torsdag 19 november 2009

Hon kanske inte ska bli psykolog

6-åringen har en klasskamrat på besök. Flickan är hundrädd och ser mycket bekymrad ut när vår hund möter upp vid dörren med glada skall. Jag tar upp hunden i famnen och sätter mig på huk och förklarar för vår gäst, att han bara är uppspelt över att vi får besök och att han bara vill hälsa. Att han viftar på svansen betyder att han är glad, fortsätter jag.
Vi pratar en stund om hundar och jag försäkrar att vår hund är mycket snäll. Jag är på väg att sätta ner honom på golvet igen, när 6-åringen bestämmer sig för att "hjälpa till":

- Fast en gång bet han av en flickas näsa!

Tillbaka till ruta ett…

4 kommentarer:

Ia sa...

Barn kan konsten att när som helst få en att kunna slita sitt eget hår ;)

Pysseliten sa...

Underbart! Barn är ju så spontana!

Susjos sa...

Haha!!!

linda sa...

gullungen!