Mattias från Nonsensakuten kommenterade under förra inlägget om Beach Boys texter. Det var ju ganska många låtar som handlade om surfing. Brians lillebror Dennis kom på att det var en bra grej att sjunga om. På var och varannan promotionbild på de tidiga Beach Boys står de och ler och ser sunda och glada ut med surfingbrädor. Dock var det just bara Dennis Wilson som surfade på riktigt.
Det gjorde förresten Dan Ackroyd och John Belushi en rolig sketch om i mitten av 70-talet. Brian själv verkade vara i någon sorts fat-Elvis-period vid den tidpunkten.
Annars var det mest snabba bilar och tjejer som det sjöngs om. Dock hintar Brian ganska tydligt om redan 1963 i In My Room att molnen har börjat hopa sig på himlen:
Theres a world where I can go and tell my secrets to
In my room, in my room
In this world I lock out all my worries and my fears
In my room, in my room
Detta är dock fullt begripliga textrader. Någon som tog steget över från just begriplighet till ordmåleri med yviga penseldrag var Jon Anderson i Yes.
När Yes spelade i Stockholm 2001 berättade Anderson i ett mellansnack att han kvällen innan i Helsingfors hade träffat en kvinna som påpekade att hon inte hade en aning om vad texterna som han skrev på 70-talet handlade om. Svaret blev:
– Neither did I!
Bassisten Chris Squire som säkert klentroget fått många knepiga sångtexter upplästa av sångaren genom åren, bröt här ut i ett så stort gapskratt att han hade svårt att spela inledningen av nästa låt.
Smaka på de här raderna från Roundabout från 1971:
Mountains come out of the sky
and they Stand there
Vad menas? Berg som kommer ut ur skyn och liksom bara står där..?
Det är väl inte ont förtal att tro att både Jons te och cigaretter spetsats med illegala örter inför denna skrivsession?
Här är en liveversion från 1973. Notera att Rick Wakeman på keyboards spelar iförd en silvrig paljettmantel. Hans solo har röstats fram som världens bästa keyboardsolo.
Notera också att Squire kör ett riktigt killer-riff på basen när låten kommer igång.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
3 kommentarer:
Många intressanta tankar kring poptexter. I vår digitliserade värld borde det vara enkelt att med datorns hjälp mata fram det ord som kännetecknar varje rockgrupp. Undrar vad det skulle bli efter att man skalat bort de vanligaste som "me", "you", "love" osv...
I Beach boys fall blir det nog "surfing" även om bandet - som du påpekar - självklart skrev mycket annat också. Ofast är ju de sorgliga texterna bäst - se på ABBA vars texter först börjar bränna till efter förspelet till Ulvaes skilsmässa.
På tal om obegripliga texter; Bowie har väldigt svårt att förklara texten till Life On Mars. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom han också säger sig ha glömt hela årtal under 1970-talet.
1975? Nä...helt blankt...
Undrar om resonemanget gäller viss poesi också?
Fast just "mountains come out of the sky / and they stand there" är ju knappast vare sig konstigt eller obegripligt. Det är en ganska tydlig poetisk bild av berg vars toppar täcks av moln (även om den är omvänd, ändå ett hyfsat vanligt grepp), men som ändå är stadiga och fasta.
Jon har säkert skrivit tusentals rader som är mycket mer obgripliga. Bara off the top of my skalle:
Changed only for a sight of sound, the space agreed / Between the picture of time behind the face of need / Coming quickly to terms of all expression laid / Emotion revealed as the ocean maid
Eller
Dawn of light lying between a silence and sold sources / Chased amid fusions of wonder / In moments hardly seen forgotten / Coloured in pastures of chance dancing leaves cast spells of challenge / Amused but real in thought, we fled from the sea whole / Dawn of thought transferred through moments of days undersearching Earth / Revealing corridors of time, provoking memories, disjointed but with purpose
Och, ja, jag kan det där utantill.
Skicka en kommentar