måndag 11 maj 2009

Varför inte bara en enkel uppsägning?

Jag försöker verkligen gå vidare, både i bildlig och bokstavlig mening, men sättet som jag förlorade min anställning på fortsätter att jaga mig. Jag har blivit av med jobb pga arbetsbrist tidigare, men de senaste månadernas händelser har varit lite speciella. Om man därtill lägger min fd arbetsgivares ovilja till att kosta på mig vidareutbildningar, som kanske hade hjälpt till att få ut mig på uppdrag, så känns det extra surt. Låt oss dock ta det från slutet och fram till idag.

Jag fick beskedet två dagar innan jul. "Det kunde absolut inte vänta", fick jag höra, och sedan fick jag veta att jag var varslad om uppsägning. Det är i särklass den värsta julklapp som jag fått. Tänk er själva att behöva gå hem och berätta det för familjen.

Unionen gick in i förhandlingarna med hög svansföring. ”Så här får det ju bara inte gå till!” En "expert" flögs in från Stockholm. En jurist med någon sorts spetskompetens på området anslöt sig också.
När röken hade skingrats så var villkoren precis desamma som två dagar innan jul. Heja Facket! … Not!

Idag fick jag mig en sista(?) dos besvikelse. Platsen var Trygghetsrådet, där en rekryteringsmässa hade anordnats. Dumt nog var en av företagen på plats det som sparkar folk två dagar innan jul. Jag vet att de behöver folk inom andra kompetensområden, så det i sig var inte så konstigt. Jag hade dock tänkt undvika dem i möjligaste mån, men givetvis var företaget, som jag ville prata med inhysta i samma rum.
Jag sitter och väntade på min tur för en kortintervju och överlämnande av CV, när den fd arbetsgivarens representant börjar en kortare föredragning i andra änden av rummet. Det är det vanliga snömoset om hur himla bra de är och hur roligt det är att konsulta för dem.
När hon är klar så är det en kort frågestund. En pigg kille frågar om de har behövt säga upp några konsulter. Min fd kollega levererar detta svaret:

– Nej, som tur är. Vi har sluppit det.

Jag känner mig så förnedrad som det bara går. Jag överväger att resa mig upp och påminna henne om hur det egentligen ligger till, men vågar givetvis inte. Man vill ju inte utmärka sig som en bråkmakare, ett par minuter innan man ska prata med en som kanske vill anställa en, så jag knyter näven i byxfickan och tänker för mig själv:

– Fan vilka svin ni är!

16 kommentarer:

Tesa sa...

:(

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

ASHOLES!

/Klaus

Nonsensakuten sa...

Häng ut dem! Du vill ändå inte jobba för dem igen, eller hur?

Anonym sa...

*muttrar okvädesord*... alltså, det där är ju fördjävligt!
Du borde ta ett snack med dem för de har ju noll koll. Sancka om tunnelseende och då menar jag en verkligt kort tunnel som slutar i ett vitt brus av känslokall omänsklighet. Fy på dem!
Om vi drar ett streck med foten i sanden och ska dela upp lag så står jag på din sida.

Pysseliten sa...

Fy, så ruttet!! Det är fasen inte lätt att vara stark i det läget, jag förstår verkligen att du hade lust att "komma ut" där och ge henne en omgång!
Nästa gång, då jäklar ...
Jag hejar på dig och hoppas att du inte tappar hoppet/tron/energin för det där.

Mattias sa...

Äh, släpp taget om det där bara.
Lättare sagt än gjort när verkligheten gnuggar det i ansiktet på en på det osannolika sätt du beskriver ovan... Men likförbannat. Tänk om det varit en film med Kjell Bergkvist i en av rollerna. Då hade du rentav skrattat åt det.
"En komedi är en tragedi i fågelperspektiv." Sa nån.
Tigg en bira av prästen och glöm!
;-)

Pseudonaja sa...

Det finns två skäl till att inte bråka om detta eller att hänga ut företaget:
1. Jag har fortfarande kontakt med min närmaste chef och jag gillar henne. Hon är också min nyckel till:
2. min möjlighet att återanställas. Jag har ett återanställningsskydd som varar ytterligare några månader. Om jag hade ställt till en scen eller om jag skriver det arga mail som jag redan börjat på, så minskar nog mina chanser till att få komma tillbaka. Jag arbetar hellre för dom än för ingen alls. Money talks...

Ullah sa...

Du gjorde förmodligen rätt, även om det hade varit bra för dem och åhörarna att får höra ett sanningens ord.

Michadelica sa...

Jag förstår dig, av precis de skäl du anger. Men fy vad ruttet! :(

Mrs Li sa...

JA, FY FAN vilka svin!

Du kommer att få ett nytt uppdrag! Jag är helt säker på det. Alla som inte anställer dig är inkompetenta och kommer att bada i sitt eget treck eller nåt..

*mycket upprört mutter*

Varm kram på dig bästa Pseudo!

Mattias sa...

För mig låter det som vanlig feghet. Inte säga ifrån när nån står på min tå för de kanske vill bli mina kunder längre fram...
Lite stolthet skulle kanske inte skada?
Det får du mer jobb på i längden, promiss. Men framförallt sover du bättre om du säger ifrån.

Mattias sa...

... och OM du blir återanställd på det stället så har du tydligt talat om att de får hunsa dig efter behag. Låter det som en bra grund att bli anställd på?

Pseudonaja sa...

Mattias:
Vill jag hellre jobba för någon annan? JA!
Jag har massor av stolthet men samtidigt så har jag räkningar att betala. Det är ingen ko på isen ännu, men på sikt är det givetvis inte bra för ekonomin att gå hemma. Skulle jag återanställas för att skickas ut på ett roligt och utmanande uppdrag så fick jag låtsas inte se vem som betalar min lön...

Mattias sa...

Mm... du får ta mina ord som det salt (i såren?) som de är... Jag tyckte bara att du blev lite för struken medhårs. Man får se upp med vänner, ibland säger de det man vill höra men glömmer bort att säga det man behöver höra...
Jag är övertygad om att livet försöker att få dig att se dina egna resurser och våga tro dig om mer. Men livets metoder är ofta bryska...
Om jag vore som du skulle jag dock inte gå ut så öppet med mina livsproblem på bloggen. Eller rättare sagt: jag hade en blogg, och gjorde det, men bestämde mig för att dra tillbaka det inlägget. Livet är komplicerat nog ändå, ibland...

Pseudonaja sa...

Jag var ganska nära vid ett flertal tillfällen att lämna min fd arbetsgivare, men jag nådde inte ända fram i intervjuerna. Om jag mot förmodan skulle bli återanställd så skulle det enbart vara en plattform för mig för att söka mig vidare. Man är alltid mer attraktiv i en arbetsgivares ögon om man redan har arbete än om man är arbetslös. Dessutom är det inte bara jag som påverkas av min arbetslöshet.
Jag har varit stolt och arg på tidigare arbetsplatser och det har kostat…

Mattias sa...

Jag har redan delat med mig av min bästa väns/mentors valspråk, visst?

"Det är INTE lätt."

Å andra sidan är vinsten desto större när man lyckas hitta vägdjäveln som tar en ur problemen.