Julen och annat

Så här i mellandagarna skriver jag ännu en uppdatering; en sorts underförstådd ursäkt till min frånvaro. Då ska det ändå sägas att jag inte är mycket för att be om ursäkt för uteblivet bloggande. Varför liksom? Om ni betalade mig en furstlig månadslön och fick ett halvt inlägg för kosingen, skulle jag antagligen ödmjukt och med socker i stämman be om ursäkt (och ett förskott på nästa månads slant).
Nu är det ju dessvärre så att ni inte betalar mig (era as!) och jag kan därför självsäkert skriva när jag själv känner för det och har tid.

Julen kom och gick. Ja, den varar ju egentligen till tjugondagknut men för mig tar den slut i och med att Annandag Jul packar ihop reser iväg med ett försenat SJ-tåg. Nu väntar nyår och sedan följer januari som inte har ett skit att göra med advent, pepparkakor eller julklappar.

Julen var fin. Med fin menar jag att den uppfyllde mina krav på hur en jul ska vara: God mat, gott att dricka, uppspelta barn och firande utanför stan.
Vi begav oss till Tjörn den 23 december och kom hem på Juldagen. Till skillnad från vissa andra delar av Sverige hade vi dessutom ett fantastiskt, soligt väder. Det var visserligen ruskigt kallt men med varma kläder gick det alldeles utmärkt att ta ett par promenader.
I ett heligt ögonblick på Julafton låg jag och blundade på soffan och kände mig underligt tillfreds med det mesta. Jag vet inte riktigt var det kom ifrån, eller det vet jag kanske, men det var hur som en våg som jag red på resten av helgen och fortfarande.

Slutligen något ledsamt: En stor musikalisk förebild, Woolly Wolstenholme, tog sitt liv den 13 december. Han hade kämpat mot sina depressioner i ett par decennier. Jag skrev ett krya-på-dig-kort till honom vid ett tillfälle någon gång 2002-2003, då han låg inlagd.
Ironin i det hela är att första gången jag hörde en av hans sånger med Barclay James Harvest, bandet han spelade i, var när jag själv låg inlagd för *trumvirvel* depression…
Det är provocerande och svårt att förstå att någon väljer att avsluta sitt liv. Man kanske ska tänka så här istället: Depression är en fruktansvärd sjukdom som i vissa fall leder till döden.
Lyssna nu på ett av Woollys mästerverk med BJH. Han sjunger och spelar keyboards och har arrangerat låten.
http://open.spotify.com/track/5N3FVYHYCQbAsoSQB9D9Of
Själv vill jag stå upp med nävarna i luften när jag hör de sista skälvande takterna. Det får ni också göra om ni vill!

Kram!