Den 12 december spelar Yes i Göteborg. Yes har varit en av mina husgudar sedan i mitten av 80-talet och jag har sett dem live ett flertal gånger (fyra gånger närmare bestämt).
Nytt den här gången är att sångaren Jon Anderson inte är med. Efter ett astmaanfall som sånär tog livet av honom förra sommaren är han fortfarande lite av konvalescent. Han turnerar visserligen med en soloshow nu, men säger att en turné med Yes fortfarande är för ansträngande för honom.
Samma säger Rick Wakeman som efter ett flertal hjärtattacker nu verkar ha gett upp sin plats som turnerande keayboardist i Yes.
Hur har då killarna, Squire (bas), Howe (gitarr) och White (trummor) löst detta? Jo, först har man plockat in Wakemans son Oliver. Så långt allt väl. Kruxet är sångaren. Anderson är egentligen inte möjlig att ersätta, men man har ändå gjort ett försök med en herre som heter Benoit David. Till vardags sjunger han i ett Yes-tributeband. Nu får han plötsligt vara med och leka på riktigt. Inte nog med att han ser ut som en ung Jon Anderson. Han låter som en ung Anderson också, vilket till och med Anderson själv har medgett.
Är detta då Yes som kommer eller är det något annat; något som borde ha vett att inse att utan Anderson så ska man inte kalla sig Yes? Det är känsliga grejor det där; nya gubbar och gummor som tar plats som ersättare i band, där nyckelpersoner har hoppat av, sparkats eller dött. Fans kan träta i decennier om nykomlingen håller samma kvalitet som originalmedlemmen. Fråga bara dem som gillar Van Halen, AC/DC, 10CC, Genesis, Kiss, Queen, Supertramp, Styx, Fleetwood Mac och Black Sabbath.
Jag har svårt att bestämma mig. Jag har hört live-inspelningar från förra årets USA-turné och det låter inte så dumt. Dessutom resonerade jag som så att jag i viljet fall var beredd att betala för att se Squire, Howe och White live. När de dessutom hade vett att komma till Göteborg för första gången sedan 1984 kunde jag bara inte låta bli.
Det är bara det att jag gillade exet bättre…
Ful-Yes(?) med Benout David i mitten.
5 kommentarer:
Fördelen med Benoit-Yes är att man äntligen kan få höra Machine Messia och Tempus Fugit (två låtar som klår 80% av resten av Yeskaalogen) live.
Tyvärr verkar alla bra platser vara tagna, så jag är tveksam till om det är värt att åka.
Inte vill du väl byta ut din flaska Yes mot två flaskor av ett billigare diskmedel? Det är ju så drygt och dessutom så effektivt mot fett. En husmors bästa vän i köket helt enkelt. Behåll du ditt Yes. (Du vet väl att Yes finns i tablettform till din diskmaskin?)
Om familjen tillåter är det klart du skall gå och lyssna på fusk-Yes. Du behöver väl inte älska det du hör. Jag har hört fusk-10cc några gånger.
Här sitter man och är lite besviken...inte ett ord om diskmedel.
Var jag så tvetydig i mitt flaskinlägg?
Skicka en kommentar