Jag raljerade mycket om mitt längsta uppdrag här på bloggen, när jag fortfarande var ute på det. Då hade jag en anställning. Mina arbetskompisar var töntar, det satt gråbruna idéer och tankar i väggarna och jag längtade därifrån.
Idag skulle jag nästan ge vad som helst för att få börja igen.
5 kommentarer:
Jag tror nog att du trivdes lite när du hade jobbet, utan att veta om det, precis som man saknar "tråkiga" vardagslunken när livet blir upp-och-ner och ingen dag blir den andra lik.
Jag håller tummarna för att ditt jobb dyker upp snart!
Åh...Kämpigt...
Jag håller tummarna att du snart får ett nytt jobb på ett tråkföretag som kan förgylla ditt liv och bloggen med underfundiga och roliga inlägg om arbetslivet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen;
Jag skulle anställa dig på momangen!
jag håller också tummarna, det löser sig!
Tack för pepp och uppmuntrande ord!
*KRAM*
Jag håller också tummarna så klart, och konstaterar dessutom att du och jag har likadana almanackor!
Tråkig eller galen arbetsplats har en klart positiv inverkan på bloggandet, har jag märkt. Men det löser sig, det gör det alltid!
Skicka en kommentar