När snålheten bedrar visheten

Jag har dålig koll på vad jag har för kläder och lika dålig koll på vad jag har för skor. Ibland när jag tvingas gå igenom beståndet för att se vad som bör slängas och vad som bör köpas nytt så blir jag överraskad: ”Oj, där är ju den. Den kan jag använda.” eller: ”Usch då! Jag trodde att jag hade kastat dom.”
Sent i höstas när det började bli väl kallt om fötterna knallade jag ner i källaren för att se vad jag hade i vinterskoväg. Det visade sig finnas en brist på det området. Jag gjorde en mental notering att vinterkängor skulle inköpas så fort tillfälle gavs.
Tillfälle gavs bara några timmar senare, när jag handlade på Ica Maxi. Där på en hylla stod vad som såg ut att vara ett par rejäla vinterkängor. Inte nog med att de såg varma och sköna ut. De kostade bara 295 kronor.
Jag log brett. Visserligen kändes det väldigt billigt att köpa skodon på Ica Maxi, men tanken på att det någonstans fanns en sniken skohandlare som inte skulle få sälja ett par Haglöfs för 1995 kr till mig gjorde mig nästan lite upprymd.

Nu när vi skriver februari så ångrar jag mig givetvis. Både vänster och höger känga har börjat spricka i skinnet på ovansidan. Skinn förresten; det är säkert någon sorts svartsprejad plast som är återvunnen från gamla PET-flaskor.
Sedan har vi ju stanken. Lukten av dansk ost är ytterst välkommen om man just har tagit fram den där härliga biten med Gamle Ole ur sin väl förslutna plastpåse. Emellertid vill man inte känna lukten av ostbricka ur sina kängor. Det är inte heller speciellt skoj att lukta uggi-muggi om strumpor och fötter när man tar av sig dojorna.

Om jag just i skosammanhang vore en extra smart kille så skulle jag bege mig till en riktig skoaffär nu för att kolla om det säljs ut några bra kängor, nu när säsongen närmar sig sitt slut. Kanske skulle jag komma undan med 700-800 kr.
Så får det bli!

Eller så kollar jag in vad Ica Maxi frestar med nästa höst.