Det började med en skakning på nedre däck

När jag köpte min första bil 2004 var min inställning att jag aldrig skulle sätta mig i en bil, som jag själv hade bytt däck på. När det var dags för första däckbytet så blev det ett missförstånd om när däckfirman skulle ha öppet, så det slutade med att styvfar och jag bytte. Tänk, det var ju inte så svårt.

Därefter åkte till honom och mamma var gång det var dags för sommar- eller vinterdäck. De däcken som inte satt på bilen förvarades där, så givetvis passade det bra att göra bytet där också.

När vi flyttade till hus för ett år sedan tog jag däcken med mig och i våras genomförde jag det första bytet i egna garaget! Jag hade en ny domkraft och en ordentlig bultdragare med massor av hävstångskraft. Gissa om jag kände mig som kung resten av den dagen efter att ha bytt till sommardäck på båda bilarna. Killen hela dagen, liksom…

Jag hade nog inte sträckt så på mig, om jag hade vetat vad jag hade gjort.

I förra veckan skulle succén upprepas. Den lilla bilen fixade jag lätt. Sedan var det stopp. Man kan säga att jag gick in i däckväggen; att jag gick i däck.
På den stora bilen hade jag dragit åt skruvarna något alldeles enormt. Speciellt låsmuttern gav mig problem och när jag kom till det andra hjulet så var den så gott som obrukbar. Jag kunde helt enkelt inte få ut den skruven. Det kändes väldigt snopet att behöva plocka av det vinterdäcket som redan satt på och dra på sommardäcket igen.

Igår åkte jag bort till en däckfirma i närheten. Jag skämdes en del för vad som hänt och hade det inte varit för att andra väntade efter mig, så hade jag nog tagit en promenad för att slippa blickarna, som jag var rädd att jag skulle få.
Det blev en tuff kamp till och med för proffsen. Till sist så stod jag där med de fyra låsmuttrarna i handen och fick en sträng förmaning att aldrig sätta på dom igen.

Däckkille: Då får du inte av dom!
Pseudonaja: Jag lovar att låta bli! Heders!

Bytet kostade 199 kr och för de fyra ersättningsmuttrarna ville de ha 100 kr. Det var värt vartenda öre.