tisdag 4 augusti 2009

Mer kartläsande

Jag älskar kartor. Jag kan sitta och bläddra i kartböcker och bilatlaser och drömma mig bort. En av mina favoritböcker alla kategorier är Atlas of the South Pacific; ett praktverk som jag skickade efter från Nya Zeeland. Den innehåller kartor över öarna i Söderhavet.

Efter mitt förra inlägg fick jag mothugg från kartläsande läsare, som trots att de var tjejer, ansåg sig besitta avancerade kartläsarfärdigheter. Jag böjer vördnadsfullt mitt huvud i aktning.
Min sanning är ju som sagt en helt annan. Jag har, för att säkerställa att jag inte är ensam i min misär, frågat runt bland kompisar. I skydd av ”Då går vi ut och grillar nu” och liknande, har jag kunnat fråga ut dem utan att deras kartvalkyrier (ett nytt ord som jag är mycket stolt över) har kunnat höra på. De mest fruktansvärda vittnesmål har delgivits mig. Här är några minnesvärda citat.

”Vi skulle till Hörby men hamnade i Höör, och ändå hade jag flera gånger ifrågasatt vägen hon valde.”

”Till sist tröttnade jag och köpte en GPS.”

”Det värsta är att hon blir arg på mig när hon inser att hon har ingen aning om var vi är.”

”Hon påstår sig ta kartläsandet på fullt allvar men koncentrerar sig sedan på sightseeing.”

”Jag brukar läsa kartan i smyg innan vi åker för att jag vet att från henne finns ingen hjälp att hämta.”

”Hon sa att hon hade missat att säga till att vi skulle svänga av för två mil sedan. Jag svarade att jag visste det och hade svängt av ändå. Då blev hon arg igen.”


En sak till: Kvinnor är inte från Venus. De skulle aldrig hitta till jorden därifrån.

7 kommentarer:

Isidor sa...

Jag har faktiskt båda ytterligheterna i min absolut närhet. Min mor tittar snabbt på en karta innan hon reser bort, och minns den sedan i detalj och hittar perfekt. Hon har ingen som helst förståelse för folk som går vilse. Det existerar inte i hennes värld.

Min fru, och hennes mor, å andra sidan, hittar inte den 500 meter långa promenaden från Hötorget i hemstaden Stockholms absoluta centrum, till Dramaten.

Utan GPS skulle frun inte våga lämna huset. Hon har något problem med sin spatiala förmåga. Som dyslexi ungefär.

Jag är tveksam till att det biologiskt är kopplat till kön, men det är det absolut efter de sociala aspekterna av att växa upp och lära sig olika saker!

Ullah sa...

Du får börja träna småtjejerna, Pseudo!
Och du småkillarna, Isidor!

Comvidare sa...

Det finns ett pris på ditt huvud Pseudonaja!

Pseudonaja sa...

Comvidare: Så, så. Med lite träning så kanske du kan lära dig att navigera efter en karta.

Frk F sa...

:) Åh, det var inte så svårt att ta sig från Venus till jorden. Det enda som hände var att jag råkade snubbla. Pladask ramlade jag rakt ner i famnen på Micael. Raka vägen ner från himlen - en enklare vägbeskrivning finns knappast.

IA sa...

Hmm.. men skilnaden mellan höör och hörby är ju inte särskilt stor så det kan ju inte ses som något misstag! ;)

Hoppas att ni hade en trevlig tripp, tyvärr såg jag inte till några fika sugna gäster.. ;)

Malin sa...

Du är rätt så dryg pseudonaja, så det är tur att du är rolig.

Sedan är det nog så att det där med spatial förmåga och därtill kopplad kartläsning och lokalsinne i hög grad är medfödd. Fast jag tror inte att det har en tydlig könsmässig koppling.

Känner många karlar med uselt lokalsinne och det värsta är ju att de med hjälp av manlig självsäkerhet ibland kan lura folk som borde veta bättre i flera timmar. "Nej då, detta är vägen till Gärsnäs, jag brukade ofta fara här som barn. Jag vet inte varför det står Malmö på den skylten."