Ibland när jag åker tåg, vilket gubevars inte är så ofta, så brukar jag med förundran titta på alla lok och vagnar inne på stationerna och rangerbangårdarna. Jag funderar på om de alla ”hör hemma” någonstans. Om det är någon som liksom har koll på dem. Om det där gamla loket plus några vagnar, som verkar ha sett bättre dagar, skulle saknas om någon skulle låna eller rent av stjäla dem. Inte för att det skulle gå att göra så mycket mer med dem än att köra en bit, men ändå. – Lindström, har du sett lok nr 243? Det saknas några täckta godsvagnar också.
Inte kan väl lok bli ledsna om de inte körs på länge? De är ju maskiner. Tänk ändå om det någonstans längst inne i dem finns en liten själ, som undrar när de ska ut nästa gång.– Det har ju faktiskt gått ett par år sedan sist. Det växer gräs längs mina sidor.
Jag skulle vilja resa på en längre tågresa nu. Ställa in mina väskor i min kupé. Det skulle vara en lite lyxigare resa. Någon skulle komma in och undra om jag ville ha något att dricka. Jag skulle tacka ja och i väntan på min campari-juice skulle jag packa upp min laptop.
Sedan när tåget sätts i rörelse så skulle jag skåla med mig själv och bli så där lycklig som jag blir vid avresor. Äntligen på väg!
8 kommentarer:
Nu blev man ju ruskigt sugen, ju...
Har du möjligen kollat för mycket på barnprogrammet Tomas, tåget?
Åh, Campari och juice, min favvo-drink! Jag fick den i TVÅ glas i frankrike, en gång, på en tågluff!
(Karlsloken vet säkert om någon skulle sakna ett tåg, kanske tom om dom hör hemma nån stans och han är säkert övertygad om att det finns en själ i dem, men säg inte att jag berättat det!)
Igår när jag och dottern letade efter min (ok, det är lite kvar till den blir min...typ ett "ja") sommarstuga så åkte vi omotiverat långt längs en grusväg med gräs i mitten. Vägen slutade i en kyrkogård för gamla jordbruksmaskiner och oljefat. Kanske tågen har sin begravningsplats i slutet av en sådan väg också?
isidor: På tåg eller campari? :)
Nonsensakuten: Nej, den har jag missat. Jag gillar bara tågresande i största allmänhet. Det är avkopplande och lätt meditativt.
Pysseliten: Campari-juice är sommardrink för mig.
Comvidare: Spännande, precis som en elefantkyrkogård men för maskiner. Håll mig uppdaterad om sommarstugan!
Tågen har en egen "elefanternas begravningsplats" och det är i Nykroppa där fordonen går till sin sista vila där spåren slutar. Där styckas dom och de olika delarna blir till nya anrättningar i maskinlivets buffe´, dvs återvinning.
... och frid vare över dem.
Jag föredrar Campari-soda. Och åker alltid tåg.
Skicka en kommentar