Eller när vi springer på barndomsvännen i en främmande stad i ett främmande land. ”Det måste vara meningen att vi träffas!”
Konstnären Carl-Johan De Geer avfärdar inte bara religioner i sin självbiografi Jakten mot nollpunkten utan även mysticism. Han ber dig som läsare att vända på resonemanget.
Tänk själv hur många gånger som du tänker på någon utan att den personen ringer. Dra dig till minnes alla gånger då du befunnit dig främmande stad i ett främmande land och de enda människor, som du möter är för dig fullständiga främlingar.
Allt är bara en lång räcka av slumpvisa händelser.
Han är smart, De Geer!
10 kommentarer:
Så tråkigt livet skulle vara utan lite mysticism lite då och då.
Jasså är det i böckerna du gömmer dig eller hmm har försvunnit till. :D
Slump eller inte, om det ger livet lite extra mening och glädje så är det gott!
Behövde aldrig göra slumpen.
Slapp t.o.m mönstringen...
Håller med P:s karl. Det är roligare med ett öppet sinne.
Jag misstänker starkt att vare sig mystiker eller skeptiker har något statistisk underlag för sina teorier. Fast de Geer är vad Jung kallar förnimmelsetyp. De tror bara på det som finns inom sinnenas räckvidd. Trots att den räckvidd varierar.
Just när det händer blir man ju så glad!
Jag jobbade med tvillingar en gång, som oftast var klädda likadant och till sist frågade jag om dom ringde varandra på morgonen för att kolla vilken skjorta "den andra" skulle ha på sig, men det visade sig att dom hade EXAKT samma rotation i tvätthögen. Det kan ju gälla vilka två arbetskamrater som helst, fast man inte noterar det, att just dom här var tvillingar var säkert bara en slump!
Håller sannerligen med de Geer. Den där boken är ju dessutom väldigt läsvärd och rolig överhuvudtaget!
Jo, det är spännande med mysticims. Tanken att vi det kanske finns fler saker i livet än de vi ser attraherar.
Ö-Helena: Det var verkligen en bra bok. Min enda invändning är att han inte skrev mer om Blå Tåget. Det hade varit intressant att få lite inside om det bandet. Dock var ju de Geers roll så marginell att han kanske inte såg någon anledning att fördjupa sig?
Håller med. Men vi kanske kan hoppas på att Tore Berger också skriver sina memoarer?
Skicka en kommentar