Varför operera en gammal hund?

Det finns så mycket sanning i det som en kompis, också han med hund, sa till mig för tiotalet år sedan: "Det är underbart att dessa små gynnare kommer så nära. Å andra sidan blir det så fruktansvärt jobbigt när man ser slutet nalkas. De är ju som ens små barn och vem vill överleva sina barn och kanske själv också behöva ta beslutet om avlivning; åka iväg till veterinären och veta att nu tar det snart slut för min hund."

Att operera min hund var absolut ingen självklarhet. Har man en vovve som uppnått den imponerande ålder 13,5 år så är inget självklart. Jag funderade mycket under det dygnet som jag hade på mig att tänka.
Till sist kom jag ändå fram till att det var rätt att operera. Så här tänkte jag: Det är en glad och pigg hund i övrigt och eftersom det är en liten ras så skulle han mycket väl kunna leva i ett par år till. Dessa år har dessutom goda chanser att bli fina år med god livskvalitet.
Det kändes också skönt att få stöd för detta av två av varandra oberoende veterinärer.

Fanns det måhända drag av egoism? Jo, det fanns det. Jag ville så gärna ha lite tid till med honom, men å andra sidan bara på villkor att han mår bra och inte har ont.

Så långt känns det som att jag valde rätt.