Ett par tre morgnar i veckan lämnar jag på dagis/fritids. Eftersom det åldermässigt är en viss spridning på barnen och Kungälvs kommun (nötter) inte tycker att det är någon prioriterad fråga att placera syskon på samma avdelning eller ens på samma dagis, lämnar jag på tre olika ställen.
Det är lite småmeckigt och jag pustar ut varje gång allt avlöper utan incidenter eller större motgångar.
Imorse tyckte jag att jag verkligen hade flyt. Barnen fick väckas strax efter sex men tog det med jämnmod. (Jämnmod betyder här att det blev en del gnäll men inga raseriutbrott) Inte ens det ständiga trätoämnet ”Vad ska/får jag ha på mig för kläder?” blev det bråk om, även om 8-åringen gruffade lätt.
In i bilen kom de och visst var lillkillen lite ledsen, när jag lämnade honom på dagis. 8-åringen gav mig en lång kram innan vi skildes åt i fritids tambur.
Sista stoppet var 5-åringens dagis. När jag skulle få/ge en hejdåpuss var det något hon sa. Hon sa det rätt i ansiktet på mig. Med ens kände jag hennes andedräkt. Den luktade unken nattandedräkt och med ens insåg jag: Ingen av barnen, i alla fall inte de två yngsta, hade fått sina tänder borstade.
Fail!
Australienbloggen flyttar till Vagabond
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar