– Pappa! Paaaaaappaaaa!
Sömndrucken stapplar jag i sängen och går iväg till 4-åringens sovrum. Jag möts av:
– Pappa, jag kan inte sova.
Jag tänker erbjuda mig att ligga bredvid henne en stund, men i samma ögonblick som jag öppnar munnen så somnar hon mitt framför mina ögon. Efter tio sekunder snarkar hon till och med. Uppdraget slutfört!
När jag lägger mig i min egen säng igen så är jag klarvaken och har tusen och en tankar i huvudet. Det tar mig drygt två timmar att somna om.
Tack för den, 4-åringen!
5 kommentarer:
Jag brukar alltid lägga mig hos sjuåringen när hon säger att hon inte kan sova, men igår låg jag i badet när hon klagade. Jag hörde då hur maken sa "äh, gå å lägg dig vetja" och så tassade tösen iväg. Sen när jag kollade henne en kvart senare sov hon sött.
Jag ska nog lära av gubben tror jag för det är inte bekvämt att trängas med en sjuåring i en åttisäng.
Hur och när dom somnar är lite av ett lotteri här hemma. Ena kvällen går allt som på räls. Andra kvällen är det full cirkus...
Ibland undrar jag om dom gör det på djävulskap? ;-)
Laila: Jag är övertygad om att det är så! :)
*skrattar*... jo det där känner jag igen från mitt förra jobb där jag vakade över sovande barn på ett korttidshem. Efter något år belv jag så van att jag hade olika metoder att möta de som inte kunde sova. Sömnproblem har kommit att bli ett litet särintresse för mig. Men naturligtvis inget jag vill drabbas av själv!
Skicka en kommentar