Jag diskriminerar nästan

Jag är på Mediamarkt. Jag har just plockat åt mig det senaste alstret från Porcupine Tree och styr stegen mot datoravdelningen. Jag är nämligen på jakt efter en dockningsstation åt min bärbara dator från HP.
Jag ser expediterna på ganska långt håll. De står vid infodisken och väntar på att få serva en köpsugen kund och här kommer jag. Emellertid inser jag att jag står inför ett stort problem. Den ena expediten är en svart kille. Den andra är en tjej.

Fasen!

Hur jag än bär mig åt kommer den andra tro att jag diskriminerar honom/henne. Han kommer genast tänka: ”Jaha, det var den tionde bara idag som valde bort mig på grund av min hudfärg.”
Hon å andra sidan kommer att tänka: ”Jaha typiskt! Det passar inte att bli hjälpt av en tjej. Det finns faktiskt tjejer som kan det här med teknik.”

Jag kryper ihop i en slags mental fosterställning. Vem ska jag välja? Vem ska jag välja bort? Kommer fler bilar att brinna i en av förorterna inatt? Kommer Hemtex att få en ny medarbetare snart? Kommer Diskrimineringsombudsmannens piska att vina över mina ömkliga skuldror?
För en sekund funderar jag på att smita in i gången med strykjärn och smörgåsgrillar men det är för sent. BÅDA har plötsligt ögonkontakt med mig. Det finns inte en chans att komma undan och med flackande blick når jag fram till två förväntansfulla människor.

Det var dock inte min tur att som den vidrige svenske, medelålders, heteroman som jag är förnedra någon pga ursprung eller kön, ty just i sanningens ögonblick så ringde tjejens mobil. Sällan har uttrycket Saved by the bell känts mer relevant.