidare.

Till lunch äter hon fler plättar än jag och sedan efter en kort stunds dvd-tittande är det dags att leka tafatt med 2-åringen.

Har jag lärt mig något nu? Jag hoppas det.


Här är the Who med Won’t get fooled again.