Några bilder från Sweden Rock Festival

Första morgonen satt jag en stund utanför husbilen och surfade en stund. Till sist blev det så attans kallt att jag var tvungen att gå in igen.

The Tubes uppträdde något maskerade under en låt. Trummisen, Prairie Prince, hade den minst suspekta masken.

ZZ Top var lite sega men publiken verkade älska dem ändå. Jag log mest nostalgiskt.

Neal Morse, tidigare i Spock’s Beard, körde ett sologig. Han fick sällskap under par låtar av Mike Portnoy från Dream Theater (skäggisen på bilden) och Pete Trewavas från Marillion.
Morse var väldigt bra. När jag gillar något så får jag gåshud. När jag älskar något så rinner tårarna utmed kinderna. Under några av låtarna hade jag både gåshud och rinnande ögon.

Marillion! Också väldigt bra.

Steve Hogarth i Marillion sjunger inte bara bra. Han är också en publikdomptör fullt i klass med sin företrädare (Fish).

Journey har ju kanske tack vare exponering i Sopranos och Family Guy blivit hippa att gilla igen. I år kom de med nye, duktige sångaren Arnel Pineda. Han visade sig nå upp till axlarna på sina bandkollegor, men han sjöng ändå som en hel karl. Han hittades på Youtube och ringdes upp och ombads hoppa in på sång. Tänk ett sånt samtal att få!

Dream Theater var mycket bättre i år än när det begav sig sist på Sweden Rock Festival. Härligt att de spelade Solitary Shell!