torsdag 6 november 2008

No more Bush!

USA har valt en ny president.

Jag hoppas att med Obama i Vita Huset att USA kan växla in på en annan väg. Dels måste de ju komma tillrätta med sin stapplande ekonomi och dels måste de ta tag i sin katastrofala attityd till resten av världen.
De har två krig, som de måste avsluta på något vis. Oklart hur bara. De har att en gång för alla sätta ner foten i Israel-Palestina-konflikten, och tvinga parterna (eller snarare tvinga Israel) att seriöst gå in för en tvåstatslösning. Kan USA ta rollen som opartisk medlare i den konflikten skulle det förbättra deras anseende i hela Mellanöstern.


Det finns krafter i USA, speciellt inom försvaret och inte minst i försvarsindustrin, som anser att man måste utkämpa åtminstone ett krig varje decennium. Gör man inte det kommer det att väckas krav på nedrustning, vilket skulle innebära minskade vinster för dem som tillverkar krigsmateriel och förlorade jobbfällen. Försvarsindustrin och försvaret sysselsätter flera miljoner människor i USA. För dem är det ”viktigt” att det finns fiender som hotar USA.

Är Obama rätt man för detta. Det är naturligtvis för tidigt att säga, men det kan väl inte gå sämre än med Bush? Det kan inte det va?

Jag fick det här skickat i ett mail igår. Det är roligt så jag delar med mig!




One sunny day in 2009 an old man approached the White House from across Pennsylvania Avenue, where he'd been sitting on a park bench. He spoke to the U.S. Marine standing guard and said, 'I would like to go in and meet with President Bush.'

The Marine looked at the man and said, 'Sir, Mr. Bush is no longer president and no longer resides here.'

The old man said, 'Okay' and walked away.

The following day, the same man approached the White House and said to the same Marine, 'I would like to go in and meet with President Bush.'

The Marine again told the man, 'Sir, as I said yesterday, Mr. Bush is no longer president and no longer resides here.'

The man thanked him and, again, just walked away.

The third day, the same man approached the White House and spoke to the very same U. S. Marine, saying 'I would like to go in and meet with President Bush.'

The Marine, understandably agitated at this point, looked at the man and said, 'Sir, this is the third day in a row you have been here asking to speak to Mr. Bush. I've told you already that Mr. Bush is no longer the president and no longer resides here. Don't you understand?'

The old man looked at the Marine and said, 'Oh, I understand. I just love hearing it.'

The Marine snapped to attention, saluted, and said, 'See you tomorrow, Sir!'

17 kommentarer:

IA sa...

Tack för att du delade med dig! Åter står väl att se vad Obama kan tillföra landet...

Ullah sa...

De där unga flickorna på bilden - har ingen informerat dem om att det de propagerar för inte är bra för huden?

Pysseliten sa...

Jag minns ett flertal av USA's presidentval och jag minns min egen känsla varje gång en ny president har tillsatts: "NU ska det äntligen bli frid och fröjd och fred på jorden!"
Nåja, hoppet är det sista som överger människan...

Jonas sa...

Eh, Israel är FÖR en tvåstatslösning, och förhandlar med Mahmoud Abbas om det. Det är islamisterna i Hamas som är emot.

Därför måste påtryckningar på Hamas och islamistiska palestinier nu trappas upp så att det kan bli fred. De måste avbryta sin terrorism och sin hatpredikan. Israel är öppen för förhandlingar med Hamas så fort de tar avstånd från terror och erkänner Israels rätt att existera samt tidigare ingångna fredsavtal.

Pseudonaja sa...

Israel är "för" en tvåstatslösning i ord men inte i handling. Gränsdragningen mellan de två staterna är t.ex. ett problem. Tror du att Israel är villiga att ge upp östra Jerusalem som man ockuperar? Ett försök till regeringsbildning föll just på det.

Mitt tips är att när Israel är villigt att ge upp östra Jerusalem och Palestina ger upp kravet på återvändande för alla flyktingar, så kanske det kan bli en varaktig fred och ett avtal.

Visst finns det folk i Israel som vill ha en snar fred med araberna, men det finns också de som strävar efter ett "StorIsrael", där man behåller ockuperad mark och fortsätter att bygga på sin mur, dvs ett status quo; eller ännu värre: Man återtar den mark som man överlämnat tidigare.

USA skulle kunna ge fredsarbetet en knuff i rätt riktning, och med en ny administration som inte betraktar alla araber som terrorister som kanske det finns hopp.

Jonas sa...

Pseudonaja,
Nej, Israel erbjöd så sent som för knappt 2 månader sedan 97% av palestiniernas mest maximalistiska krav (dvs 100% av Gaza, 95% av Västbanken samt de arabiska kvarteren av den östra delen av Jerusalem).

Det senaste rapporterades inte i Sverige, men i resten av världen (googla!).

Det är ett fundamentalt fel att tro att Israel inte vikl nå en fredslösning. Israel erbjuder nästan allt, men palestinierna säger nej. Inte för att det inte räcker, utan för att deras mål inte är en egen stat, utan en utplåning av Israel.

Inget annat "folk" i hela världen, som söker självständighet, skulle säga nej till en sådan kompromiss. Särskilt inte som det är de själva som försökt utplåna ett annat folk (judarna), och förlorade.

Det är på de palestinska araberna som påtryckningar måste riktas för att att det ska bli fred. Men så länge de vägrar kommer Israel att försvara sig, och vi bör alla stödja Israels försvar mot palestinsk islamistisk terror från skäggiga fundamentalister som motsätter sig fred.

Pysseliten sa...

Vaför måste USA lösa alla jordens konflikter? Tanken med FN är väl en gemensam kamp för fred, hur kommer det sig att det inte lyckas? Och värre blir det när alla förväntningar ställs till en enskild individ, presidenten! Jag hoppas att Obama är lagspelare...

Pseudonaja sa...

Jonas: Ditt svar förtjänar ett längre svar än detta, men tills jag hinner skriva det så sug på denna: Om man som Israel har dödat ungefär 20 araber för varje dödad israelit; försvarar man sig då?

Pysseliten: Nej, det måste man ju inte, men om man förser Israel med vapen för många miljoner dollar varje år, så är man en del av konflikten och bär indirekt ett ansvar för den.

Pseudonaja sa...

Nu så...

Vad det handlar om är att Israel, genom att slänga fram mer eller mindre samma förslag om och om igen, 92%, 93%, 97% osv av allt land tillbaka, vinner tid. Den tiden använder man till att bygga allt vad man orkar på ockuperat land och driver en aggressiv inflyttningspolitik; allt för att det i realiteten ska bli svårt för att inte säga omöjligt att lämna tillbaka marken till palestinierna. Sedan går man ut gemensamt med USA och berättar för världen att ännu ett fredsförslag förkastats av araberna. ”Dom skulle fått 97% av sitt land tillbaka och är ändå inte nöjda, can you believe it?”
Jag förutsätter att du känner till regionens historia eftersom du uttalar dig. Därför känner du säkert till att många palestinier som fördrevs från sina hem, när Israel bildades, fortfarande bor i flyktingläger i Libanon och andra länder som t.ex. Syrien. Att som Israel utelämna dem i någon sorts varaktig lösning på problemet, går inte. Det faller på sin egen orimlighet att låta alla komma tillbaka, men att ens vägra att diskutera alla dessa människor går inte.
Likaså kan ingen arabisk förhandlare komma tillbaka hem till Ramalla och säga att ett avtal med Israel är klart, men östra Jerusalem innefattas inte. Den som gör det förblir inte vid makten speciellt länge, och där har du en av anledningarna till att Hamas vann valet.
Nuvarande israeliska premiärministerns försök att bilda en ny regering stupade på att ett av de ultranationalistiska partierna inte ville ge henne stöd för att förhandla om östra Jerusalem. Det torde väl vara grund nog för att anta att det förslag som enligt dig avslagits av araberna inte inkluderade östra Jerusalem.

För att återknyta till mitt ursprungliga inlägg: USA har en nyckelroll som Israels ”huvudsponsor” och allierad.
Bush-administrationen ändrade språkbruket i Israel-Palestina-konflikten. Det som tidigare benämndes ”Occupied areas” kallas numera för “Disputed areas”. Man behöver inte vara speciellt smart för att inse varför.
Jag hoppas att Obama har en mer neutral syn på Mellanöstern. Det är ganska mycket som står på spel.

Själv är jag inte så naiv att jag tror att alla elaka mörkermän finns på en sida. På båda sidor finns människor som har ett intresse av att driva konflikten vidare, men jag är övertygad om att det stora flertalet vill ha en varaktig fred.
Det gäller bara att det är de sistnämnda som möter varandra.

Lady Stalker sa...

Rolig historia! Men hörru, what about the picture? Vad ska vi nu tro om dig, med tanke på tandläkarbesök och felsägningar ... Du har inte direkt återupprättat ditt rykte! Moaahahahaha ... ;-)

Jonas sa...

Pseudonaja skrev: "Om man som Israel har dödat ungefär 20 araber för varje dödad israelit; försvarar man sig då?"

Jaha, det är så du resonerar. Då förstår jag. Egentligen skulle jag aldrig ta en diskussion med någon som resonerar så barnsligt, men jag gör ett undantag för dig.

Antalet döda i en konflikt är aldrig ett mått på vem som har rätt. Antalet döda palestinier är självklart högre än antalet döda israeler, och beror på att terrorister ingår i siffran (självmordsbombare, andra terrorister m.fl).

Palestinierna använder sina egna barn, medan israelerna använder sina soldater. Det är också så att palestinierna anfaller, vilket innebär att deras dödstal är högre. Jfr bulldozerterroristerna i Jerusalem, som lyckligtvis sköts ihjäl efter att de först skadat och dödat israeler.

Om du däremot studerar vad det är för typ av döda så kommer du att se att andelen civila offer är mycket högre på den israeliska sidan än på den palestinska, eftersom palestiniernas måltavlor är civila israeler.

Avslutningsvis kan man konstatera att långt fler nazityska soldater dog än allierade soldater. Jag antar att du stödjer Nazityskland, alltså?

"Vad det handlar om är att Israel, genom att slänga fram mer eller mindre samma förslag om och om igen, 92%, 93%, 97% osv av allt land tillbaka, vinner tid."

Detta stämmer inte. Det har framförts två gånger (år 2000 och för 2 månade sedan), och palestinierna har sagt nej. De vill ha ALLT.

Problemet är förstås att det inte är dem som har vunnit utplåningskrigen mot Israel 1948 och 1967. Det var Israel som vann, och palestinierna har förlorat anspråken på hela området (läs resolution 242). Pga den arabiska aggressionen tillrkänns Israel rätten till NYA säkra gränser på bl.a. Västbanken, dvs en del av territoriet, för att motverka en ny framtida arabisk invasion. Det har ALDRIG varit tal om att araberna skulle kunna få "tillbaka" allt som de hade innan de anföll. I så fall finns det ju inget som hindrar ett land från att starta krig (om risken vid ett nederlag är borta). Då skulle araberna kunna fortsätta ända tills de lyckas med sitt mål att helt utplåna Israel.

Du hävdar vidare att det handlar om deras land ("sitt land"). Det har du inget stöd för. Alla resolutioner, samt internationell rätt, erkänner att det judiska folket har legitima historiska och säkerhetsmässiga anspråk på ex. Västbanken. Ingenting är "palestinsk" mark förrän nya säkra gränser har förhandlats fram. Delar av territoriet kommer att tillhöra Israel i en framtida fredslösning.

"Därför känner du säkert till att många palestinier som fördrevs från sina hem, när Israel bildades, fortfarande bor i flyktingläger"

Först och främst var det ingen som "fördrevs" för att Israel bildades, utan för att arabvärlden och de palestinska araberna startade krig mot Israel. Utan kriget så hade ingen blivit flykting.

För det andra: ja, de mest radikala "nya historikerna" talar om att högst 10-20% av de palestinska araberna evakuerades med tvång, medan den förkrossande majoriteten själva valde att fly.

De invaderande arabarméerna, som etniskt rensade ALLA judar från Judéen-Samarien (och döpte om det till Västbanken), samt de judiska kvarteren i Jerusalem och hela Negev gav aldrig judarna någon chans att fly. De som inte hann rädda sig undan arkebuserades på fläcken!

Och det är ättlingar till dessa och andra som nu återvänder till bl.a. Västbanken, där många bosättningar byggts på mark som ägts av judar sedan före den arabiska invasionen 1948 (och i övrigt på mark som köpts helt lagligt efter 1967).

"Det faller på sin egen orimlighet att låta alla komma tillbaka men att ens vägra att diskutera alla dessa människor går inte."

Israel har erbjudit sig att dikutera dessa, men arabvärlden har ju som bekant vägrat förhandlingar, erkännande eller fred med Israel ända sedan 1948 och fram till Oslo-avtalen 1993. I dagens situation är det uteslutet att tänka sig mer än en symbolisk "återvändo". Ättlingarna till de araber som lämnade Israel kommer att kunna "återvända" till det framtida Palestina.

De 900 000 judar som tvingades lämna arabvärlden, och som idag uppgår till kanske 7 miljoner människor (om man räknar in alla efterföljande generationer som man gör med palestinierna), får inte heller glömmas bort. De bör i så fall kompenseras ekonomiskt från arabvärlden (och de vill ju inte återvända dit längre).

"Likaså kan ingen arabisk förhandlare komma tillbaka hem till Ramalla och säga att ett avtal med Israel är klart, men östra Jerusalem innefattas inte."

Det är i och för sig inte Israels problem vad en arabisk ledare kan eller inte kan säga. Det skulle de ha tänkt på innan de invaderade Israel 1948, då Jordanien olagligt intog östra Jerusalem, som de sedan förlorade vid deras nästa krig 1967.

Israels huvudstad har redan varit föremål för erbjudanden till palestinierna. Både Arafat och Abbas har sagt nej till östra Jerusalem samt muslimskt styre av de muslimska monumenten på judarnas heligaste plats Tempelberget.

Efter ett nyval i Israel är det osannolikt att araberna kommer att få ett sådant erbjudande en tredje gång, på mycket mycket länge. På sin höjd delar av de östra kvarteren av Jerusalem.

"Det som tidigare benämndes ”Occupied areas” kallas numera för “Disputed areas”."

Enligt internationell lag är området omtvistat (disputed). Inte ockuperat. Det beror på att ingen legitim stat hade kontrollen över områdena före 1967 (den senaste suveräna makten hölls av den brittiska mandatmakten, och Jordanien/Egyptens 19-åriga ockupation erkändes aldrig internationellt).

Men i vanligt tal, särskilt av lekmän eller araber och pro-palestinska aktivister - inte minst i FN -, brukar territorierna slarvigt kallas "ockuperade". Ockuperad från vem brukar vara en fråga som dessa personer aldrig tycks kunna svara. Anledningen till ordbruket är att kunna få tillämpa den Fjärde Genèvekonventionen på områdena, som endast appliceras på "ockuperade" områden i ett uttalat krig mellan två stater signatärer av konventionen (vilket än en gång alltså inte är fallet).

Slutligen: ingenting kmmer att förändras förrän den palestinska sidan vill ha fred. Israel vill ha fred, och förhandlar i denna anda med Abbas. Men hälften av det palestinska samhället styrs av en islamistisk terrorgrupp (Hamas), och de avfärdar fred med och erkännande av Israel, och tänker fortsätta att använda sig av terrorism.

Därför måste omvärlden, inkl. arabvärlden, och den nye amerikanske presidenten sätta ett stenhårt tryck på palestinierna att gå med på fred.

Jonas sa...

Ett litet tilägg om ditt absurda påstående att 20 gånger fler palestinier, inkl. terrorister, har dödats i förhållande till israeler.

Drygt 1 500 israeler, mestadels civila, har dödats av palestinska terrorister i "intifadan". Hävdar du alltså att ca. 30 000 palestinier har dödats?

Pseudonaja sa...

Jonas: Ett svar till din kommentar kommer senare idag eller imorgon.
Av ren nyfikenhet: Hur hittade du min blogg? Är du läsare sedan tidigare, kanske?

Och så en formsak: Jag tycker att vår diskussion är intressant och jag ser fram mot att fortsätta den. Om du emellertid i din ton och i meningar som "Egentligen skulle jag aldrig ta en diskussion med någon som resonerar så barnsligt, men jag gör ett undantag för dig" försöker förlöjliga mina åsikter i den här frågan, så kommer jag att avsluta diskussionen.
Ge respekt och du får respekt tillbaka.

Vänligen,
Pseudonaja

Pseudonaja sa...

Du anger på ett par ställen att araberna vill utplåna staten Israel. Det är fel. Al-Fattah erkände för flera år sedan Israels rätt att existera. Jordanien har slutit fred med Israel. Egypten lika så. Syrien är nära att göra det, om de två länderna kan komma överens om en lösning om Golanhöjderna som räddar ansiktet på alla inblandade.
Du vet säkert om att man i hemlighet förhandlar med Hamas och överraskande nog ser det inte heller helt omöjligt ut där heller.
Idag är det väl egentligen bara Irans skogstokiga ledning som driver idén om Israels utplånande, men signaler kommer därifrån att ett ledarskifte kan komma inom kort.

En kort kommentar angående att civila israeler är måltavlor vid självmordsbombningarna: Stämmer till viss del. Kom dock ihåg att en stor del av Israels befolkning är reservister, som med kort varsel kan stå beredda i uniform (vilket många av dem tyckte var surt när de tvingades in i det dåligt förberedda och genomförda Libanon-kriget för två år sedan.) Detta är en av förklaringarna till självmordsattackerna. Dock är det ingen ursäkt för dessa hemska dåd.

Nej antalet döda i en konflikt är nödvändigtvis inte ett mått på vem som har rätt. Varje nummer representerar dock en människa; och den stora merparten av dem bär inget som helst personligt ansvar för konflikten mellan araber och israeler.
Det är minst sagt störande hur hårt Israel går fram när man ska hämnas. Tom USA skruvade på sig lite oroligt, och Påven manade till återhållsamhet, i månadsskiftet feb-mars, när en israelit (dödad av en Qassam-raket) hämnades med ett par dygns anfall som resulterade i ett 50-tal döda. Givetvis fanns både kvinnor och barn med där. Totalt hävdade sedan Israel att man dödat 15 militanta Hamas-medlemmar.
Jag tror inte på teorin att palestinier skulle använda sina barn som ”sköldar”. Det torde stå klart för alla vid det här laget att det fungerar inte. Israel slår till oavsett. För mig är det lika bisarrt att man skjuter ett hus sönder och samman pga misstanken att en extremist/terrorist befinner sig där, som att spänna på sig ett bombbälte och vandra in på ett café i Jerusalem. I båda fallen kommer människor, som inte har något ansvar i konflikten, att dö. Man skapar hela tiden nya martyrer som måste hämnas…
Vad kommer anhöriga till de 35 som inte var Hamas-medlemmar att tycka om Israel? Kommer kanske någon av dem lobba in några fler Qassam-raketer över Israel eller närmaste bosättning? Jag kan inte påstå att jag skulle bli överraskad.
Givetvis blir det lättare att rekrytera självmordsbombare bland de anhöriga till de fyra pojkarna i åldrarna 8-15 år, som spelade fotboll, när den israeliska arméhelikoptern dök upp.
Jag tror också på ett lands rätt att försvara sig men detta övervåld kan jag inte förstå. Jag ser det inte som motiverat att drygt 50 människor ska dö för att betala för en människas död. Det är grymt och det är kontraproduktivt om det är fred som man eftersträvar.

Du försöker ge mig en historielektion om tiden för Israels bildande. Jag tror inte att du redovisar händelserna i exakt rätt ordning och du slätar över fördrivningen av araber, men i det stora hela har du koll på vad som hände. Dock är ju din redogörelse inget annat en just en bekräftelse på att det inte finns någon skurk eller hjälte i detta sammanhang och nu måste båda parter till sist ta sitt ansvar.

Att Kadimapartiet inte kan bilda regering pga att de vill ha mandat att förhandla om östra Jerusalem är i sig en tydlig indikation på att den marken inte på något vis kan komma att erbjudas palestinierna inom en snar framtid, och att eventuella tidigare erbjudanden i den vägen saknat substans.
Nu väntar Likud i kulisserna. Tycker du att det känns bra?

Slutligen: Läs min kommentar från i förmiddags noga innan du ger dig på att svara på detta.

Johan sa...

Jag kommer endast att ge korta svar på din senaste kommentar. Mycket finns också i mina ovanstående kommentarer.

Du skrev: "Du anger på ett par ställen att araberna vill utplåna staten Israel. Det är fel."

Här misstar du dig. Fatah har visserligen erkänt Israels rätt att existera, men har inte ratificerat en ändrig av sina stadgar, som fortfarande talar om Israels utplåning. Men långt värre är att Hamas fortfarande öppet förespråkar Israels utplåning, i enlighet med sin stadga. I likhet med åsikterna hos en stor del av befolkningen där och i resten av arabvärlden.

Kärnan i Mellanösternkonflikten är att araberna inte har erkänt det judiska folkets rätt till självbestämmande i sitt historiska hemland, och ur detta faktum har krig och terror riktats mot Israel och judarna i omårdet sedan åtminstone 120 år.

"Nej antalet döda i en konflikt är nödvändigtvis inte ett mått på vem som har rätt."

Bra att du inser det nu.

"den stora merparten av dem bär inget som helst personligt ansvar för konflikten mellan araber och israeler"

Den stora merparten av arabiska döda i konflikten var inbandade i striderna. På ett annat plan ska man också notera att även om opinionen nu har vänt så röstade en majoritet palestinier på en antisemitisk terrorgrupp (Hamas) som strävar efter att krossa Israel och ersätta landet med ett islamiskt emirat, och som har avfärdat varje fredsuppgörelse med Israel och som fortsätter att genomföra terrorattacker.

"Det är minst sagt störande hur hårt Israel går fram när man ska hämnas."

Ursäkta, men Israel "hämnas" inte. Hämnd är en irrationell handling på samma (låga) moraliska nivå som den ursprungliga handlingen. Hämnd skulle innebära att Israel spränger en paletinsk linjebuss eller smyger sig in på ett arabiskt kafé och spränger alla palestinier i luften, med fokus på att mörda så många civila som möjligt.

Nej, det Israel gör är att svara på attacker genom att gå efter dem som utför dem. Största möjliga ansträngning görs för att minimera skador för oskyldiga, men det kan gå fel ibland. Särskilt som terroristerna per definition agerar från civila områden, och gömmer sig bland civila "mänskliga sköldar" - ett brott mot folkrätten.

"Jag tror inte på teorin att palestinier skulle använda sina barn som ”sköldar”."

Ursäkta, men var har du varit under de senaste 10 åren? Har du blundat när det har rapporterats om 14-åriga självmordsbombare eller när palestinska föräkdrar hoppas att deras barn ska bli terrorister och "martyrer" eller när de marscherar med sina barn i krigsmundering?

"För mig är det lika bisarrt att man skjuter ett hus sönder och samman pga misstanken att en extremist/terrorist befinner sig där, som att spänna på sig ett bombbälte och vandra in på ett café i Jerusalem."

Ja, men det är därför att du inte tycks göra någon skillnad på försvar kontra terrorism. För dig verkar inte uppsåtet ha någon betydelse. Och varför tror du att soldater skulle skjuta ett hus sönder och samma baserat endast på en "misstanke"? Och vad har terroristen för ansvar som uppehåller sig bland civila och därmed sätter dem i fara? Folkrätten är tydlig på detta område, så jag föreslår att du studerar den.

"Vad kommer anhöriga till de 35 som inte var Hamas-medlemmar att tycka om Israel? Kommer kanske någon av dem lobba in några fler Qassam-raketer över Israel"

Det är helt frikopplat från antalet döda. Terroristerna är glada ju fler som dör på deras egen sida, då det ger mer PR. Det palestinska samhället är genomsyrat av en dödskult. Massmördare och terrorister hyllas i medierna och på stort uppslagna affischer. Och Kassam-raketer skjuter de alldeles oavsett vad Israel gör (som ju evakuerade Gaza 2005, men trots det blir beskjutet dagligen). Det har exakt ingenting med antalet civila döda att göra. Om Hamas och det palestinska samhället hade brytt sig det minsta om befolkningens välmående så hade man stoppat terrorkriget mot Israel och sagt att man var intresserad av fred.

"Jag ser det inte som motiverat att drygt 50 människor ska dö för att betala för en människas död."

Det är sällan man ser ett sådant förhållande. Men du tycks ha missförstått vad saken handlar om, eftersom du verkar tro att demokratiska stater agerar efter konceptet "hämnd". I själva verket spelar det naturligtvis (nästan) ingen roll hur många israeler som terroristerna mördade först. När Israel försvarar sig och svarar på attackerna så är ju inte syftet att döda ett motsvarande antal terrorister, utan målet är ju att eliminera terroristinfrastrukturen, och göra det omöjligt för nya terrorattacker mot israeliska kvinnor och barn.

Du påstår sedan att erbjudandena om Jerusalem saknat substans bara för att en framtida israelisk regering, med stöd av väljarna, sannolikt inte kommer att göra lika generösa erbjudanden en tredje gång. Jag förstår inte hur du resonerar.


Slutligen: jag har uppskattat diskussionen till viss del. Men främst hoppas jag att du funderar igenom grundläggande moraliska överväganden. Uttalanden som det nedanstående gör att jag känner att jag avstår från fler diskussioner:

"En kort kommentar angående att civila israeler är måltavlor vid självmordsbombningarna: Stämmer till viss del. Kom dock ihåg att en stor del av Israels befolkning är reservister, som med kort varsel kan stå beredda i uniform"

Likt Hamas anser du alltså att alla israeler, kvinnor och män, är legitima måltavlor för terrorattacker eftersom de gör värnplikt och reservtjänstgöring för att klara behovet att, som historien har visat, förvara sitt land mot anfall, istället för att utplånas.

Det är en ganska chockerande hållning. Undrar om detta gäller alla palestinier också.

Hejdå.

Pseudonaja sa...

Du ska få ett svar även denna gång.

Förresten, är det Jonas eller Johan? Du verkar ha svårt att bestämma dig.

Pseudonaja sa...

Du presenterar del intressanta teorier ihop med en bunt halvsanningar och några direkta felaktigheter. Precis som du hänvisar jag till mina tidigare inlägg. Jag har inga som helst förhoppningar om att omvända dig och det har inte heller varit min avsikt.

Det som stör mig allra mest är ditt sätt att debattera. Du lägger ord i min mun och har en mästrande ton. Jag nöjer mig inte med att konstatera fakta. Jag söker förklaringar, som t.ex. när jag letar skäl (INTE ursäkter) till varför araber smäller bomber i Israel. Det får dig att genast beskylla mig för att anse att alla israeler är legitima måltavlor, trots att jag längre upp i mitt inlägg uttryckt min avsky för terrordåd. LÄS det jag skriver och svara på det och inte fantasier som far genom ditt huvud!

Det hade varit lätt för mig att ge igen med samma mynt. Tillfällen har verkligen inte saknats, men jag ansåg det viktigare att vara seriös när ett ”tungt” ämne diskuterades. Därför ser jag mig också givetvis som denna diskussions moraliska vinnare.

Jag håller dock med dig om att det är dags att sluta nu. Fortsättningen hade nog mest blivit en upprepning av det som redan sagts.

Det är inte alls omöjligt att Israel kommer att behandlas i denna blogg igen. Du är välkommen tillbaka om du klarar av att debattera seriöst. Jag respekterar dina åsikter men inte ditt sätt att förpacka dem. Detta är min blogg och därmed stiftar jag också "reglerna".

Slutligen vill jag ge dig ett boktips. Läs The Great War for Civilisation – The Conquest of the Middle East av Robert Fisk. Det är en intressant bok eftersom författaren pekar på oförrätter och stora misstag begångna av alla inblandade parter. Den tar också ett historiskt grepp, som spred en del ljus över varför situationen ser ut som den gör idag. Den fick mig att ändra uppfattning till det sämre om både israeliter och araber. Ja, jag vet att den är kontroversiell bland Israelvänner, men jag tycker att du ska läsa den och bilda dig en egen uppfattning. Väldigt många har åsikter om boken utan att ha läst den.

All the best,

Pseudonaja