onsdag 21 oktober 2009

En gång öronbarn...

Jag var ett så kallat öronbarn som liten. Under ett och samma år kunde jag ha fler öroninflammationer än det fanns månader.
När jag var riktigt liten punkterade man trumhinnan för att släppa ut varet som ansamlats innanför. Antibiotika fanns ju sedan långt innan men det var först när jag var några år som jag fick äta sånt.
Jag hade även under en period rör insatta i öronen, vilket gjorde öroninflammationerna färre och lindrigare.
Numera skriver man inte ut antibiotika mot öroninflammation annat än till barn under två år, för att de resistenta bakteriestammarna blir allt fler.

Därför får jag nu klara mig med värktabletter, när höger öra gör så förbannat ont.

6 kommentarer:

Översättarhelena sa...

En av våra telningar var öronbarn och fick sätta in rör massor av gånger. Men det gick över helt och hållet när han började spela trombon i tioårsåldern! Öronläkaren menade att det säkert kunde fungera för att det jämnade ut trycket i öronen. Bara ett litet tips!

Mrs Li sa...

Stackare. Min son hade så många öroninflamationer att jag tillslut tappade räkningen.

Det gick över i femårsåldern.

Bara ett litet tips ;)

paljettenq sa...

Jag var å öronbarn... så nu ska jag berätta en "spikifotenhistoria"
Jag fick ofta infektioner som slutatde med en operation där de skarbort öronen spolade rent och sydde fast dem igen. Ärren är idag fina tunna linjer men ändå...
Om jag hamnar i sällskap där det är tufft att visa upp ärr på kroppen brukar mina öron locka fram de mest fasansfyllda minerna hos motparterna :)
Så jag kan lugnt påstå att jag vet hur illa det känns, krya på , krya på

Pysseliten sa...

Eftersom jag är frisk som en nötkärna, får jag väl ta till min bror:
Han var ett "hals-barn" -fluss, -böld, -mandlar osv. Han blir lätt desperat när han insjuknar nu för tiden och vid ett tillfälle provade han en ny kur med Vitlök+Wiskey. Illa! Halsen var (som vanligt) toktjock! Vitlöken åkte inte ner. Det slutade med akutfärd till sjukan och utplockning av vitlök genom snitt i halsen.

Jag förstår att du är trött på örat! Men trombon låter ofarligt.

Pseudonaja sa...

Ö-Helena: Nu har vi just inga tromboner hemma. Jag spelade digeridoo en stund och möjligen lindrade det en aning. Annars är det Voltaren som tar mig genom dagen och natten. Idag, fredag, känns det dock som att det har vänt. Det gör inte ont längre men jag har å andra sidan knappt någon hörsel på högerörat.

Mrs Li: Detta är tredje öroninflammationen som jag har som vuxen. De kommer i alla fall mer sällan numera...

paljettenq: Det där låter väldigt bisarrt. Är du säker på att detta verkligen har hänt? :)

Pysse: Öron-näsa-hals är verkligen mina svaga punkter också. Jag har haft en hemsk halsböld en gång (slutade med operation), körtelfeber (en vecka på sjukhus) och som sagt ett pärlband av öroninflammationer... :-|

paljettenq sa...

Huh, säker? Nää, det kan ha varit något med hjärnan också ...*ticksar* :)