Ett senkommet tillfrisknande

I huset där jag bodde tidigare bodde två äldre herrar i en lägenhet. De gick bland oss andra under epitetet gossarna. I en annan lägenhet bodde de två kvinnorna i 40-årsåldern, som alltid vinkade till mig och barnen när de susade förbi oss på sina cyklar.
Sedan så var det Edvard på sjätte våningen i mittenuppgången. Edvard var en man i övre medelåldern. Edvard gillade att då och då klä ut sig till kvinna. Kom inte och säg att vi inte var en modern bostadsrättsförening!
Med sina modiga 190 cm över havet så var han minst sagt en imponerande kvinna de gånger då det begav sig.

Nu har han blivit friskförklarad, eller är på väg i alla fall. Vid årsskiftet kommer transor inte längre betraktas som sjuka. Detta har den nådiga Socialstyrelsen beslutat. Skulle han välja att söka för detta så har han alltså några veckor på sig. Jag undrar just vad behandlingen skulle bestå i. Terapi? Medicinering?

Ni som gillar lite hårdare tag i sängen, dvs s/m har nu också bara några veckor på er att bli friska med landstingets hjälp. Därefter får ni bota er själva.

Fast jag tror inte att speciellt många är så intresserade av att bli "friska". Man är som man är och det är inget man själv väljer eller kan/vill välja bort.

Själv hade jag ingen aning om att det var "sjukt" att klä sig i kvinnokläder. Jag har aldrig själv känt någon längtan, men om någon annan gör det så varsågod.
Det finns en skåning, vars namn jag inte kommer ihåg just nu, som reser runt, i syfte att öka kunskapen i htb-frågor, och berättar om att han ett par dagar i månaden måste bära kvinnokläder för att må bra. Hans fru och alla på hans arbetsplats är införstådda med det. Det lär vara en föreläsning med värme och många skratt.

2009 är alltså året då man i Sverige inte betraktas som sjuk längre om man är transa. Varför tog det så lång tid att komma fram till det?
Varför var det först 1979 som homosexuella friskförklarades?

Hur som, vi ska alla få leva våra liv som vi själva önskar, och vi är alla vackra!