Är det inte smått fascinerande* att man, åtminstone på 70-talet när jag började i skolan, och kanske även idag, kallar det som egentligen är lunchrast för frukostrast? Barnen tågar ju inte iväg till matsalen (i Göteborg: Bamba) för att äta frukost. De äter ju lunch.
Nu är det ju så att i grannlandet, där brevlådorna och korven är röda, kallar man lunch för frokost. (Frukost i Danmark benämns morgenmad.) Har vi tidigare också sagt frukost om målet mitt på dagen och sedan har det blivit kvar i frukostrast?
Nu Översättar-Helena, Lotten och ni andra som är intresserade av språket; vet, tror eller tycker ni något om detta?
Finns det skolor, där man fortfarande säger frukostrast?
*Fascinerande är kanske inte rätt ord i sammanhanget om man inte är extremt intresserad av språk, lunchraster, skolgång, slottsjärpar (en maträtt som endast verkar existera i skolmatsalar) eller mattanter.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
10 kommentarer:
Mina far- och morföräldrar (samtliga födda på 1910-talet) sa frukost om lunchen, som dom ofta åt vid tiotiden. Dagens första "måltid" hette fika eller möjligtvis morgonfika och var kaffe med någon kaka eller kanelbulle, aldrig smörgås, gröt eller något mer "matigt".
En mathållning som för övrigt skulle passa mig bra eftersom jag sällan är hungrig direkt på morgonen.
Hej mrarboc: Det skulle passa min yngsta dotter också. Henne måste man tjata på om hon alls ska äta något innan det är dags att åka till dagis.
Ska du på reptilmässan i Stockholm till helgen?
Mina barn säger alla "lunch", medan de till åldern komna lärarna iblaaaaaand släpper ifrån sig ett "frukostrast" -- men då är det ett misstag. Jag tror att det har utgått ett påbud som säger att det heter lunch precis som att teckning heter bild och gympa heter idrott.
Själv får jag något glittrande i blicken när jag ser bilar med registreringsplåtar som säger FVA och TTF.
Svar: ja. Alltså: måltiden mitt på dagen (eller under förmiddagen) kallades frukost, och inte tror jag det var så hemskt längesen heller! Åtminstone förekom det under min barndom. Första belägget för ordet lunch i svenskan är enligt SAOB så sent som på 1850-talet.
Det hade varit roligt att gå på reptilmässan, men det är alldelens för långt att åka.
Äter inte vissa barn väldigt tidigt (10-11)på skola/förskola... det är ju nära på en brunch de klämmer i sig. Inte undra på att de är trötta och hängiga då de far hem och måste ha middag så tidigt.
Ö-Helena: OK, det förklarar ju det hela.
Lotten: Min 7-åring säger gymnastik...
mrarboc: Ja just det. Du bor ju norr om polcirkeln.
paljettenq: Jo, min 7-åring äter strax innan 11. Jag är aldrig hungrig så tidigt. Kommer du på bloggträffen i Stockholm på lördag?
"Middagsrast" är jag uppvuxen med. Och alla skåningar som är "lite äldre" säger middag om lunchen. Och så sover man middag. Efter lunch.
"Middesrast" heter det dessutom på skånska. Och middestid är kl 12. Det säger förresten jag med... Fast jag är född på 70-talet. Men dock skåning. Man tycker ju annars att vi borde vara danskinspirerade och säga frukost... Men det gør vi ikke.
Lunch är en klassfråga. Det finns till och med en bok som utforskar stad-land-klass-vanor-över/underläga som heter just det: Vi som aldrig åt lunch.
Jag har aldrig ätit lunch hemma (arbetaruppväxt i Jämtland), och frukosten äts fortfarande vid 1io halv elva i föräldrahemmet och kan bestå av varm mat, fast oftast gröt, ägg och mackor.
Det man petar i sig när man vaknar är fika. Macka och kaffe på sin höjd.
I skolan på 70-talet var det dock lunch för hela slanten, vilket är väldigt intressant. Var det ett medvetet beslut att lägga medelklassens matvanor och benämningar som ett raster över hela systemet?
På 60 talets senare del hette det frukostrast i Umeå. Men jag tror inte vi sa frukost och själva måltiden. Märkligt. Däremot tjatade fröken om att det var viktigt med en ordentlig frukost innan skoldagen så man skulle orka. Jag fick inte i mig ngt så tidigt men visste hur det borde vara, så jag ”ljög” när vi skulle rita vår frukost. Jag blev ett föredöme för en bra frukost men den fina teckningen hade ingen verklighetsförankring.
Skicka en kommentar