måndag 28 september 2009

Hunden och jag

Jag reste genom ett höstigt Sverige. Vädret var vackert med sol och blå himmel. Lövträd brann i rödorangea kulörer.
Upp till Stockholm hade jag med en kompis. De sista 20 milen var det bara hunden och jag. Jag lyssnade på gamla sommarprogram och han sov mestadels.
När vi kom fram blev vi omhändertagna av varsamma och skickliga händer. Jag var nervös, ledsen och förvirrad, men efteråt kändes det mycket bättre.

Igår reste vi samma väg hem. Hunden låg med stygn och barmhärtigt utslagen av morfin. Jag grät en skvätt när jag körde söderut på E4.

Idag har han ropat Voff flera gånger och ätit. Han har börjat bli sig själv igen. Det finns hopp.

5 kommentarer:

Sangvinisk sa...

Skickar en "krya-på-dig-klapp" till vovven.

Pseudonaja sa...

Han hälsar och tackar!

Ullah sa...

Klappa honom från mig med. Åkte ni över halva kungariket för att få bästa möjliga vård?

Mrs Li sa...

Lilla tappra Voffi!
Krya på!

Pseudonaja sa...

Ullah: Ja, hans husveterinär bor inte i närheten längre.

Mrs Li: Tack! Han hälsar till din pudel!