En perfekt morgon eller kanske inte...

Ett par tre morgnar i veckan lämnar jag på dagis/fritids. Eftersom det åldermässigt är en viss spridning på barnen och Kungälvs kommun (nötter) inte tycker att det är någon prioriterad fråga att placera syskon på samma avdelning eller ens på samma dagis, lämnar jag på tre olika ställen.
Det är lite småmeckigt och jag pustar ut varje gång allt avlöper utan incidenter eller större motgångar.

Imorse tyckte jag att jag verkligen hade flyt. Barnen fick väckas strax efter sex men tog det med jämnmod. (Jämnmod betyder här att det blev en del gnäll men inga raseriutbrott) Inte ens det ständiga trätoämnet ”Vad ska/får jag ha på mig för kläder?” blev det bråk om, även om 8-åringen gruffade lätt.

In i bilen kom de och visst var lillkillen lite ledsen, när jag lämnade honom på dagis. 8-åringen gav mig en lång kram innan vi skildes åt i fritids tambur.

Sista stoppet var 5-åringens dagis. När jag skulle få/ge en hejdåpuss var det något hon sa. Hon sa det rätt i ansiktet på mig. Med ens kände jag hennes andedräkt. Den luktade unken nattandedräkt och med ens insåg jag: Ingen av barnen, i alla fall inte de två yngsta, hade fått sina tänder borstade.

Fail!

Olika semesterminnen

Vi satt ute i solen efter lunchen och drack en kopp kaffe. Så här nära inpå semestrarna låg det nära till hands att diskutera våra respektive förehavanden under ledigheten.

En kollega, vi kan kalla henne Petra, var nyss hemkommen från en vecka i New York. Fullproppad med minnen och intryck berättade hon om dagar späckade med sightseeing, promenader i Central Park och shopping. Hotellet låg mycket centralt: ”Vi bodde alldeles vid Time Square.”
Här kom iPhonen upp och ett filmklipp från just Time Square förevisades; komplett med sirener och gula taxibilar.
Jag tänkte för ett ögonblick: ”Är det nu som jag tar upp min telefon och visar mitt filmklipp på Babsan, som osminkad och utan peruk genrepar Ge mig en spanjor på Skansen inför Allsång på Skansen.”

Jag beslöt mig för att låta bli.

Jag idag

Var är jag?
På jobbet, som ligger strax söder om Göteborg (Mölndal). Det är på ett stort företag, vars produkter ni alla känner till. Jag är konsult och arbetar med support gentemot webbredaktörer ute i verksamheten. De flesta har jag aldrig träffat, eftersom många av dem sitter utanför Sverige.

Trivs jag?
Ja mycket. Under försommaren började jag på allvar arbeta med utbildningar och det gillar jag. Som ”uppvärmning” körde jag en utbildning för några nya kollegor här på kontoret för att veckan efter undervisa en tjej i Japan på telefon och delad desktop. Härnäst står två länder som startar på ”Syd”. Jag hoppas att få möjlighet att åka dit istället för att ringa upp.
Vad som också är roligt är att min arbetsgivare är den bästa som jag någonsin har haft. Inte nog med att jag har fina villkor och förmåner. Det finns även en långsiktig ambition för mig; tankar om vad jag ska göra om några år och idéer hur jag ska komma dit. Det kanske är något helt naturligt för flera av er, men för mig som närmast kommer från ett konsultföretag, där man var sitt uppdrag och ambitionerna sträckte sig inte en minut bortom det, är detta fantastiskt. De tror på mig och vill att jag ska utvecklas och trivas på jobbet!

Och på fritiden?
Det blir en del svampplockning så här års. Om ni inte redan har märkt det, så kan jag berätta att det är strålande svampår. Speciellt gula kantareller är extra talrika. Jag plockade de första redan i andra veckan av juli och de bara fortsätter att komma.
I terrarierna har det kommit ägg i sommar. Dumt nog sabbade jag några av dem, men till sist blev det en unge av svart råttsnok och fyra ungar av mexikansk kungssnok. Ett ägg ligger kvar i kläckaren; ytterligare en mexikansk kungssnok, som kom från en andra kull, där de andra sex äggen var obefruktade.
Musiken har legat lite på is under sommaren. Nu ska jag dock snart börja spela in lite låtidéer. Jag tror att det blir något med många sångpålägg. Jag tror också att jag kommer att använda min iPad mycket.

Hur mår jag?
I huvudet mår jag bra. Fysiskt är det just nu lite sämre. Jag har ont i ryggen, vilket jag försöker mota med lite gymnastik på golvet i köket varje kväll. Det går så där, men jag har just börjat så det är för tidigt att säga om det funkar eller ej.
Mitt största problem är emellertid musarm. Det startade under våren och trots att jag ganska snart tog musen i vänster hand (vilket gick förvånansvärt enkelt att vänja sig vid) så fortsatte värken i överarmen, axeln och nacken. I sommar har det tidvis varit så jobbigt att jag har haft svårt att sova. Jag går med ständigt molande värk och ibland hugger det till ordentligt om jag gör en ”fel” rörelse.
Nu har jag äntligen varit hos läkaren och fått en del råd och tips samt en tid till en sjukgymnast i nästa vecka.
Jag ser detta som en påminnelse att det är viktigt att ta hand om sig själv och att det är viktigare ju äldre man blir.

Annars då?
Jo tack! Det finns hopp. Dessutom är det fredagsfika snart!

”Vi skickar dig en present”

Min arbetsinsats var av det ringa slaget. Jag hade varit stand-by i den händelse att något skulle gå fel på en av de tyska sajterna i samband med publiceringen av ett par viktiga dokument. Stand-by innebar för mig att jag satt vid datorn och drack kaffe samtidigt som jag slösurfade.

Nu tillstötte faktiskt ett problem, men det var snabbt åtgärdat. Piece of cake.
Hon, den tillförordnade redaktören, var dock mycket glad, lättad och tacksam. De två rapporterna med bokslut och några andra dokument, som var intressanta för aktieägare, hade publicerats exakt när de skulle. ”Annars kan det bli juridiska problem.”
Det något utdragna tacket avslutades med ett ”Vi kommer att skicka dig en present.”
Mitt men jag gör bara mitt jobb viftades bort och jag uppmanades kolla min postlåda här på jobbet den närmaste tiden. (Det i sig var nästan lite unikt, eftersom det nästan aldrig landar något där. Senast det begav sig var i mars, då en inbjudan till ett lunchseminarium tydligen var så viktigt att blänkaren på Intranet inte var tillräcklig.)

Ett ganska bulligt paket väntade på mig, när jag tog vägen om postfacket på förmiddagen. Under själva öppnandet funderade jag på hur mina kollegor i Tyskland ansåg att man bäst tackade en duktig kollega. Jag behövde inte grubbla länge.


Vill ni visa er tacksamhet för en tysk, som har gjort en extra fin insats? Köp alltså en trevlig porslinsmugg med ett snyggt motiv. (Min har Bayerns färger och mönster). Krön det hela med ett paket pappersservetter.

Bitte schön!