torsdag 10 december 2009

Dialektskoj

Jag tycker att göteborgska är en ganska trevlig dialekt, och tur är väl det eftersom jag pratar just göteborgska om än en ganska diskret variant. Dock märker jag att jag i vissa sammanhang omedvetet breddar min dialekt; t.ex. i en arbetssituation när jag ska vara lite så där extra trevlig och serviceminded, eller när jag pratar med någon som jag inte känner så bra.
Om jag diskuterar med någon som jag känner väl så blir emellertid min dialekt mer neutral.

Dock finns det vissa element i göteborgskan som även i mina öron låter lite löjliga. Ulrika skriver lite om det här. Vi har ju en tendens att byta ut vissa vokaler. Den allra svåraste för oss är Ö. Är det ett långt Ö så klarar vi oss ganska bra, men måste vi säga mössa som ju har ett kort Ö så ligger vi risigt till: Mussa. Ö blir alltså U.
Det skulle kanske gå att få en göteborgare att säga Mölndal under pistolhot. Annars blir det alltid Munndal.

Det är med en sorts bisarr logik som vi därför låter bokstaven U bli till Ö. Kungsbacka och Kungälv blir Köngsbacka och Köngälv.

Slutligen ett exempel från min vardag: Jag satt tillsammans med andra föräldrar och fikade i väntan på att våra barn skulle komma ut från sin folkdansträning. (Jo, se där ett sånt rekorderligt fritidsintresse man kan ha. Mer om det i ett kommande inlägg.) En av mammorna orerade en lång stund över ett mindre bra bemötande på vårdcentralen häromdagen. Det handlade om en läkare och hans bedumning. Ordet bedumning återkom säkert 20 gånger i hennes berättelse och varje gång klack det till i mig.
Å andra sidan hade läkaren varit ganska korkad så det kanske egentligen var ett ganska bra ord som hon ofrivilligt och omedvetet uppfann.

Kära läsare! Några av er känner jag ju så pass att jag vet vilken landsände ni bor i, men det skulle vara skoj att höra från er vilka dialekter som kommer ur era munnar när ni pratar.

17 kommentarer:

Tant Brun sa...

Här är en som gärna överdriver min dialekt. En e som en e, när en inte ble som en sulle....

Översättarhelena sa...

Småländska. Men numera med en anstrykning av göteborgska, särskilt i prosodin.

A (M(r)zC) sa...

Jag pratar olika beroende på vem jag talar med (jag är en sk härmapa vad gäller dialekt). Men enl ursprung har jag cheten dachländschka (smutsig dalsländska) eller snudd på Bohuslänska med tanke på vilka fina i:n jag kan få fram. *i i i*

Folk jag inte pratat med förr tror dock jag kommer från Göteborg. Märkligt.

Ulrika sa...

Efter att han bott 22 år i stockholm så pratar jag nog vanlig rikssvenska. Men ringer nån hemifrån (Umä) slår jag om och kör västerbottensmål, utan att tänka.

paljettenq sa...

Bor i Uppsala men pratar norrländska alá Ume/Gällivare och ångermanländska lite blandat... men på senare tid återkommer lite Hälsingemål om jag anstränger mig. Är uppvuxen upp efter kusten :)

Ulrika Good sa...

Ibland inbillar jag mig att jag inte pratar så mycket dialekt (göteborgska, as you know) men det tar väl sisådär en nanoskeund för en, säg, stockholmare, att knäcka varifrån i landet jag kommer.

Ullah sa...

Jag pratar väl som du och Ulrika. Mer i vissa sammanhang, mindre i andra.

Pseudonaja sa...

Tant Brun: Hmmm, vilken dialekt kan det vara? Västgötska?

Ö-Helena: Du vet väl att Sten-Åke Cederhök var från Småland?

A(M(r)zC): Oj, det låter ganska avancerat. Välkommen till min blogg förresten!

Ulrika: Det brukar vara så. Min fru låter väldigt skånsk när hon pratar med någon där nere.

paljettenq: Säger du JA på inandning?

Ulrika Good: Samma här. Det förekommer att andra göteborgare undrar vart jag kommer ifrån. På besök i hufvudstaden så avslöjas jag på en sekund.

Ullah: Jag pratar en väldig massa skit. Gör du det också? :)

Översättarhelena sa...

Javisst, från Gislaved till råga på allt, precis i mina hemtrakter.

Ullah sa...

Förmodligen!

Michadelica sa...

Jag pratar västsvenska, eller nåt. Det svajar lite. I Borås tycker de att jag pratar göttebåsska, i Götet tycker de att jag pratar ...lite lantligt, typ. Är uppvuxen nånstans mittemellan Borås och Göteborg, bor i Göteborg sen jag var 21. Jag använder många Borås-uttryck som chiiilit och sånt men iii-ar och yyy-ar med nån form av j inemellan. Om jag försöker säga "myra" utan att få till det där knasiga vassa y:et så låter det som "mura"... Och jag har ganska vassa d och r också.

Stockholmare tror att jag är urgöttebårjare om jag försöker prata med dem. Det är jag inte. ;)

Dialekter är skoj, fram för mer användande av dialekter!

Pseudonaja sa...

Michadelica: Borås låter verkligen landet. En av mina systrar växte upp där och vi brukar tracka henne för att hon låter så bonnig. :)

Har du stängt din blogg? Hoppas att allt är bra med dig och familjen.

Nonsensakuten sa...

Jag pratar en avskalad och ren "ädelskånska" utan breda vokaler.
Dessutom uttalar jag bokstaven Å på svenska, trots att jag föddes i Kristianstad. Å i Göinge blir lätt annars Ö. Jag säger således inte "Ta töget till Öhus och gö hem".
Vidare försöker jag att säga Y och inte ÖJJ.
Det finns få saker som låter så fult som när man i Kristianstad skall säga "Fyra myror kryper".
Det låter: "Föjjra möjjror kröjjper".

Michadelica sa...

Nä, jag har inte stängt den men av nån konstig anledning var den stängd... Det är fixat nu. Dock är den ruttet dåligt uppdaterad. :/ Ska skärpa mig. :)

mrarboc sa...

Jag skulle nog säga "generisk" nordnorrländska till vardags, men när jag pratar med vissa äldre eller bara vill tydliggöra dialekten blir det mycket Lulemål, en slags bondska. En dialekt på utdöende, och man glömmer tyvärr fort när man nästan aldrig hör den talas längre.

paljettenq sa...

"sjjuuup"
(= javisst på norrländska)
Suger in ja-svaret i en djup inandning :)

brat sa...

ögöta best